Hur har operationen förandrat er/dig?

Japp, många fäster blicken i klyftan numera, men jag gillar det... Vänner och familj är bara glada och positiva... Jag själv är mer framåt och har inga problem med att visa upp mig i bikini, känns som att man hittat hem liksom, känner mig hel, jag är jag :)

Nu har jag inte varit ute så mycket bland folk då jag opererades för 3 dagar sen och har mest varit hemma.

Dagen efter jag opererades så va jag dock nere i Centrum för att hämta ut medicinen på apoteket, då kändes det som jag hade de största melonerna och alla kollade... Det var jobbigt, men tror inte att dt var någon som la märke till dom egentligen, bara psykiskt.

Min syster är inte som vanligt mot mig då hon var emot detta. Mamma är helt på min sida och tycker att det är kul :) Så det är skönt.

Igår stod hon och pratade med vår granne och sen ropade hon på mig och sa att jag skulle komma ut. Då står dom och leer och mamma ber mig att visa Anki och dra upp tröjan lite. Så hon verkar inte skämmas för mig iaf :D Hehe

Flowerbomb: Jag var också nere på apoteket dagen efter, och håller med om att det kändes som att ALLA kollade. Jag nämde det för mamma, och hon hade inte märkt att någon glott på mig, så jag antar att jag inbillade mig rätt rejält.

För mig har inte livet förändrats så mycket ännu. Jag är på dag 6 efter operationen nu, och har inte haft urringat osv på mig ännu. Mina bröst ser pyttesmå ut fortfarande, så ingen som reagerat på att jag opererat mig. Familjen är bara glada och peppar mig varje dag :)

Dancehall: Ja, det var nog bara inbillning :D

Hade dock inte berättat för någon på jobbet för att jag inte ville det men det fixade min j*vla syster så bra (vi jobbar på samma jobb)....

Så nu vet dom det också, så jävla drygt!

VA?! Nej fyfaan vad elakt. Skulle aldrig förlåta henne efter en sån sak ... ush!

Mhm... Något irriterad på henne!!

Hon berättade ju för pappa och hans fru också, det fick jag inte göra själv...

Dom hade frågat henne varför jag inte skulle köpa lgh och då hade hon sagt att jag skulle operera brösten istället.

Så jävla onödigt, hon kunde bara ha sagt att hon inte visste eller nåt. Det är klart att jag ska köpa lgh men inte just nu.......... 

Så pappa ringe mig och frågade hur jag mådde och grejer. Jag ba jaha måste man må dåligt och inte ha vett i huvudet för att man vill operera sig, till min förvåning så sa han ja ?! Han sa till och med att han aldrig mer ville träffa mig om jag gjorde den op. Men han ringde dagen efter op och frågade hur det var ändå.. Men han har inte bett om ursäkt och det irriterar mig.

Man säger ju inte till sitt barn att man aldrig vill träffa henne/honom igen, oavsett vad!

Men vaaaa?! Fy vad arg jag blir! Familjen är väl de som ska stötta i alla lägen? Om det bara är något så litet som att umgås med fel vänner till att byta kön! Har du sagt som du känner till dom? Jag skulle aldrig tolerera sådant beteende ..

Ja, precis dom borde ju stötta och så istället för att vara emot mig...

Ne har inte sagt det direkt, men pappa vet nog hur jag känner.

När jag piercade tungan (bara en sån liten sak) så tog det ett halvår innan han pratade mig mig igen.

Jag kör mitt race och sen får han tycka och tänka vafan han vill, är så less på honom vi de här laget.

Efter min första op ( bara bröstförsoring) var jag nöjd o glad i första 1-2 månader. Sen blev jag ledsnare o ledsnare. Ångrade storleken ( var för stora för  mig) o det hänget..........😢

Men efter min andra op (bröstlyft) är jag så glad o min självkänslan är större än innan! Innan ville jag inte titta på mig själv i spegeln efter att jag duschat. Bara undvek spegeln.. Men nu vill jag bara klä av mig o titta på mina bröst!!🤭

Det beror på om du tycker när andra kollar på dig. Själv tycktre jag aldrig om när ngn kollade på min rumpa, bröst, eller så där som killar tittar när man går förbi. Ville inte bli i centrum av uppmärksamhet. Efter min 1. op blev jag det o tyckte inte om det. Nu är det bättre. Har lagom stora bröst, bättre självförtroende..

Tyvärr, vet min familj inte om mina op (bara min sister). Min mamma o pappa bor i Kroatien o har det jätte dålig med pengar o livet där näre, så det skulle kännas lite pinstamt för mig att säga "ju, jag lånade 50 000kr på banken för att göra mina bröst!". För 50 000 i Kroatien blir i värde som 150 000kr i Sverige... Det är mkt pengar, speciellt om man har det svårt att "överleva". Så tyvärr, kan jag inte svara vad säger föräldrar om op.. 

