Hur reagerade era anhöriga när ni förstorade brösten?

Min mamma har själv tidigare haft implantat så hon kan ju inte direkt säga att det är fel när hon själv gjort det innan :P Nu när jag ska göra vill hon göra igen ;P Hon stöttar till 100%

Helloo!

Jag började prata om det när jag började fundera på det,så jag ventilerade med min sambo och sen med mamma/pappa/brosorna och alla respektive. Vi är väldigt nära i vår familj och vi pratar om allt och alla säger vad dom tycker. Det var väl egentligen ingen som trodde att jag skulle göra det men när jag väl bestämt mig och vart på konsultationen (min sambo var med på den) visade jag 3D bilderna för mamma och berättade att jag hade en operationstid. Hon blev inte glad men inte arg heller. Hon förstod inte varför och sa att jag var fin som jag var. Jag lämnade det till henne att berätta för alla andra. Pappa blev väl inte sådär jätteglad men jag var stenhård på att jag skulle göra det i vilket fall. Efter operationen (som sambon också följde med till) frågar dom hela tiden så att allt är bra och dom är väldigt måna om mig :) Jag vet att dom inte stöttade mitt beslut men dom finns där endå, det är ju mamma och pappa liksom, dom finns alltid där (i alla fall i mitt fall) Sambon var inte överförtjust i början heller men efter konsultationen när han fått svar på sina miljoner frågor känndes det lite lugnare och på operatonsdagen var han sjuuukt nervös, nu i efterhand är han överförtjust i nya brösten ;)

Chiick: Okej, jomen precis, då kan ju inte din mamma direkt säga något om hon själv också har opat sig, haha. Men jag tänker samtidigt också att det måste kännas skönt att kunna bolla med henne om man har funderingar/ideer och ni båda är intresserade av det :) Skönt att du får stöttning iaf!

Snuttplutt: Ja, det brukar nog ofta vara så att föräldrar och syskon tror att vissa saker bara är fixidéer som man får och att de så småningom försvinner, så jag kan riktigt tänka mig att de blev förvånad på riktigt när du inte vek dig från ditt beslut. Vad skönt att veta att alla bryr sig och checkar hur du mår! Haha, att din sambo är förtjust, det känns inte direkt allt för förvånande ;)

Flipflop: Tråkigt att din syster är emot :/ Men vad bra att du har din mamma och man på din sida iaf! Önskar jag hade en kille som din man, han låter guld värd som var med hela vägen :)

SmultronJordgubbe: Ja det har varit riktigt skönt att ha det stödet, han tog semester 1 veckan för att ta hand om mig! Han är guld värd :-)! Nu när jag går in på min andra vecka, så är jag fortsatt sjukskriven men hemma själv. Eftersom att jag fortfarande är väldigt svullen och äter smärtstillande! Men det sköna är att det gåt åt rätt håll :-)!!

Har du bokat tid eller hur ser det ut för dig??

Flipflop: Ja, jag förstår det :) Oj, shit! Gu, så gulligt och snällt gjort! Okej, men vad bra att höra att det går åt rätt håll för dig! Känner du dig med nöjd med resultatet så här långt?

Jag har inte bokat tid för att opa mig. Men ska snart boka in tid för konsultation är det tänkt :) Måste bara checka lite hur jag ligger till med skolan och så att det inte krockar med tenta/tentaplugg. Sen kommer jag nog inte göra själva operationen förrän i vår, om det går som planerat. Måste fixa kapital och jag tänkte vänta tills jag nästan är klar helt med skolan ;) Men det känns samtidigt bra att jag får lite tid på mig att förbereda mig, eftersom att jag ganska nyligt kom på tankarna att jag skulle opa mig. Vill inte rusa in i det för fort och göra nåt förhastat.

SmultronJordgubbe: Är super nöjd med resultatet, så det kommer att bli kanon bra. När allt är färdig läkt!

Förberedelse är alltid bra, kan ju vara skönt att gå på en konsultation! Eftersom att det alltid dyker upp fler frågor när man varit där och testat/klämt på implantaten. Så blev det för mig i alla fall! Nä man vill inte gärna göra op och sen ångra sig, är ju en del pengar man lagt på detta!

Jag vet inte varför men jag har endast berättat för en av mina väninnor. Hon står mig närmast. Min man förståss och vi är båda lediga just nu och helt själva i ca en månad.

Min dotter gjorde en bröstförstoring (20År) i Stockholm nu under sommaren. Jag var med på konsultationen för att lyssna och ge henne feedback och var med på ophela dagen och det var en självklarhet för mig.

När hon berättade så hade hennes sambo sagt till henne att få det gjort. Hon var så nervös för vad jag skulle säga. Hon är vuxen och tar sina egna beslut. Jag är glad för hennes skull och oerhört glad att allt gick bra. Professionell kirurg och resultatet är snyggt och fint till hennes kropp. Jag kommer själv ihåg mig i 16-20års åldern. Vad avundsjuk jag var på tjejer med större bröst och brösten har som sagt inte vuxit till sig mer sedan dess.

MEN, jag har inte berättat för henne om min.👎jag känner att min op är min sak och jag vill läka först. Jag vill själv vänja mig först och fokusera på att bli 100% bra.

Övriga familj/släkt bryr jag mig inte om för det är ingen sak för dem. Jag vet en del som kommer höja på ögonbrynen och tycka man inte är klok och slösar pengar. Mina närmaste vänner kommer bli glada för min skull.

Jag tycker inte man ska behöva säga till alla att man opererat sig. Men om någon kommer fråga mig så kommer jag självklart svara ärligt. Tror dock inte så många vågar fråga då det är en privat sak ;) De av mina vänner som också vill göra operation har varit de som är mest positiva :)