Hur reagerade chefen?

Hej! nu har jag klippt ut de jag har skrivit i en annan tråd... jag orkade inte skriva de igen.. å ber om ursäkt för lång läsning... men om jag hade haft all info innan jag pratade med min chef, så kanske min situation sett annorlunda ut... så de kanske hjälper dig! :) Å stå på dig!! För du har rätten på din sida! Här kommer de... "Vad skönt för er att era chefer tar allt så bra.... Jag håller på att peppa mig själv för att ta strid för min sjuklön! Min kvinnliga chefs reaktion var att det jag skulle göra var äckligt, och hon fattade inte hur man kunde göra något så onaturligt! Jag ba... Öh... Ja... Vad säger man när man precis öppnat sitt hjärta om en sån personlig sak!? Helt sjukt... Efter det blev jag inkallad till ett möte med högsta hönset, en man, som sitter vid ett runt bord, med min kvinniga chef och säger " vårt företag sponsrar inte denna typ av operationer, du får ta tjänstledigt". Punkt slut! Jaha, tänkte jag... Då får jag väl göra det då... Men nu veta ju ALLA vad jag ska göra... (för högsta hönset snackar rätt mycket om både de ena och de andra) Den ena smällen efter den andra... Kändes inte helt okej...." Men sen fick jag från facket, då jag gick med i de, ganska direkt efter mina härliga möten med cheferna... Detta är ett urklipp från "Fördjupning för arbetsgivare om sjuklön", som finns på Försäkringskassans sida: ”När det gäller operativa ingrepp har rättspraxis utvecklats så att anledningen till ingreppet inte har någon betydelse när det gäller att bedöma sjukdomstillståndet efter ingreppet. Det gäller även till exempel om den anställde genomgår en skönhetsoperation på eget initiativ. Efter operationen ska bedömningen av arbetsförmågan göras utifrån det sjukdomstillstånd som det operativa ingreppet kan ha medfört.” Ledsen å vara negativ... För en del går de ju galant! Vill bara att i gen ska hamna i min situation... Så ta hjälp av de, OM de går snett... Men utgå ifrån att de går bra!! :)

Tack, det är just det scenariot jag är rädd för, att jag behöver strida och det känns ju inte helt ok. Har ringt redan till facket för att veta vad mina rättigheter är...

Jag var sjuukt nervös innan jag skulle berätta för min kvinnliga chef om bröstoperationen jag planerade, inte minst då vi haft våra tvister och två veckor innan hade jag t.o.m hotat med att säga upp mig...så jag var inte direkt poppis just då. Men jag tänkte göra det så "lindrigt som möjligt" genom att berätta för henne om det INNAN jag gick på konsultation och bokade tid för op just för att hon ska få möjlighet att bestämma hur långt fram hon tyckte jag skulle göra det så de kunde vara förbereda på det osv. Det mötet blev dock inte alls som jag trodde. Hon blev jätteglad för min skull! Hon berättade om hennes kompis dotter som en månad innan opat brösten, och det hela slutade med att vi båda satt där helt tårögda, hon "tvingade" mig att genomföra operationen så snart som möjligt så jag snabbt kunde bli lycklig, och jag fick en stor kram ;) Så 3 dagar efter det var jag på konsultation och 11 dagar efter det fick jag operationstid, vilket är imorgon!! :) Önskar dig lycka till! Det är en OTROLIG lättnad att väl ha fått det sagt, oavsett vad chefen tycker! Stå på dig :)

Gulkyckling: vilken fruktansvärd historia, kan inte fatta hur dina chefer kunde vara så oproffesionella och elaka! Själv har jag inte sagt ngt till min chef för det känns bara för jobbigt att hon ska veta. Folk har så mycket förutfattade meningar. Så jag har tagit ut semester några dagar och bara hoppas att jag ska vara pigg nog att gå tillbaka till jobbet som planerat.

Jag hade en annan chef när jag opade brösten och då va detmycket lättare, gick in en vecka innan ochsa att jag skulle opereras och skulle vara sjukskriven i en vecka, han frågade inte ens varför eller annat. Nu är det tyvärr helt andra bullar men hoppas så klart att hon förstå och inte ställa till sken. Jag har 1,5 månad kvar till operationen så jag släpper bomben dem närmaste dagarna men är nervös som fan, kan knapt sova :( och om hennes chef blandar sig också i, oj oj!

Fy! Jag håller tummarna för dig! :)

Det som hände Gulkyckling tror jag förvisso är mindre vanligt. Man har ju faktiskt lagen på sin sida och det tror jag de flesta chefer är medvetna om. Håller oxå tummarna för dig!

Jag valde att inte säga hela sanningen till min chef. Sa att jag ska opereras och åtgärda något som jag har haft problem med sen senaste graviditeten. Men påpekade att jag inte var sjuk på något vis, utan bara ett besvär som ska fixas. Hon frågade därefter inget mer om det. Skönt tycker jag!

Ja vi är också väldigt få på våran avdelning och är redan överbelastade... Sen har jag även vabbat nästan varje månad minst en vecka när jag kom tillbaks från föräldraledigheten. Har 3 barn så om en blir sjuk är risken stor att det smittar :(

Nu är det sagt och gjort! Pratade med min chef i dag att jag kommer operera mig den 21 oktober och att kommer vara sjukskriven 2-3 veckor, det är väll den tiden man är sjukskriven? Hon såg mest chockad ut och sa att hoppas det löser sig på jobbet medans jag är borta... Svårt att läsa av henne men men nu är det gjort, vilken lättnad!

Men så skönt att hon tog det så bra! :)