nyfiken tös
Kvinna ·
Hur får jag min pojkväns stöd?
Jag vet inte hur jag ska bearbeta min pojkvän ang mitt val att förstora brösten.
Han tycker att jag är fin som jag är och inte behöver en operation, tror att han tycker plastikoperation i sig är "onödiga". Han vet att jag vill detta och att jag inte gör det för någon annans skull än min egen, och han säger att han vill stötta mig om jag gör en operation. MEN han totalvägrade att samarbeta "på vägen dit", han vill inte stötta mig TILL en operation...
Hur ska jag få honom att förstå att jag behöver honom? Hade inte tänkt berätta för någon annan än honom och en nära vän(som har sagt att hon ställer upp och följer med mig till konsultation osv) men helst av allt vill jag ju ha min pojkvän vid min sida.
Någon som varit i en liknande situation?
Sortera efter
Kayrin
Kvinna ·
Hej!
Jag förstår att de känns lite jobbigt speciellt när du inte tänkt berätta för några fler så vill man ju gärna ha stöd från någon iallafall.
Du borde prata med honom hur du känner, precis som du skriver här. Få honom att förstå att du verkligen behöver honom i det här och att de inte bara är en liten sak.
De är ju trots allt mellan han och dig..
kramar!!
Gilla
swee
Kvinna ·
Jag vet inte riktigt, för mig hade det varit svårt att stötta någon i beslut som jag själv är emot, det skulle inte bli helhjärtat. Han har ju lovat stötta dig efteråt, på vägen dit kan du väl bolla med oss tjejer på forumet och med din vän 🙂
Det är dock bra om han följer med till konsultation, så han vet vad som väntar efter op.
Gilla
Kayrin
Kvinna ·
Men han är ju trots allt din pojkvän, och även om han ogillar ditt beslut att göra detta med din kropp så är det fortfarnde du som är kvar i kroppen. Även fast man kanske tycker att de är onödigt som verkar vara den stora grejen med det hela så borde man ändå finnas där för sin partner.
Min kille tycker att de är vilket som, han tycker om mig med eller utan bröst, men jag väljer att göra de här för min skull och därför stöttar han mig i att göra de, för han vill att jag mår bra.
Gilla
nyfiken tös
Kvinna ·
tack tjejer!
jag kanske ska låta honom smälta det ett tag. Jo jag hade velat ha med mig honom på konsultationen det var det jag bad honom om nu senast. tror han fick sig en känga i ansiktet. Jag har pratat så länge om att göra det här men aldrig tagit tag i det så han har väl trott att det bara har varit prat och nu när det faktiskt händer så vet han väl inte riktigt hur han ska handskas med det..
Gilla
nyfiken tös
Kvinna ·
Ni tycker inte jag gör fel i att försöka få med honom i det här då?
`Swee, som du sa, det kanske är smartast att låta honom ta det i sin takt, haha herregud det låter som att det är han som ska genomgå något och inte jag! Men jag vet ändå inte hur jag ska få med honom på konsultationen.. hum.. får klura lite
Gilla
Opticruise
Kvinna ·
Måste han med på konsultationen då?? Min man har aldrig varit med och träffat mina kirurger(har aldrig haft nån med)och vi har gått igenom detta smärtfritt ändå 🤭 Det är inget måste! Så vill du ha nån med ta med din väninna istället.Tror garanterat du fixar konsultation själv med,det gjorde jag..
Tycker du ska ligga lågt,tjata inte ihjäl honom utan låt det ha sin gång, lufta här på POF istället, då kanske han förstår att det inte bara är hans åsikt som är av mening utan att detta faktiskt är din vilja,ni är ihop och har man en bra relation på bådas villkor då visar man varann respekt och ställer upp även fast man kan tycka olika.. Gör han inte det tycker jag verkligen du ska fundera på om han är nåt att ha överhuvudtaget.. Det är min åsikt!
Gilla
hallonsylt
Kvinna ·
Har ni en bra relation så är jg säker på att han smälter detta snart! Det är ju för din skull du gör detta och jag antar att ni även blivit tillsammans om du hade haft "stora" bröst från början . Antar det inte är brösten man är kär i :) ge han lite tid att acceptera sin flickväns förvandling ;)
Gilla
Milia
Kvinna ·
Jag gick igenom hela proceduren ensam - tog reda på fakta, bokade in och åkte på konsultation samt åkte och opererade mig (EN väninna fick veta det kvällen innan, men hade egentligen inte tänkt säga något till någon förrän efteråt). Bor ensam också så klarade allting utan assistans av någon även under läkeperioden. Gick hur bra som helst! Tänkte och tänker - min kropp = mitt projekt.
