Hur reagerade andra när du berättade (eller när de såg)?!

Jag är helt öppen med att jag ska operera mig i år, och ingen har än så länge kommit med något negativt! Några har frågat hur stora jag ska göra bara..

Min sambo sade bara att jag verkligen skulle tänka igenom det noga (Vilket jag gjort i över 10 år), att han stöttar mig i vad jag än vill göra och att han älskar mig mest av allt oavsett vilket. Utan honom "kan" jag inte göra operationen, då han kommer att behöva ta huvudansvar över både hem, barn och hundar medan jag läker precis i början. Vi har flera stycken mycket starka hundar, och OM dom skulle få tokspel i koppel eller börja dra så vill jag inte stå där och hålla i känner jag..

Så, om jag gör operationen innan han börjar jobba efter pappaledigheten igen så är ju allt rätt så enkelt. Om han börjat jobba så får han helt enkelt ta ut några veckors ledighet då också.

Jag är mest orolig för att berätta för mamma faktiskt. Jag kommer absolut vänta tills efter operationen med att berätta för henne, annars vet jag att hon kommer tjata på mig för att få mig att ändra mig. Mina närmaste vänner vet redan att jag har tänkt operera mig och på jobbet kommer jag hålla tyst om det så länge ingen kommenterar.

Jag har berättat bara för min man, dotter, min pappa och min bästa vän. De alla har tagit det fint. Min man var först emot det, men efter flera års tjatande så gav han upp :)

De som jag har berättat för förstår mig. Jag ville inte ha stooooora bröst, ville bara ha ett par normala bröst. Det var inte så snyggt när man kunde se revbenen genom mina tomma bröst ;) Jag förklarade att jag är vuxen, har tänkt om det väldigt länge och jag gör det bara för mig själv.

Har bestämt att inte berätta för "alla", men om någon frågar så tänker jag inte ljuga. Men jag tror att inte så många kommer att märka för jag inte tog så stora implantat och har använt vadderad push-up före :D

Har berättat för de flesta jag känner! :) Tycker att de ska acceptera om jag gör något jag mår bra över:) De flesta har blivit överraskade & glada för min skull :)

"Juli11": Haha, jag log åt din sista mening, jag kunde nästan se detta framför mig: "pappa sa bara jaha och skjutsade mig till kliniken. ;-) "

Jag har varit väldigt öppen med att jag skulle op:a mig. Berättat för närmsta släkten, vänner och arbetskamrater. Pappa var väl lite tveksam, men gillade liksom läget ändå eftersom jag faktiskt är vuxen. I övrigt har jag bara mötts av nyfikenhet och fascination, inga konstiga kommentarer.