Hur reagerar folk när ni säger att ni gjort en b förstoring?

Håller fullständigt med dig! Jag tror att det i grunden kanske är avundsjuka som visar sig från dem. Att de inte är helt nöjda med något, men blir avundsjuka på när någon vågar ta steget och göra något åt det. Plus att de kanske tror att man kommer "bli snyggare" än dem? För det är ju oftast tjejer som reagerar med hatiska kommentarer. Själv har jag fått mest positiva reaktioner när jag berättat om min kommande operation. Men en tjejkompis svarade "Jaha, och vad ska det vara bra för?"när jag förklarade varför så kom den märkligaste kommentaren, "jaha, ja jag har ju iaf bröst". Jaha grattis får jag låna dem eller något? konstig kommentar. Och sedan var hon skitsur genom hela samtalet. Men jag vet sedan innan att hon är sjukt osäker på sig själv med sitt utseende, kan inte låta sin kille vara med på fester/liknande för att hon tror att han ska ragga på hennes kompisar osv. Så där är det nog avundsjuka som grundar sig :) Skit i dem, det är din kropp och dina pengar!

 

Jag hade tänkt at vara vldigt öppen om min kommande operation, tex på facebook, men har fått avsmak för det tror jag! Har berättat för någon kompis åsådär, me de säger direkt "försör inte dig själv" JAG BLIR GALEN! 🙁 Vet inte hur min pappa kommer ta det, vet inte om ja vågar berätta men min mamma är nog inte den gladaste men hon accepterar mitt val!

Det är din kropp och ditt liv och jag tror också att det ofta handlar om avundsjuka. Jag tänker ändå som så, att eftersom du redan har ganska stora bröst och vill lägga in såpass stora implantat som 650 cc bör du nog jobba lite på din säkerhet innan, annars finns det risk att någon kommer göra dig osäker med kommentarer EFTERÅT. Men kom ihåg att det är DITT val och det ska andra inte lägga sig i.

 

Det är nog även då man märker vilka som är ens riktiga vänner, de som stöttar eller de som försöker kasta skit. Föräldra-grejen tycker jag är det jobbigaste just nu, min sambo plus närmsta vänner vet.. har ingen kontakt med min mamma sedan några år men med mormor och så god kontakt med min pappa. Så mamma är ju ingen jag kommer säga till, mormor tvekar jag över.. så pappa lär jag säga till. Och för första gången i mitt liv har jag ingen aning om hur reaktionen blir. Med mina tatueringar så var han negativ till första, men dämpade sig och den sista lyfte han inte ens på ögonbrynet åt. Och även om vi är öppna med det mesta så brukar vi inte direkt diskutera mina bröst ;) Hur berättar man?

Om någon kommenterar något nedlåtande eller hatiskt så är det ju klart man blir ledsen.. Men man får trots allt försöka att ta det som en stor jäkla komplimang! Då syftar jag mest på om attityderna kommer från andra tjejer. Det grundar sig oftast i svartsjuka vilket betyder att då måste du ju vara jävligt snygg ;) haha. Om lite äldre kvinnor/män tycker att det är konstigt så beror det väl kanske på att det inte var så vanligt med bröstförstoringar förr. Men det är bara en teori..

Lycka till, och som sagt, ta det som en komplimang om det kommer från sura, bittra tjejer!

Är oxå över 30 och hara bara fått positiva kommentarer om min bröstförstoring,det är vad som sagts till mig då. Har t o m varit med i en stor kvällstidning ang . att jag opererat mig och lade ut länken till artikeln på min fb och bara fått positiv respons.. Tror som de andra att det är mkt. avundsjuka bakom den negativa responsen,jag antar att det är tjejer som e värst?.Visst har man fått blickar ibland av sura tjejer men ger dem bara ett leende tillbaka.Jag älskar mina bröst och är nöjd med mig själv,vilket långt ifrån alla är..

Du kanske ska hålla en lägre profil ang. dina op. tankar.Tyvärr är det nog så att lägger man ut något på ex. fb får man räkna med att männskor anser sig ha rätten att tycka, vilket kan va jobbigt!  de som behandlat dig illa i frågan tycker jag du ska  be dra dit pepparn växer..

 

 

Jag tror att irritationen kommer sig av att man anser att nån som vill skaffa riktigt STOOORA bröst bidrar till en alltmer utseendefixerad kultur där de små brösten inte riktigt "duger" och "vanliga tjejer" får det allt jobbigare att känna att de är fina som de är.

Jag köper inte ett dugg att man opererar sig enbart för sin egen skull, i vart fall är det en sanning med modifikation. Det är för att känna sig fin i andras ögon. Visste man att man skulle bo ensam på en öde ö resten av sitt liv, skulle man lägga de pengarna på nåt helt annat. Sen är det givetvis man själv som vill detta och man själv som tänker att man själv ska må bra - men det är alltså INTE oberoende av omvärlden.

 

Mot den bakgrunden kan vi ju då fundera över det "hat" man kan uppleva. Jag tror inte samma tjej skulle hata dig pga dina bröst om det var ni två och inga andra på den där öde ön. ;-) Men du bidrar förmodligen i hennes ögon till att hennes omvärld blir lite mindre uppskattande när det gäller hennes eget utseende.

Och jag tror vidare att man får en väldig skillnad i bemötandet från vännerna när man väljer att restaurera en kropp efter barn, till ett lite ungdomligare utseende, jämfört med om man som väldigt ung skaffar sig påfallande stora bröst för sin kroppsbyggnad. 

