Hur ska man berätta om sin operation? och för vilka?

Hej Ronja!

Jag förstår vad du menar, har tänkt på precis samma sätt som du. Det viktigaste är att du berättat till din mamma, bror o kille. Om du tycker att det kommer att bli för stor skillnad efter op, kan du naturligtvis berätta till väninor. Men bli inte blyg nu eller gå o tänka "vad andra kommer att säga, hur kommer de att reagera?" Det finns alltid människor som är emot plastikoperationer, o det är inte fel att säga sin åsikt att de inte skulle göra ngt sånt eller så. Men om en person tycker om dig som DIG så är det inte viktigt om du opade precis allt som går att opa eller om du är smal, tjock, lång, kort... Om en person förändrar sitt beteende pga din op, då är den pesonen inte värd att oroa sig o tänka på.

Jag kommer från en liten vy i Kroatien o bor här i Sverige. Mina föräldrar har det inte såå bra finansiellt, så jag berättade inte till de om min op för det skulle kännas helt fel - de har de svårt där näre o här tog jag upp lånet på banken för att opa mina bröst... Förstår du? Så om du pratade med din mamma är jättebra!

Sen, här där jag bor i Sverige nu är oxå en by där "alla vet allt om alla" o jag ville inte att alla skulle veta det, men som du vet människor pratar! I början tänkte jag fan, nu kommer de att peka på mig när jag går förbi dem💡, men efter ett tag så tänkte jag varför skulle jag bry mig?! De är inte de som jobbar o betalar silikoner, det är inte de som matar mig eller betalar min hyra, det är inte de som bryr sig om mig... De kan prata så mkt de vill, jag är lycklig nu o tycker, äntligen tycker om mina bröst! Så tänk inte på det för vem du ska säga eller inte säga. Gå på din känsla, men var berädd att dina vänninor kan prata med deras vänninor o att snart alla vet. Men ändå är det inte viktigt. Det viktigaste är att DU mår bra, att DU blir näjd med resultatet o naturligviss att allt går bra på op dagen.

Vad har du bestämt dig, var opas du? Hur mkt ska du la i?

Hej Masa! Tack för dina stöttande ord :) Det ger mig hopp och mod att våga göra detta utan att försöka bry mig om vad andra ska tycka, även om det är mycket svårt. Jag har tänkt detsamma som dig att om en vän förändrar sitt beteende mot mig så är det egentligen inte en riktig vän. Men de e ju alltid tråkigt om det skulle bli så! :/

Jag förstår dig absolut! Jag har dock sparat pengar länge så jag har så att ja kan betala hela summan själv för att slippa lån. Skulle nog inte ens få lån då jag pluggar, men det känns bättre att istället betala tillbaka till sig själv sen. Men mamma fick reda på hela grejen av en slump så jag var tvungen att berätt allt sedan. Hon vart väldigt orolig först men förstår mig mer nu när jag har berättat hur jag känt om det hela. Så nu känns det otroligt bra att hon vet och att hon stöttar mig!

Jag kommer också från ett ställe där det alltid finns nån som känner nån osv. så jag kan verkligen tänka mig att det kan sprida sig snabbt om folk börjar snacka. Men som sagt det gäller bara att intala sig själv att det inte är något att bry sig om.

Jag ska opas i augusti på proforma clinic och jag funderar fortfarande på hur mkt ja ska lägga in. Valde 350 cc hp bakom muskeln på konsultationen, men funderar på om jag inte kan lägga in upp emot 400 cc då jag är ganska lång ändå. Jag vill inte ha jättestora bröst utan något som ser ut att bli normalt för min kropp. Det är så himla svårt tycker jag, men eftersom många säger att de efter operationen kunde ha lagt in lite till så funderar jag nu på 400, plus att lite försvinner bakom muskeln.

Är du nöjd med din operation och storlek då? Ser att du lagt in 350 cc!  

Hejsan!

