Hur har ni med bebisar (1åringar) gjort efter op?

jag har semester från sambon och sonen på 3½ år så jag behöver inte göra nått alls under mina 3 veckors sjukskrivning.

sen vet jag inte heller hurt jag ska göra :P han kan ju gå in i vagen själv.

Hänger på här :) har också en liten på 11 månder och gör min operation på tisdag. Sambon har tagit ledig från jobbet på min operationsdag och dagen efter, sen kommer min pappa hit och hjälper mig ett tag framöver. Har även syster och vänner som hjälper till när det behövs. Kommer vara sjukskriven i ca 2 veckor beroende på hur jag mår, kan bli längre.

Jag tror att du kommer känna själv vad du kan göra och inte göra. Din sambo kan inte ta ledigt lite extra om du känner att du inte klarar av lyft?

Fråga kirurgen när han/hon anser att det är okej att göra sånna lyft.

Om du bara blivit sjukskriven i 2 veckor så tror jag nog att dom anser att det är okej att göra lyft efter det :) (inte fööör anstängande givetvis)

och alla ni andra experter, rätta mig om jag har fel. detta är bara vad jag tror och vad min kirurg sagt till mig.

Hoppas du blev/blir nöjd med opeartion och att du får det resultat du vill ha :)

Min man kommer vara hemma i 2 veckor då jag är sjukskriven- sen sa min kirurg att efter 2 v borde jag vara ganska pigg & inte ha så ont. Då kan jag lyfta i & ur bilen försiktigt när man ska lämna på dagis etc.

Jag hänger på här även fast jag själv inte har barn. Jag jobbar dock på en småbarnsabvdelning så jag har inte bara 1 ettåring att lyfta utan 14st! Fick sjukskrivning i bara 2 veckor men jag tror fan inte jag kommer fixa att jobba med så tugnt jobb (flera st av mina ettåringar vägen 15-16kg!) efter så kort tid, jag har ju ALLTID en unge på armen liksom, minst, och sen får jag ju också dagligen både sparkar, slag, skallningar och ibland även bett på brösten... känner att jag behöver minst 3 veckor för att fixa det så jag måste ta ett snack med min kirurg och fråga om inte jag kan få en vecka till...

Snäckan: Men gud lycka till!! Kommer gå så bra! Helt fantastisk känsla att vakna upp och känna bröst;) Va härligt att du har hjälp runtomkring dig med. Man är lyckligt lottad som har så fina svärmödrar! Min sambo är som sagt hemma nu med våra barn och kommer ner och hämtar mig hos mina föräldrar på söndag (eller vi åker hem på måndag. Han börjar jobba igen om två veckor imorgon så ja vi får se hur vi löser det praktisktsen:) Men jag önskar dig massor av lycka till nu!!

Pixel: Jag skulle absolut försökt att få sjukskrivning en vecka till om jag vore du. Jag är liksom nervös att bära min 11 månaders som kanske väger 10 kg hehe. Det lät inte omöjligt för migatt få tre veckors sjukskrivning men problemet är att jag juär mammaledig och försäkringskassan kanske börjar protestera. SÅ vi får ta det som det kommer helt enkelt:)

Min dotter va 9 mån (ca 10kg) när jag opades, första veckan va mannen hemma andra bodde jag hos svärisarna :)

tror t om jag inte stanna hela veckan hos dem.

 Jag har "bara" förstorat men har ej tyckt det va så jobbigt sen efter 2 veckor.

I o ur sängen kan man ej undvika. Va mkt på golvet med dem :)

Guldfisken: Som det känns nu känns det som om jag skulle kunna lyfta han redan nu men det ska man ju såklart inte men som du säger, man får vara mycket på golvet :)

Känns så skönt att man kan ventilera så många frågor här med er tjejer!

Det blir ju rätt tungt även utan opererade tuttar när man ska lägga dem alla i vagnarna när de ska vila. Våra ungar sover nämligen ute i sina vagnar. Och då gäller det ju att bära dem med en arm medan man bäddar i vagnen med den andra och sen ska försöka lyfta in dem förbi alla regnskydd och atteraljer på vagnarna. Och sen är det ju skötborden som ska lyftas till och från ett antal gånger per dag. Sen ramlar de och slår sig och man ska bära in dem och plåstra om dem. Och det är många av våra som fortfarande inte går så ska man lyckas ta sig någonstans med dem så måste man bära dem... det är ju liksom heeela dagarna fulla av konstanta lyft. Omöligt att undvika! Har pratat med kollegorna också och de säger att de hellre vill ha en vikarie som kan hugga och och göra allt som behövs än att jag kommer tillbaka för tidigt och får stå bredvid och rulla tummarna  medan de måste göra allt själva för att jag inte kan. Hoppas verkligen att jag får mig en vecka till för det känns ju riktigt taskigt mot mina kollegor också. Hoppas att min kirurg förstår och vill skriva ut längre intyg till mig...

Mina barn var 11 månader, 2år och 4år när jag gjorde min op. Min sambo var hemma de två första veckorna. Sen började han jobba (åkte vid 7 och kom hem vid 18:30) och jag fick klara mig själv. Lilltjejen var hemma och de andra två gick på dagis 20h/v. Jag tycker inte att det var så farligt. Jag gjorde lyft och förstoring och jag var inte så påverkad av smärta.

Jag bytte blöja på golvet och lillfisen fick klättra upp själv i sin matstol (stokke utan bygel) osv. De två stora bar jag inte alls. Vi valde att säga till barnen att jag hade opererat magen för det kändes som att dom mer kunde relatera till att man kan operera magen. Då kunde jag hänvisa till magen om de ville bli burna eller så.

Jag vill minnas att det var tankarna innan som var det jobbiga. Man kunde inte riktigt förstå hur man skulle få ihop det utan allt för mycket lyft. Men det gick. Man blir uppfinningsrik. Lilltjejen ville alltid bli buren när jag lagade mat och det löste jag genom att hon fick sitta på köksbänken. Plockade bort allt "farligt" och så fick hon sitta och titta på. Skall dock tillägga att vi har en djup köksbänk 90cm (standard är 60-65 tror jag) vi har heller inga överskåp.

Ni kommer lösa det!!

Pixel: Ja men om du berättar de du säger här så kan han väl inte neka en till vecka. De vore konstigt tycker jag:/ Håller mina tummar och återkom gärna med uppdatering!

Ewamarie: Ja det är nåt sånt jag också funderar på att göra. Min sonär väldigt självständig, så är han inte trött eller hungrig ¨så "sköter han sig själv" eller vad man ska säga. Kryper runt och leker med storebror osv så det borde väl fungera;) Tack så hjärtligt för tipsen:)