 

Och alldeles oberoende av det tycker jag det är en aning obetänksamt att lägga in 650 cc som förstagångsop, före ev barn och innan tyngdlag/ålder tagit ut sin fulla rätt. ;-) Risken för problem ökar med volymen på implantaten, och ska du inte ha nåt kvar att öka, ifall du t ex efter amning eller då det helt enkelt är dags att byta iplantat om 15 år el så, känner att du vill fylla ut lite till?

 

Gör en kul test, ta 650 cc ris i BH:n och ta en sväng på stan. ;-)

Du måste ju ändå göra det efter operationen, kan ju vara intressant att veta hur du blir bemött och om du är bekväm med det.

 

 

Jag tror jag förstår vad hon menar. Att hon väl får försöka förstå dig utifrån vad du berättar om dig själv, och att även om hon inte är nöjd med sina, så finns de ju i alla fall - jag antar att du var i det närmaste platt och sa det? Men kommentaren låter ju också förstå att hon inte är nöjd med sina bröst och det kan väl förklara att hon har svårt att jubla över att se en tidigare "olyckssyster" plötsligt bli en av dem hon är avundsjuk på.

Det är så lätt att sitta här på POF och moralisera över hur andra borde reagera på ens operationer, men vi kan inte bli helt blinda för vilken värld vi faktiskt lever i - folk är som folk är mest, vi också, även om vi just HÄR är glada åt varandras lyckade bröst. Vi ÄR inte perfekta, vi BLIR avundsjuka, i värsta fall missunnsamma, vi HAR dåliga dagar, vi generaliserar - och behöver ibland tid på oss att smälta något nytt.

Om kollegan kommer överglad och har fått 5000 kr i löneökning och du fick 500, från samma löneläge, och nu sitter hon och berättar om allt kul hon ska göra för pengarna - är du bara glad för hennes skull då? Eller känner du ett styng av avund..? Lite orättvisa? OM man själv däremot har samma lön efter hennes höjning är det lättare att glädjas, eller hur? ;-)

Om du går ut med väninnan och tio killar kommer fram och pratar med henne medan ingen ser dig - är det bara "good for her" eller känns det lite ledsamt..? Visst är det andra situationer, men folk i gemen HAR ingen specialfunktion för just bröstförstoringar; de reagerar på dessa på samma sätt som på mycket annat... och sen spelar det nog ingen roll vad vi tycker om den saken. Man kan inte begära något av folk som de inte har...

Jag valde att vara öppen med min bröstförstoring. Vilket menas att jag berättade för min närmaste släkt och familj och vänner.

Jag har INTE skrivit ut något på min fb eller liknande. Det känns bara onödigt.

 

Alla har tagit det bra, den enda som hade lite problem var min storebror vilket jag faktiskt kan förstå och jag tillåter honom att vara lite arg på sin lillasyster. Nu när det har gått ett tag så tar han det mycket bättre och kan tillomed skämta om det.

 

Men sen ska det också tilläggas att jag har kompisar som redan har förstorat brösten och min mamma har själv plastik opererat sig och min mormor har kosmetisk tatuering och vanliga tatueringar. Så vi är lite utseende fixerade i min familj hehe.

 

Det är faktiskt bara en enda person som har uttryckt sig illa. En ytlig kompis och jag disskuterade på en fest och hon uttrycker sig "En såndär dum silikon brud". Så jag har inte berättat om operationen för henne och jag känner inte att jag behöver det. Jag behöver inte ta den diskutionen med henne för jag vet redan att det här var rätt för mig. Vi får väl helt enkelt se om hon märker något i sommar när man ska bada eller något liknande.

Jag har bara berättat för familjen och min närmaste vän. Många vet sen innan att jag vill göra det men de tror väl mest att det är en sån grej man säger, många i min umgängeskrets är så (mycket snack och lite verkstad alltså).. Personligen orkar jag inte ta eventuell diskussion med någon som jag inte känner att jag måste svara inför. "folk" får tycka vad de vill. Det var riktigt tufft att prata med mina föräldrar om det då de är 40/50-talister och inte alls har samma syn på skönhetsoperationer som vi yngre. När jag berättade för de så reste sig pappa och gick, ville inte prata med mig längre. Nu, efter några veckor, så har de mjuknat båda två, de ställer frågor, osv. Jag vet att de inte gillar det, men de accepterar i alla fall mitt beslut och mamma har sagt att hon kan hjälpa mig efter op. Vilken lättnad.

Håller tummarna för er andra! :)

Instämmer att detta är ett känsligt ämne för många att ta itu med i samband med att man beslutat sig för att genomgå sin operation. Jag berättade bara för mina närmaste vänner, syskon och föräldrar. Vissa andra i min omgivning som säkert märkt att jag gått från helt platt till en byst (380 cc) som faktiskt går att dölja ganska bra om man har lust. Några på jobbet började prata extra mycket om just bröstförstoringar vid lunchtid etc.. men jag bryr mig inte, tycker det är min ensak. Svårast tyckte jag det var hur man skulle hantera det med barnen. Vill inte ljuga men samtidigt komma fram med en tillräckligt bra nödlögn för att ta upp det vid ett senare tillfälle när de är större om det finns anledning till det. Har också upplevt att några av mina "platta" kompisar som alltid hade gemensamma bikini inköp inför varje sommar säsong för att dela tårar och skratt i provhytter med alla illasittande bikinis nu dragits sig undan en aning, kan nog känna igen att det kan finnas en outtalad avundsjuka där. Själv är jag inte typen som framhäver min urringning speciellt ofta så blickarna dras inte till brösten i första läget till skillnad från vissa som gärna visar upp sig lite mer och känner sig bekväma med det.