Var glad att han är okej med att du opererar dig överhuvudtaget och skit i honom om han vill sitta hemma och protestera med armarna i kors inför det hela. Du klarar dig utan honom! Lycka till!
Gilla
December82
Man ·
Milia skrev:
Jag gick igenom hela proceduren ensam - tog reda på fakta, bokade in och åkte på konsultation samt åkte och opererade mig (EN väninna fick veta det kvällen innan, men hade egentligen inte tänkt säga något till någon förrän efteråt). Bor ensam också så klarade allting utan assistans av någon även under läkeperioden. Gick hur bra som helst! Tänkte och tänker - min kropp = mitt projekt. Var glad att han är okej med att du opererar dig överhuvudtaget och skit i honom om han vill sitta hemma och protestera med armarna i kors inför det hela. Du klarar dig utan honom! Lycka till! Guuud så snygga bröst du har Milia!
Ditt ex gick verkligen miste om nåt... (läste din "Om mig")
👍
Jag har oxå en väldigt bakåtsträvande sambo som absolut inte är med på min kommande op. Han TOTALVÄGRAR!
Vilket känns jättejobbigt. Även om det är för mig själv så behöver jag honom. Det är ju mannen och den enda personen jag lever med. Han som är med mig den mesta tiden av mitt liv...
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
Jag har varit i din situation... Jättejobbigt och tufft, vi hade väl i princip en kris både innan och under och efter min op... Jag bestämde mig tidigt för att om jag ska avstå så ska jag inte INTE gör det pga av uteblivet stöd av vänner/pojkvänner utan då ska jag välja det pga av att jag längre inte vill operera mig. Ex att risken skulle vara förstor el så, det fick inte bli så att någon annans agerande gjorde så jag avstod... Så jag sa tillslut rätt ut, att jag kommer göra operationen, oavsett vad du tycker, och är det så att du kommer lämna mig pga av detta nu, hade vi ändå inte kunnat leva ihop resten av vårt liv, så då akn du lika väl göra slut nu!
Jag satte hårt mot hårt, och gjorde min op... Ångrar den inte en sekund idag, men det va tufft, hela vägen, och jag har grinat, skrikit, sprungit städat ja allt man kan göra pga frustration... Men jag höll mitt löfter till mig själv, att jag blåser bara av pga av jag själv inte vill...
Kämpa på nu, du vet vad du vill, om du känner efter. Om du inte känner dig säker, vänta ett tag, man kan lixom inte få en op ogjord. Men va inte rädd för att stå upp för dig själv. Och ett sista tips, förutsätt/kräv inte att folk runt omkring dig som du väljer att dela detta med ska förstå dig och dina val. De kan inte under några omständigheter förstå/ha kunskap på det sättet som du har, som läst på och engagerat dig i detta..
För mig tog det typ 5 år från att tanken kom första ggr till att jag bokade konsultation, bokade av, bokade på, bokade av, bytte krirurg, gick till två helt andra, valde en av dessa, bokade ytterligare en konsultation och sen tillslut la mig på op-bordet. Vägen kan vara lång, men jag ångrar den inte. Tog tid för mig att förstå vad jag ville.!
Du har stöd här på forumet, många av oss är har varit i din situation!
Kram
Gilla
nyfiken tös
Kvinna ·
Det är roligt att se vilka härliga och engagerade medmänniskor det finns här :)
Enda anledningen till att jag vill ha med honom på det här är att vi har haft en så bra relation och alltid delat med oss och genomfört alla saker tillsammans förr, så det känns som ett riktigt bakslag att behöva göra detta utan honom..
Apropå något annat, är det någon som opererat sig långt hemifrån?
Jag har bestämt mig för att göra en konsultation på Citadellkliniken i Malmö/landskrona, men bor i Stockholm.
OM det i slutändan känns bäst där, tror ni det fungrerar med tanke på avståndet hem med all smärta osv efter op?
Gilla