Hur reagerade vänner/familj på op?

jag berättade för alla vad jag planerade...fick en massa blandade åsikter om allt....

en del i min familj tyckte det var onödigt att "slänga" pengar på sådant, en del stöttade mig, en del vänner stöttade mig och en del sa att det var för att försöka få mer uppmärksamhet osv.......de i familjen som var emot blev positivare efteråt när väl operationen var genomförd och tyckte det var ett bra beslut..medans en del av mina "vänner" fortfarande tycker att det är för uppmärksamhetens skull och när man ska ta gruppbild att jag behöver ju inte "bysta" upp mig så mycket..........men allt handlar om avundsjuka för vad jag har pengar till att göra och inte dem, det vet jag om och därför bryr jag mig inte.

Jag berättade bara för mina föräldrar innan, och min pojkvän såklart. Mina föräldrar sa inte så mkt, dom fråga typ bara om det inte var farligt?  Tyckte inte att nån annan hade med saken att göra. Fast kompisar har ju märkt det nu i efterhand men har faktiskt bara fått snälla kommentarer. Ingen som har sagt nå dumt och skulle de vara så att nån säger nå så är det som citadellboobisar säger, bara avundsjuka! 

nää, man ska inte behöva förklara sig för andra och klart man gör operationen för sin egna del, annars ska man inte genomgå den! :D

men folk är frågvisa och har sina egna förutfattade meningar om hur plastikopererade personer är.......fick höra när jag arbetade extra på en annan avdelning att personer som genomgår dessa operationer är annorlunda än "vanliga" och vill bara ha uppmärksamhet och man är skapt som man är.......även en god person till mig sa detta........ingen som tänkte på att för min del tex at 50 kg viktförlust gör sin beskärda del av effekt på kroppen att allt, allt hänger och är man ung..även gammal, vill man kanske inte se ut såhär...även om man blev skapt på detta sätt.......

finns många med dessa förutfattade meningarna.......och man ska inte behöva förklara sig, men man kan försöka att få de att förstå...och vill de inte fatta, too bad för dem! För äntligen blir man ju nöjd med en del av sin kropp!

Jag hade inte tänkt berätta för någon annan än min man och mina närmaste vänner (som också gjort det). Men kunde inte låta bli att berätta det för lite fler, och 2 pers på jobbet tex (tyvärr så spred det sig).

Hade tänkt "smyga" med det för mamma och pappa, men insåg att jag skulle behöva en del hjälp av dom dagarna efter, så jag berättade dagen innan op. Mamma blev jätte, jätte arg, lessen och upprörd. Trist. Men hon lugnade sig när operationen var klar och har ställt upp till mer än 100%.

Har hittills mött fler positiva än negativa kommentarer. :-)

För min del så är det mina föräldrar som är den knepiga biten, tyvärr! Jag var på väg att operera mig för ca 10 år sedan men avbokade efter att jag berättat för min mamma. Hon kan absolut inte förstå varför man ska göra en sån här grej och reaktionen kommer troligtvis bli densama även den här gången. Helt sjukt, jag är 38 år och bävar för att berätta för min egen mamma :( Men min strategi blir att inte berätta förrän jag bestämt mig till 100% och sen kommer jag säga att hon inte behöver komma med några invändningar utan det enda jag vill ha är hennes stöd i detta. Så antingen stöd eller så får hon låta bli att prata om det med mig. Hoppas det ska gå bra. Min sambo vet om och även några kompisar. De förstår mig och tycker jag ska köra eftersom jag tänkt på det här så himla länge. Är inte så orolig för vad kompisar och andra bekanta ska tycka, men tänker nog hålla det till så liten krets som möjligt. Om ingen frågar så klart. Tycket du ska strunta i fördomar, ingen annan vet hur du mår eller hur! Det borde vara upp till var och en att göra som man själv vill utan en massa pekpinnar... Jag tänker lite så här, om jag skulle få bröstcancer och behöva operera bort brösten så tror jag inte att någon skulle invända ifall jag sedan la in implantat - eller hur!?

Alla mina vänner har reagerat jättebra. Bara 2 stycken som visste när jag skulle iväg och göra det men jag har varit öppen mot de vänner jag träffat efteråt och sagt vad jag gjort. Dom har tyckt att brösten är jättefina och har varit nyfikna. Pojkvännen tycker att dom är supersexiga.

Min familj vet ingenting än och jag kommer inte att säga någonting om dom inte märker det själva. Kanske längre fram, jag vet inte. För mig kändes det bättre att berätta för dom efter operationen i alla fall. Dels vill jag inte inbilla dom att dom har någon rätt att ens yttra sig om vad jag ska göra med min kropp och sen vet jag att dom är emot operationer och då kände jag att jag klarar mig mycket bättre utan några förmaningar.

Nu är det gjort och det finns inget dom kan göra åt det. Bara att gilla läget med andra ord. ;) Fast.. jag har träffat dom flera gånger och dom har inte ens märkt nåt.

Jag hade stællt in mig på att berætta efter operation før mina førældrar, men en månad innan berættade jag. Jag vet att min mamma ær emot sådant. "man ska vara nøjd med det man har". Men hon tog beskedet bættre æn væntat. Visst, inte någon positiv reaktion men som sagt, jag gør vad jag vill med min kropp.

Min farmor och farmor tænker jag inte berætta før, dem får væl mærka det och fråga nær den tiden væl kommer.. haha!

Mina vænner reagerade positivt. Vem vill inte ha snygga brøst? ;)

Men dem avrådde mig att ta før stora, helt førståligt.