Mina närmaste vänner har varit jätte snälla och stöttat mig fast de aldrig skulle opa sig själv (iaf inte i dagsläget). Pappa har inga problem med det, mina bröder gillar det inte och mamma har varit helt emot det och gett några taskiga kommentarer både innan och efter. Men jag sa ifrån efter ett tag och då bad hon om ursäkt och sedan dess pratar vi inte om ämnet vilket jag tycker är helt ok. På mitt gamla jobb med 90% män var det en massa skitsnack bland de yngre killarna. De tyckte att jag måste vara så himla osäker för att jag har fixat bröst och läppar och att det är synd om mig. Tack och lov jobbar jag inte där längre så det kvittar. På mitt andra jobb på gymmet är det inte så konstigt då de finns fler inom branschen som fixar till lite extra. Ibland funderar jag när jag leder min pass om deltagarna ser hur brösten åker isär vid armhävningar, dips mm men det finns ju inget att göra åt det så det är bara att låtsas som ingenting. Sen tycker jag att det är svårt med träningskläder då de flesta linnen är ganska urringade + att en tajt sportbh skapar ännu mer urringning. Jag försöker klä ner dem så gått det går...

Att folk stirrar på ens bröst får man räkna med. Ibland är det kul, ibland inte. Jag har varit på affärsmöten med kofta och skarf och män har ändå stirrat på mina bröst fast jag tyckte att jag hade gömt dem väl. Fast även om jag tyckte att det var störande då så kan jag skratta åt det i efterhand för det syntes att de kommer på sig själv och sen måste de anstränga sig för att inte stirra, haha. På stranden kan jag känna mig obekväm men det är mer för att jag undrar om ripplingen syns eller för att jag är rädd att de ska rymma ur bikinitoppen när jag ligger på sidan, vänder på mig mm. Så jag sneglar ner ganska ofta för att kolla att läget är under kontroll :).

Jag vet inte om jag kan säga att jag ångrar mig men hade jag vetat hur min "bröstresa" skulle gå hade jag nog inte opat mig. Jag hade fina bröst innan oxå bara att de inte var så stora. Nu har jag gjort 3 operationer och är fortfarande inte klar. Det har ibland varit väldigt påfrestande men jag har lärt mig att hantera situationen. Jag är glad att jag var så påläst innan så jag visste att allt detta kunde hända även om jag förstås inte hade räknat med det. Och jag har lärt mig jätte mkt om bröstförstoringar, pratat med andra tjejer som haft problem och träffat andra kirurger i sverige och usa och diskuterat "mitt fall". Allt har varit jätte intressant men också mkt tidskrävande. Därför har jag ibland tvingat mig själv att hålla mig borta från forumen och fokusera på mitt riktiga liv. Det är lätthänt att man fastnar i tuttvärlden och glömmer bort allt annat runtomkring. Beroendevarning? 💡

Era killar/makar/sambos då?

Nån som blivit annorlunda (förutom kanske lite mer het på gröten🤭)

Nu har jag inte opererat mig ännu, heller inte bokat tid för det ännu.

Men jag vill ändå lägga till att min pojkvän (som så himla många andra killar) uppskattar naturliga bröst mer.

Nu drar jag absolut inte alla över en kant, men enligt undersökningar så vill de ha naturliga :)

Nu tänker jag skita i vad min pojkvän och folk i min närhet tycker och göra det ändå =)

Med min gubbe räckte det med ristestet för att han skulle gå igång. ;)

Min sambo uppskattar mina bröst jättemycket, men det gjorde han innan oxå även om dem var svinfula. Han har aldrig tagit på silikon innan men han tycker dem är mjuka å goa :)

Min sambo kommer nog att uppskatta det.  Men han är väl varken för eller imot. Men tycker jag ska göra det för min egen skull eftersom jag tänkt på det i ca 8 år nu. Min mamma vet och förstår men pappa har jag inte berättat för än. Han reagera när jag tatuerade mig så känns lite sådär att berätta för honom.

Min man älskar mina nya bröst, han tyckte om mina innan operationen också men sillisarna är ju mycket snyggare och fastare. Så kul att ha en klyfta även i naket tillstånd :)

Min pojkvän säger att han inte tänker ta i mina bröst om jag opererar mig. Han älskar mina minituttar, vilket känns lite jobbigt eftersom att jag själv vill ha större. Sedan bryr jag mig väl mest om vad jag vill, men det känns ändå trist när den enda man "visar upp sig för" ogillar det...

Sen kanske jag inte är ihop med honom hela livet, direkt. Men då är jag också rädd för att man ska träffa fler som är helt emot silikontuttar och inte skulle vilja ta i en..

Fast det beror väl på vad man är ute efter för resultat, jag gillar lite fejk, men många vill ju ha sina bröst så naturliga som möjligt och då tror jag inte killar ser någon direkt skillnad eller känner heller.  Sedan tror jag inte att om situationen är så att du träffar en ny kille så behöver du ju inte berätta att du gjort sillisar det första du gör, älskar han dig kommer han garanterat älska dina bröst också oavsett innehåll. Jag opererade mig för min skull, men min man älskar sillisar så han blev så klart överlycklig och det är ju en stor bonus för mig :)