Hur motiverar man för sitt barn att man ska op brösten?

Min ena dotter är 13 och min yngsta är 11,jag berättade för dom en och en,sa som det var att mammas bröst försvann efter att jag ammat dom och att jag varit så ledsen för det så jag ville ha dom tillbaka o känna mig fin igen,säg bara som det är=)..Min yngsta dotter tittar på sina varje dag o undrar när hennes bröst ska komma=)) nähä,säger hon,inte kommit idag heller=)))dom är ju för goa!

tycker också som föregående:) berätta som det är. 

men tänk dig in i den dag då din dotter kommer och berättar för dig att hon ska operera om sig, hur du då tänker ta ställning till det. bara en tankeställare🙂 ! för gör du det så gör du det "lagligt för hennes tankar"

Lycka till😀 skriv sen och berätta hur hon reagerade.

Ja det är helt rätt man måste vara ärlig.. Känns bara svårt, rent etiskt är jag emot skönhetsoperationer men vill ju samtidigt känna mig bekväm i med min kropp.. Tänker nog för mycket på detta, lätt att överanalysera och tänka att jag ska ge min dotter men för livet.. Man ska nog inte göra för stor grej av det..

Det är ju just det som är grejen, jag vill ju att hon ska känna sig nöjd med sin kropp, är det inte brösten så kanske det är något annat.. Som sagt man är förebild.. Fy vad detta är jobbigt..

Min dotter är bara två år än så länge, men jag tänkte att någon gång kommer ju säkert sånt här på tal... och jag tänkte först att hur ska jag då kunna säga att hon kan vara nöjd med sig själv och att hon duger som hon är? Men gör man en op för sig själv, för att man själv inte är nöjd med en viss del av sin kropp, vad spelar det då för roll? Jag tycker snarare att man skulle "skämmas" mer att berätta för sina barn, ifall man gjorde en op för någon annans skull.

Att duga som man är är väl att man kan vara nöjd med sig själv hur man ser ut, men är det något som retar en så likförbannat som ens små bröst och gör att man känner sig okvinnlig, då gör man väl sig själv bara en tjänst att förändra sig :) Så tycker jag iaf!

Alltså jag kan tycka både små o stora bröst är fina men det är ju när man fått barn o ammat o det blir två tomma platta saker kvar utan innehåll,det är inte så himla vackert o inte konstigt om man deppar ner sig när något man hade försvann...vem vill ha två platta tomma saker som  gör en ledsen varje dag.....trivs man inte med sig själv så gör man sig en dundertjänst att fixa till det.Man mår så otroligt mkt bättre när man känner sig ok med sig själv=)

Jag har en dotter som är 17 och har liten byst.

Jag tänker såhär;

Operationer ska aldrig tas lätt på. Mycket kan gå fel, och silikonbröst är inte som "äkta" bröst heller. Det finns många nackdelar med en op, men nu är jag iaf ordentligt påläst och OM min dotter skulle vilja operera sig kan jag ge henne mycket information om saken.

Varför operarer jag själv brösten? Svar; För att jag, trots alla nackdelar med det, tycker att det positiva överväger. Jag vill helt enkelt ha bröst! Mina obefintliga tuttar styr över för mycket i mitt liv.

Om min dotter verkligen skulle må så dåligt pga sina bröst att hon ville operera dem trots allt, då vill jag faktiskt stötta henne i det. Jag vill ju att hon ska må bra!

Jag har två döttrar , 7 & 11.. jag har sagt som det är till dom, MEN en liten "vit lögn" att man gör detta EFTER barnafödande o amning OM brösten blivit lite annorlunda då..

Jag har INTE berättat något om riskerna med op utan bara mer förberett dem på vad som ska hända, att de inte kan krama mig som vanligt på ett tag, att jag kommer ha ont osv..

Har även bett dem att inte prata om detta i skolan o så.. De har tagit det bra, vi är överens om att det är något "Privat" :)

alvnos då har vi sagt ungefär samma=)  samt sen om det kommer på tal tidigare än man tänkt sig o före barn osv så får man berätta att man får ju spara el låna om dom jobbar,det är ju inte gratis,även om man kanske hjälper till med en del..ja herregud den dagen..o så två tjejer har vi ju båda=)

Hehe, ja, jag har också funderat över vad man säger den dagen..  För min del är det iaf några år kvar dit, så jag hinner tänka ut något ;)

Jag har tänkt jättemkt på det, om jag är en dålig mammaförebild som gör detta osv..

Har dock kommit fram till att man är en bra förebild om man gör det man drömmer om..  Kanske jag tillockmed kommer bli en snutta gladare också när jag får mina nya bröst! ;)

Det har faktiskt inte jag tänkt,jag tycker det är helt ok att få göra något för sig själv,under så många år så har barnen alltid kommit först o jag har knappt tänkt på mig själv..i år har jag fått fnatt,ville verkligen fixa mig o det har jag gjort,o visst blir är det bra för barnen med en gladare nöjdare mamma,bara positivt!Du kommer bli gladare,garanterat!=)lycka till ser att du har bara två dgr kvar,spännande!

Tack för era fina svar! Har pratat med henne nu.. hon tog det inte så bra.. Jag berättade att jag ville få tillbaka den kroppen som jag hade innan jag ammade.. Bli mig själv igen, hon sa att det var konstigt att jag skulle kunna känna mig som mig själv med fejkbröst.. Jag vad svarar man på det, detta är ju  en känsla som jag har och något som är viktigt för mig, jag tänker göra detta med eller utan min dotters förståelse.. Tänkte faktiskt att det är ju väldigt sunt och förståndigt av henne att känna som hon gör! Tänkte även på att jag som förebild ska tänka mig en gång extra för innan en sån här OP, MEN VAD ÄR JAG FÖR FÖREBILD OM JAG INTE STÅ UPP FÖR DET JAG TYCKER ÄR VIKTIGT??!

Precis...samma om vi skulle bli av med en tand..en fejkfasad går alldeles utmärkt o fyller funktionen...tappar vi håret..i värsta fall får det bli peruk...ja  ni fattar=). fylla i lite bröst,fasad,lite hårfärg...vad är skillnaden egentligen....