Anonym användare
20 nov, 2011
Introduktion - På väntelistan.
Bröstförminskning för kvinnorHej hej! Jag är en tjej på 25 år som de senaste åren tyckt mindre och mindre om mina bröst. De växte rätt snabbt i mitten av högstadiet och blev väl ytterligare lite större efter det. Kunde väl vara rätt kul när killar gillade 'them puppies' och så men så känner jag absolut inte längre. Tyvärr fick jag en hemsk kommentar första gången jag 'visade' mig för en kille som etsade sig fast i mitt huvud om min bröst. Jag spenderade två år i Japan och där växte mitt intresse för mode fram, där finns ju verkligen allt! Dessvärre så passade ju ingenting som det skulle på mig och de flesta shoppingturer slutade med gråten i halsen, då vägde jag ändå bara 52 kilo till mina 165 cm så var ju inte stor direkt. Väl hemma i Sverige tänkte jag att nu blir det väl annorlunda! Men icke. Storlekarna går efter att folk som har Small eller 34/36 ska banne mig ha bröst därefter också annars ser det ut som hej kom och hjälp mig. Man kan nästan önska att de gjorde BB-version, Big Bust. ;) Efter att ha jobbat som kassörska en längre tid började värken komma. Både min mor och mormor har väldiga problem med rygg, axlar och nacke och jag kände att 'Shit, jag vill verkligen inte hamna där..' Så tankarna började kretsa kring om man skulle kunna lätta lite på lasten och samtidigt känna sig mycket friare- Men jag vågade inte tro på det, mina är säkert inte stora nog, de kommer skratta åt mig. Men när jag ändå skulle kolla en annan grej så bad jag om en remiss. Till min förvåning efter att ha mätt och kollat lite så sa kirurgen att 'vi gör det om du vill det', kniven mot bysten! Jag blev helt ställd trots alla års funderande. Självklart fick jag tänka på saken. Jag surfade information som en galning och vägde alla för och nackdelar. Till slut kom jag fram till att det fanns mest fördelar. Ett ärr hit och dit.. Med alla bristningar jag ändå har på brösten så kommer det knappast spela något roll. Så nu står jag på väntelistan hos Landstinget. Dock kommer den operationen utföras av en plastikkirurg som även har egen klinik och vad jag hört ska vara en av Sveriges ledande. Allt jag vet just nu är att det kommer ske någon gång efter jul. Antagligen betyder det efter nyår också. Jag funderar på att höra av mig och försöka få reda på lite mer exakt tid. Jag kommer gå från DD till B, om jag får mina vilja igenom då, och längtar efter att kunna hitta en bikini som inte sitter helt fel, efter att kunna springa utan huppigupptäcksfärd med följd av ryggont och att kunna köpa en blus med knappar i den storlek jag faktiskt har! Så där var lite om mig. :) Kommer säkerligen ha massa frågor sen när det väl närmar sig ~
Sortera efter
MissM
Kvinna ·
20 nov, 2011
Anonym användare
20 nov, 2011
Tack!
Nej, jag känner just så...
Det roliga är att min mor gav kommentaren "Ja, får ju kolla hur dina blir så gör jag väl med en sen!", hon har själv funderat på den sen säkert någon gång i 20-års åldern så känns ju som jag är rätt ute.
Lite mindre kul att vara försökskanin dock. ;)
MissM
Kvinna ·
20 nov, 2011
Så länge du inte är kirurgens försökskanin kan du nog vara lugn ;-).
Det kan ta lite tid att vänja sig vid den nya storleken, så var det för mig i alla fall. Men jag har nu vant mig och små är betydligt behändigare ! Och så ser man lite nättare ut och det gör inget för min del ;-). Jag har aldrig ångrat mig!
Anonym användare
20 nov, 2011
Haha, ja, det lär ju bli en del omställning.
När jag var i valet och kvalet om hur vida jag skulle operera mig eller inte blev jag sjuk och soffliggandes i några dagar och eftersom allt jag kunde tänka på var bröst så kände jag hur enormt i vägen de var när jag bara skulle hitta en bekväm position.
Så ser verkligen fram emot det.
Jag började nyligen träna, har perfekt BMI enligt läkaren och så men kände att jag ville vara i bra form till operationen, man fick dessutom pausa sitt medlemsskap om man hade läkarintyg.
Någon som har lite koll på hur lång tid man bör vänta med att träna igen sen efter operationen? 2 månader, ett halvår? Jag har ingen koll alls är jag rädd.
MissM
Kvinna ·
21 nov, 2011
Man kan börja med lugn träning efter 3-4 veckor och trappa upp efter 6 veckor, allt efter ork naturligtvis. Men man bör undvika rörelser som töjer på ärren i ca 3-6 månader. Så det beror lite på vad du tränar för nåt.
Det är bra att du är normalviktig! Jag hade som krav på mig själv att ha ett normalt BMI innan op och är glad att jag lyckades :-). Jag gick ner sen 4 kg till efter op och det märks en aning.
Anonym användare
22 nov, 2011
Ah, vad bra. :)
Jag brukar köra mest kondis, armar, rygg, mage och lite ben. Antar att cykling funkar bäst då man inte rör överkroppen så mycket då.
Längtar efter att inte ha lika mycket boob sweat om man säger så. =_=
Anonym användare
27 nov, 2011
En sak som oroar mig är att sova efter operationen..
Jag ligger allra helst på sidan om inte halvt på mage.
Jag hoppas verkligen jag kan vänja mig vid att sova på rygg, annars får folk spänna fast mig!
För jag antar att det är ett måste?
Jesson
Kvinna ·
17 dec, 2011
Grattis till ditt beslut.
En sak jag har tänkt på är att det ska ta så många år innan vi gör operationen, vi har tänkt på den i många år men inte vågat ta steget.
Jag hade en operation beviljad genom sjukvården i slutet av 90-talet men jag vågade inte göra den då. Så istället så betalar jag 34 000 nu för operationen.
Anonym användare
18 dec, 2011
Jag har ganska dålig självkänsla och har aldrig riktigt känt att folk tar mig på allvar så trodde helt enkelt att inte läkaren heller skulle göra det. Men är glad att jag i alla fall provade. :) Och det blev ju resultat!
Jag ringde och kollade läget på väntelistan för en 2-3 veckor sen och då var 14 personer före mig, antagligen flera olika ingrepp dock. Men det borde ju ske snart kan man tycka.. Så spännande!!
Anonym användare
20 dec, 2011
Oj wow, idag ringde en köterska från Kirurgmottagningen och frågade om jag ville göra op den 4:e januari då det blivit en avbokning.
Dock så kommer en del släkt ner då så kände att bättre vecka för att ligga nerdrogad i gästsängen hos mor och far finns det ju!
Men snart är det nog dags!
sarabro
Kvinna ·
21 dec, 2011
Anonym användare
21 dec, 2011
Ja, självklart. :)
Jag är jättenervös... Jag vet ju att jag vill, men det är ändå en himla stor omställning. Lär gråta som ett barn innan eller så blir det som vanligt, poker face så att inte min mor blir för orolig. ^^;
Grattis till ditt beslut! Du kommer inte att ångra dig!