Inför op, nervöst, narkos!

Nu börjar det närma sig. Och nervositeten för narkosen ökar. Men säger tack till youtube som har klipp där man kan se hur sövningen går till och även att där finns operationsberättelser här på forumet. Det lugnar en, en hel del faktiskt. Hur är det för er andra?

Man är väldigt påpassad och övervakad, så är det nån gång man högst osannolikt kommer att dö, så är det väl i operationssalen. :)
Under menyn Artiklar finns det även en om att sövas med narkos. Många gånger kjan det kännas lugnande att ha koll på precis vad som kommer att hända, så att inget kommer som en överraskning utan snarare som en bekräftelse på att allt går enligt plan.  
Jag kan tycka det är lite lustigt just att ligga där, inte det minsta trött och veta att man snart kommer slockna som ett ljus ändå. Jag har sövts 15-20 ggr i mitt liv och det allra värsta jag råkat ut för var illamående efteråt, och det är ju inte illamående som gör att man "oroar ihjäl sig". Dessutom var det länge sen, modern narkos i kombination med medel mot illamåense gör att färre får denna bieffekt. Och ett bra knep mot illamående är att hårt gnugga insidan av handleden, där klockarmbandsspännet sitter, i ett par minuter och sen vid fortsatt behov. Det är löjligt effektivt, mot åksjuka, magkatarr och allehanda illamående.
Nuförtiden tycker jag det värsta med narkosen är att jag känner smaken av konserveringsmedlet (tror jag mig ha förstått) i munnen, och jag tycker det är lite äckligt. Men det är ju inte heller något som motiverar att man ligger sömnlös av oro inför op.

Hehe, men många vittnar om att man sagt en hel del kul/stolligt när man just vaknat. Är man rädd att säga dumheter kan det kanske vara bra att ställa in sig på att inte prata så mycket första stunden efter uppvak.😀

Jag hoppar väl in här. Jag är inte så orolig för narkosen dock. Min dotter har sövts tre ggr och inbillar mig att det är en värre känsla för mig. Det som oroar mig är smärtan som komma skall eller att jag skulle få komplikationer som är svårlösta.
Är också rädd för att jag inte ska känna mig nöjd eller att jag gjort fel val. Men det kan jag inte veta innan jag gjort operationen heller.

Sen tänker jag, det är så otroligt många som gör en bröstförstoring. Och hade det mest varit förenat med risker och komplikationer så hade man inte gjort så många såna operationer bara sådär. Men ibland är det svårt att tänka på det.

Phyllisia skrev:

Jag hoppar väl in här. Jag är inte så orolig för narkosen dock. Min dotter har sövts tre ggr och inbillar mig att det är en värre känsla för mig. Det som oroar mig är smärtan som komma skall eller att jag skulle få komplikationer som är svårlösta.
Är också rädd för att jag inte ska känna mig nöjd eller att jag gjort fel val. Men det kan jag inte veta innan jag gjort operationen heller.

Sen tänker jag, det är så otroligt många som gör en bröstförstoring. Och hade det mest varit förenat med risker och komplikationer så hade man inte gjort så många såna operationer bara sådär. Men ibland är det svårt att tänka på det.

Jag kan inte mer än att hålla med där.
Det som kan oroa mig är hur smärtan är, hur intensiv, och hur den känns mm. Och bara tanken av att innan man blir sövd är allt tipp topp egentligen men sen när man vaknar vet man aldrig om hur det kommer vara, on man kommer få komplikationer eller om man kommer ha något form av lidande resten av livet mm.
Men på något sätt ska det bli kul ändå. :)

Opbröst skrev:

Phyllisia skrev:

Jag hoppar väl in här. Jag är inte så orolig för narkosen dock. Min dotter har sövts tre ggr och inbillar mig att det är en värre känsla för mig. Det som oroar mig är smärtan som komma skall eller att jag skulle få komplikationer som är svårlösta.
Är också rädd för att jag inte ska känna mig nöjd eller att jag gjort fel val. Men det kan jag inte veta innan jag gjort operationen heller.

Sen tänker jag, det är så otroligt många som gör en bröstförstoring. Och hade det mest varit förenat med risker och komplikationer så hade man inte gjort så många såna operationer bara sådär. Men ibland är det svårt att tänka på det.

Jag kan inte mer än att hålla med där.
Det som kan oroa mig är hur smärtan är, hur intensiv, och hur den känns mm. Och bara tanken av att innan man blir sövd är allt tipp topp egentligen men sen när man vaknar vet man aldrig om hur det kommer vara, on man kommer få komplikationer eller om man kommer ha något form av lidande resten av livet mm.
Men på något sätt ska det bli kul ändå. :)

ja det är klart. Annars skulle man nog inte överväga riskerna. Men jag längtar egentligen inte till operationen utan jag längtar efter det att man börjar känna att vardagen återvänder och man kan börja göra lite saker igen. Men man vet aldrig. Hoppas såklart att man slipper mardrömmen men lila bra att ställa in sig på överjävlig smärta.

OPbröst - imorgon är det dags! Hur känner du dig? :D