Har exakt samma problem som dig. Jag har berättat för mamma, syster och pojkvän. Men varken mamma eller syster ställer några fråger eller värkar undrande överhuvudtaget. Vilket gör mig lite ledsen. Vet inte varför de beter sig så tror att de tar det som en klackspark och tänker att jag ändå inte kommer att göra det eftersom att jag har pratat om detta sedan jag var 16 år och idag är jag 21. Ska på konsultation på onsdag och operation är redan bokad. Ska försöka säga till mamma idag att jag ska på konsultationen vilket kommer bli en mindre chock för henne då hon säkerligen inte tror att det redan är dags och att det verkligen händer. Men jag tycker att du iallfall ska berätta för dina närmsta i familjen. Jag väljer att göra detta iallfall dock även en väldigt nära vän. Andra vänner tänker jag inte berätta det för utan märker de att jag har gjort en förstoring får de fråga mig då jag självklart säger ja. Men om ingen frågar, då låter jag det vara :)

Hoppas att du får rätt på allt och att du kommer att bli nöjd med din kommande operation:)

Berätta för dom du litar på, och man kan ju dölja dom ibland med vissa kläder, det e ju din kropp och du kan göra vad du vill med den men folk har alltid fördomar mot allt idag, det e inget att bry sig om.

Jag tycker också att du ska berätta för dom du litar på ! Jag gjorde misstaget att berätta det för en nära bekant och hon berättade de vidare och efter en vecka så visste alla om de. kändes jätte jobbigt i början men nu bryr jag mig inte längre... vill folk prata om mina bröst så gör de då, oftast handlar de bara om avundsjuka :)

Mitt råd är att bara säga de till dina närmaste vänner och familj som du kan lita på :)

Jag har precis samma problem. Det är bara några av de närmaste vännerna och pojkvännen som vet.
Har inte ens berättat på jobbet ännu. Hade turen att ha långledigt just vid operation och en vecka framåt.
Tror inte att det kommer att märkas om jag inte vill. Samtidigt känns det inte som att jag vill hemlighålla heller.
Och på samma gång; varför ska man berätta för alla? *skrattar* (om man nu inte vill det, för det är ju upp till var och en)
Det är svårt! Hade problem bara på facebook när jag skrev en status idag: aj som faaaan(hii). *klantigt*
Självklart började folk undra varför jag hade ont. Och ljuga vill jag ju inte så det har jag ännu inte svarat på:P
Men det kanske ger sig lite i sänder. Man kanske berättar lite pö om pö för folk som man liksom litar på. Man får väl se:)
Men varför man egentligen inte berättar för fler är ju helt klart de förutfattade meningarna.
Kram och hoppas att det går bra för dig

När jag väl kommer så långt kommer jag att berätta för mina närmaste vänner och min närmsta familj. Resten behöver inget veta. Vill också bara sätta in en "naturlig storlek". Om någon sedan märker det och frågar nåt förnekar jag det inte. Om nån vill prata bakom ryggen, varsågod! Jag är enbart orolig att berätta för pappa. Han kommer inte att gilla att jag sätter ut så mycket pengar på något "så onödigt". Stå på dej bara! Det är ju din kropp och dina pengar!

Jag berättade bara för min pojkvän, syster och min mamma. Ville inte berätta för fler då jag inte ville påverkas negativt inför operationen. Jag var jättenervös när jag skulle berätta för mamma men hon tog det förvånansvärt bra och frågade bara om jag verkligen tänkt igenom beslutet.

Jag resonerar som så att det är helt och hållet mitt beslut som ingen annan har något med att göra. Visst, om någon frågar rätt ut tänker jag inte ljuga men annars tänker jag inte säga nåt.

Nu ligger jag här i soffan dagen efter min operation. Är jättenöjd och mår oförskämt bra :)

Jag har hittills bara berättat det för min sambo (eller han har hört mig tjata i 10 år nu...). Mamma har jag försökt berätta det för men hon tar det inte på allvar. Ska nog berätta det för min ena storebror också. Sen har jag inget intresse av att berätta det för några fler.

Det är min kropp och jag vet vad majoriteten av vännerna och övriga familjen skulle säga. Om de märker något sedan så kommer jag så klart berätta. Men det är nog långt ifrån alla som kommer märka, ska lägga in 250cc. (Ser typ ut som idag när jag har hemska kuddar i min bh:) Ska bli så skönt att slippa dem. Hejdå kuddkrig!! ;)

Lycka till!

Catpower: Ser att du valde mellan 295 och 335 cc, vilket blev det? och är du nöjd? : )  Tänkte för jag blev rekommenderad 380 på konsultationen, men velar om jag ska välja en storlek mindre.

Hallå!

