Hur lång tid innan bestämde ni er?

Hej! Åh jag förstår. Men så skönt för dig att du känner dig nöjd trots det spontana beslutet! Vad kul! Jag måste faktiskt säga att jag känner igen mig i dig lite kring det spontana. Eller jag har länge tänkt på en bröstförstoring, flera flera år. Men jag har nog aldrig tänkt att jag ska göra det pga tankar som ''jag kommer aldrig ha råd, när ska jag kunna göra det, vågar jag verkligen etc etc''. Men efter att en vän gjorde det för cirka ett år sen så kände jag att även jag kan. Typ att jag kände mig mer trygg i tanken om en operation, då jag visste att allt gick så bra för henne osv. Så nu i oktober bokade jag en konsultation och bokade sedan operation rätt snabbt. Så nu ska jag operera mig om cirka fyra dagar. SÅ nervös och taggad!! Alla känslor på samma gång. Och ibland undrar jag om även jag varit lite för spontan nu. Är rädd att jag inte har tänkt till helt hundra. Är rädd att jag ska ångra mig med något, typ gällande storlek/val av implantat eller annat. Men har samtidigt nu en känsla av att jag kommer bli så otroligt nöjd! Haha blandade känslor som sagt! Hur känner du nu i efterhand, med tanke på spontaniteten, har det varit något som typ chockat dig? Alltså något som du inte varit beredd på som kanske varit jobbigt eller annat? Ångrar du något?

Ja, jag är jättenöjd, ångrar absolut INGENTING, betalade rätt mycket för mina (89 000) men det var värt varje krona! Fattar liksom inte varför jag väntade i ... tjugo år. För det är ju så, precis som du säger, att jag tänkt att göra brösten i många år, men det har mer varit en fantasi, något jag tänkt att "ja en dag kanske..." fast inte mer än så. Vet inte vad skillnaden var egentligen den här gången, jag kan tänka mig flera saker som på ett omedvetet sätt satte igång saker hos mig och faktiskt fick mig att kommatill skott så att säga. Jag tycker det är komiskt egentligen, min kille och jag skrattade lite åt det hela, att jag bara: ok nu kör vi, och sen två veckor senare så hade man ny tuttar. Men jag inser också (särskilt efter att jag blivit medlem här, haha) att sådana som jag inte tillhör vanligheter. Eller som min kille sa, det var för sådana som dig man skapade den nya lagen (haha!). OM jag ska svara på din fråga, ja, det som förvånat mig mest, det som jag var minst förberedd på, var nog hur lång läkningsprocess det var/är. Nu har det gått fem månader och jag har fortfarande svårt att öppna dörrar (pga. inga bröstmuskler) jag är fortfarande öm, har knappt någon känsel i brösten etc. men allt beror ju på varifrån man kommer från början, jag ångrar absolut ingenting, bara att jag inte gjorde operationen tidigare. <3 Vad gäller storleken och val av implantat hade jag ingenting att säga till om, jag gick till två ställen, varav den ena gick med på allt jag ville (från början ville jag ha mycket större) men den andra kliniken sa att det skulle bli alldeles för stort för mig, vilket dem hade helt rätt i! Jag önskar dig lycka till, du får gärna skriva och berätta hur det gick sen! <3

Jag hade funderat på det i flera år men aldrig bestämt det riktigt. På min födelsedag tänkte jag att jag behövde göra något för mig själv, det var nu eller aldrig. Bokade konsultation dagen efter, och operationen månaden därpå. Absolut bästa jag gjort för mig själv! :)

Men så skönt å höra att du är nöjd!! Så kul för dig<3 Ah jag förstår.. Men jag känner precis samma sak som dig, känner igen mig så mycket haha. Har liksom också tänkt på detta så länge men aldrig ”tagit tag i det” riktigt, vilket gör att jag känner mig sjukt spontan nu helt plötsligt när allt gått så snabbt framåt. Men men, jag hoppas allt blir bra!! Åh okej jag förstår.. tusen tack för dina svar om allt!<3 Är så skönt att höra hur det gått för andra. Men åh tack snälla!! Fortsatt lycka till du också, hoppas allt fortfarande känns bra för dig! Ska försöka uppdatera efter operationen om orken finns där<3