Hur föreslår man sin partner.

Det är en svårighet att ta upp en sån här sak, för du kan skada er relation riktigt rejält om det blir fel. Det enda du lyckas med kanske är att bli utvisad ur sängkammaren...
Jag förstår om du saknar hennes unga, oförstörda kropp, men innan du gör något mer, måste du ta ett steg tillbaka och se det med perspoektiv - ur både hennes och "livets".
Vi blir äldre, ingen är 20 för evigt, barn sätter sina spår men det kan de ju vara värda, det finns sådant som betyder mer, osv... Glöm inte de sidor din fru har som du älskar henne för, sidor som förmodligen blir kvar hela livet oavsett brösten.
Och när du själv blir äldre och inte kan räkna med att jämnåringen är med på noterna jämt, (ev sillisar till trots 😉) hur tänker du dig att hon ska ta upp det med dig? Genom att vara för drivande, riskerar du att knäcka tilliten mellan er.

Det jag tänker är, såsom andra också nämnt ovan, att utgångspunkten måste vara hur hon mår över sitt utseende. Inte hur du får henne att må. Hon har lagt många år på att bära och amma era barn, och det får inte nu läggas henne "till last" att det syns! Det var nog ett gemensamt beslut att skaffa barnen, men hon har betalat det absolut dyraste priset.

Men med detta sagt, tycker jag att du nästa gång HON själv tar upp det, kan fråga henne något i stil med: "Du tar upp det här ibland - men hur jobbigt tycker du att det är? För mig är du fin som du är, och det är våra barn du har burit, men vill du för din egen skull göra något för att få tillbaka dina bröst, så stöttar jag dig på det sätt du vill. Det är ju inte mer än rätt att det tas ur den gemensamma kassan, precis som allt annat som rör barnen.".
Men nöj dig med att så detta frö, släpp det där - det måste vara upp till henne om det gror.

Säger hon emellertid uttryckligen att hon åtminstone funderar på ett ingrepp av något slag, så kan du som första steg föreslå att ni/hon kan leta info på nätet, för ingen behöver ju veta vad man funderar på och man behöver ju inte bestämma sig för något bara för att man tar reda på lite mer om vad det innebär. Det finns ju olika ingrepp, och alla innebär inte implantat.

Att föreslå en konsultation däremot är ju faktiskt att föreslå en förberedelse inför operation, innan hon ens vet om hon är intresserad, och det är svårt att uppfatta det på annat sätt.
Även kirurgen kommer sannolikt att prata på ett sätt som låter som att hen förutsätter att din fru faktiskt planerar en operation.
Metabudskapet blir då nästan ofrånkomligen "Jag tycker faktiskt du borde operera dig, ganska snart". Bara det kan få henne att vägra, t o m om hon annars kunde ha övervägt det, för hon känner inte längre att hon gör det av egen, fri vilja.
Och om hon genomgår det, kommer hon sannolikt att hålla dig moraliskt ansvarig, om hon får problem med ingreppet eller blir missnöjd. 

Förbered dig också på att det här kan innebära att du behöver stötta henne ifall hon tillhör den lilla grupp som får komplikationer och mindre lyckat resultat, vilket ju är en reell risk. Då får det inte skina igenom att du är besviken för egen del.
Du ska också räkna med att efter en operation behöva vara hennes tjänare i allt under en vecka och ansvara för allt med barnen och hemmet. Hon kommer förmodligen att ha groteskt ont, om hon genomför en bröstförstoring med bakomplacering. Därefter blir hon gradvis mer rörlig under den kommande månaden och efter två-tre månader börjar hon kunna leva normalt.

Även det bästa förväntade resultatet avgörs av hennes förutsättningar idag. Man går inte till kirurgen med urammade mammabröst och kommer därifrån med tonårsbröst. Ni båda måste alltså ha realistsiska förväntningar. Om ni gemensamt skulle kika på bilder, så undvik att styra. HON måste få avgöra hur hon vill se ut, och hur stora bröst hon kan tänkas vilja ha. Framför allt måste ni ha i åtanke att de typer av bröst som finns att se i herrtidningar kanske inte är uppnåeliga, så det är helt onödigt att påpeka att "såna är fina". Bättre då att titta på operationsresultat som uppnåtts på bröst som liknar hennes nuvarande. Det blir också mindre känsligt. Hade jag varit hon, hade jag helst tittat själv och ev bett om dina synpunkter i något fall.

Tumregel - känns det osäkert att säga nåt, så gör det inte. Lyssna in henne. Detta är inget du har någon som helst "rätt" att förvänta dig av din fru.
Det bästa du kan hoppas på är att hon ändå vill det och att du kan hjälpa henne att våga ta steget eftersom hon kan räkna med ditt stöd.