Jag har länge funderat och velat över samma sak. Redan från början har min mamma vetat om att jag vill göra en operation och jag var så exalterad att jag berättade för mina tre bästa kompisar att jag funderade kring det. Sen vet självklart min pojkvän om det också! Alla som jag har berättat för har varit väldigt förstående och 2 av 4 var väldigt nyfikna också! :)

Har varit på konsultation för några veckor sedan och samma dag så berättade min mamma att hon gjort samma operation för 25 år sedan!! Vilket är otroligt skönt då hon vet hur det känns och är mitt personliga bevis på att det håller genom åren och genom ammning..

Det jag är mest nervös över är att berätta för min pappa, som jag alltid vill göra till lags och göra stolt och jag är rädd för vad han skulle säga.. Å andra sidan så vet han ju om mammas operation och mamma säger att jag inte behöver oroa mig över vad pappa skulle säga.. Det är väl mest hjärnspöken som plågar mig och jag vet själv att jag inte ska oroa mig över vad andra tycker, men det är inte så lätt alla gånger! 

Så berätta för dina närmaste och kom ihåg att det är din kropp och ditt val. Skit i vad folk tycker! ; ) 

Lycka till!! 

joos: JAg valde 295cc och det känns än så länge jättebra. Jag var ute efter ett väldigt naturligt resultat och som det ser ut nu kan jag enkelt dölja dem i en stor t-shirt om jag vill, eller framhäva dem om jag vill.

Många här inne på forumet säger att om man velar mellan två storlekar skall man ta den större, men efter operationen pratade jag lite med narkosläkaren (helt underbar människa) och han sa att det var bättre att välja den mindre storleken för om man skulle ångra sig sen är det lättare att lägga in mer för att fickorna är mindre, vill man istället byta till mindre implantat är ju fickorna större än implantatet.

Å andra sidan provade jag båda implantaten innan operationen (ett i varja bröst) och såg ingen som helst skillnad så jag hade säkert blivit nöjd med det större också :)

Carpower: Okej : ) det vad visa ord av narkosläkaren, det är ju sant. Samtidigt vill man helst slippa genomgå en till op och när man väl gör den så skulle det kännas jättejobbigt om man valt för små.. 

Hm, jag har lite att fundera över helt enkelt.. Jag tror det blir enklare att välja på operationsdagen då jag träffar kirurgen och förhoppningsvis kan min mamma vara med och framföra sina tankar också .. : )

joos: om du tycker att det skulle kännas jättejobbigt om de blev för små tycker jag att du ska välja det större alternativet.

Be att få göra som jag gjorde, dvs prova båda implantaten på en gång för då blir det lättare att jämföra.

Lycka till!

Det är så glädjande att läsa allas svar och råd om hur man ska göra! :) Tack alla!! Jag kommer nog som alla er också att bara berätta för dem som jag litar på och som verkligen är mina vänner. Jag har inte berättat för pappa än, men jag känner att om mamma och brorsan vet kan jag inte utelämna pappa. Men jag tror dock han kommer ta det mest negativt! :/ Jag får hoppas helt enkelt att jag slipper en massa skitsnack eller att jag kan lära mig att inte ta åt mig om det ändå skulle hända. Nu är det bara att ladda och förbereda sig mentalt för operationen! Är sååå sjukt nervös redan!!

Det kommer att gå jättebra:)
Jag var inte så nervös innan, men efteråt känns det så bra! Ja, även om man har ganska ont så är det ändå värt det.
Jag tror att du kommer att veta exakt hur du ska göra med det där med att berätta eller inte sedan och pratar folk bakom ryggen så finns det ett talesätt att det finns en anledning till det; de har bara inte kommit lika långt som du med sig själva;)
Avundsjuka brukar vara orsaken och då kan du ju egentligen bara sträcka på dig:)

Catpower: Tack! det var ett bra tips :)  jag ska nog se till att göra som du. 

Hoppas allt går bra för dig efter op:en nu! :D

Det räcker allt att berätta för de närmaste som ändå lär märka det. Det är så himla lätt att en del tjejer blir avundsjuka och rädda för att deras killar ska spana in en osv. Har varit med om många surkärringar genom åren som snackar en hel j.. massa skit dels pga brösten och att jag är supernoga med mitt utseende. Det retar alltid vissa. Sen har jag flera kompisar som har sillisar och vi pratar såklart om det.