Jag är livrädd för narkosen!

Jag känner igen mig, och jag lider med dig, det är så jobbigt att vara sådär nervös och orolig!!

Nu i efterhand kan jag säga att jag oroade mig i onödan, allt gick jättebra med sövning, uppvak och även smärtan. Kanske kan det lugna dig lite?

Ett råd är att be att få tala med narkosläkaren innan op. Det gjorde jag och det hjälpte mig jättemycket. Jag fick tala om hur nervös jag var och fick veta att det är väldigt vanligt att vara det, och så berättade han hur det skulle gå till och försökte lugna mig.

Lycka till!

Du ska absolut inte vara orolig,du har också fått lugnande innan du går in o lägger dig på op salen..sedan går allt så himla fort så innan du vet ordet av så är allt över o du har vaknat upp med nya fina bröst.Och risken att du inte ska vakna upp är så minimal,och dom det händer är oftast gamla  med hjärt el lungproblem.Det hände faktiskt för ngr årsedan på Citadellkliniken att en ung tjej inte vaknade upp mer efter op  men det kom fram att hon hade ljugit om vilka mediciner hon tog.Vill inte på nåt sett skrämma dig med detta men som du förstår finns det ofta bakomliggande orsker till varför det kan gå snett.

Tack för svaret. Känns så skönt när du skriver att allt gick bra. Ena stunden känner jag mig jätteglad och tänker att jag fixar det, sen kommer en enorm ångest och jag vill bara spy ungefär... 

Vet att att jag förmodligen oroar mig i onödan, vet att många känner såhär. Men man kan ju inte låta bli att tänka att något ska gå fel. Tänker också att jag kanske har något fel på mitt hjärta som jag inte vet om.. Därför jag är rädd att jag inte ska vakna..

På operationsdagen kommer jag vara så rädd och skaka så då känns det som att jag kommer förstöra för mig själv och hjärtat kommer jobba onödigt mycket :P Gud, känner mig så dum i huvudet, hur paranoid får man va..

Är rädd och orolig över så många saker. Har idag 75A och ska lägga i runda silteximplantat moderat profil 250 ml på vänster

och silteximplantat profilm moderat + på höger då det inte har riktigt samma volym. Är rädd för att dom ska bli för stora då jag inte är så lång..

Tack för ditt svar :). Känns skönt att du skriver att man oroar sig i onödan. Tror också jag gör det, men för det släpper ju inte rädslan.. :P

Jag ska be om lugnande tablett innan och även en tablett mot illamående då jag är orolig för att behöva kräkas efteråt.

Att tillägga, ska lägga helt bakom muskeln.

jag har OP om 3 veckor och jag tänker precis som du, väldigt jobbigt haha :) tänkte också att något kanske är fel på mitt hjärta som jag inte vet osv, ska tillochmed gå till en läkare på fredag så dom får göra en rutin undersökning typ, lyssna på hjärtat åså, haha! lite hyprokondiker kanske men.....har jätte svår panikångest och får attacker med jämna mellanrum också så det här skrämmer mig verkligen :(

linaK, det där låter PRECIS som jag.. Jag har panikångest och har ofta "ont i hjärtat" om kvällarna strax innan jag ska sova.

Så därför ville jag egentligen kolla upp hjärtat innan OP. Men när jag ringer till VC frågar dom bara undrande varför jag vill och att det förmodligen inte är något fel då jag är så pass ung. Men jag VILL ju kolla så att jag kan känna mig lugn. Men nu hinner jag inte det innan OP. så får kolla det efter. Förhoppningsvis är det inget fel på mig..

så har jag med, har värk i hjärtat rätt ofta, men det är nog ingen fara, många som har panikångest får fysiska problem som lite värk i hjärtat ibland, ont i magen, osv. :) är ju ännu värre vid attacker eller känningar också. då känns det som hjärtat ska hoppa ur på mig iaf.

men om det är 2 veckor kvar hinner du ju boka en tid på vc så de åtminstonde får lyssna på hjärtat, kanske ta några blodprover om du känner att det skulle kunna vara något fel på dig eller dylikt. jag ska ju iaf passa på nu innan, så jag känner mig lugnare, hehe. har ju andra problem också att ta upp med magen så det här med att jag vill att dom ska lyssna på hjärtat och så kommer jag flika in lite fint, hehe.

Problemet är att det är fullbokat på VC så om jag ska få någon tid är det om flera månader..

Annars får jag ringa å boka en akut-tid säger dom, men hur troligt är det att dom tar mig seriöst då? Dom lär bar hänvisa mig till att boka en tid...

men va? flera månader? ring någon annan vc i en annan kommun då? här får man oftast komma direkt dagen efter, alternativt en vecka efter man ringt, Max.

nej boka ingen akut tid om det inte är akut, men känner du av mycket smärtor i hjärtat/kring hjärtat kan det ju vara skönare att få det undersökt, även om det bara är panikångesten som spökar, (vilket det troligen är) men säg det när du ringer till VC.

dom måste ta dig seriöst, säg att du är rädd över det här med hjärtat för att du ska OPas om två veckor och att du känner av smärtor. :)

Onöjd..snälla du varför i hela friden tror du att du inte ska vakna upp efter operationen..risken är nog större att månen ramlar ner.Du är kopplad till övervakningsmonitorer som kollar puls,hjärtslag allting dom har full koll på dig..du ska absolut inte behöva må så här dåligt helt i onödan.Nu mår du bara dåligt för saker som inte kommer hända,,njut och längta i stället efter dina nya fina bröst.

Jag sitter här och skrattar hysteriskt för mig själv när jag läser detta. Och anledningen till att jag skrattar så hysteriskt är nog för att försöka dölja min egen rädsla. Har op tid hos Örjan nu på onsdag. Ska ta ut mina bröst implantat och lägga i större. Så jag har ju vart sövd. Men det kan inte hjälpas. Jag är sjukt jäkla rädd för detta. I april så har jag jobbat 4 år på sjukhuset här i stan, peppat patienter inför op,talat om hur bra det kommer att gå,att det görs varje dag och inte är farligt. Men som sagt,det kan inte hjälpas. Jag är hysteriskt rädd för att inte vakna upp. Tänker på dottern på 12. Om något händer och man INTE vaknar upp. Hur egoistiskt detta egentligen var då. Men jaaa, op ska det bli i alla fall. Men jag kommer väl gråta hysteriskt på väg till op salen..

Hej du har absolut inget att vara rädd för jag va i samma sitts som du men när man väl är där å får alla lugnande tabletter å får prata me narkosläkarn så blir man jätte lugn sen går allt så himla fort sen hinner du inte lägga dig förrens du ligger på uppvaket jag LOVAR dig du har ABSOLUT inget att vara rädd för läkarna kollar dig hela tiden å dom gör ju sånt här dagligen å de har inte hänt nått va jag vet så  du kan vara såååå lugn lycka till nu gumman å berätta gärna sen hur de gick kram på dig

Onöjd..jag tror absolut inte att det är nåt fel på ditt hjärta men det är ju vanligt att det känns så när man får en panikångestattack.Det är ju en jobbig känsla men helt ofarlig.

jag har varit sövd många gånger, och det är egentligen det jag är minst orolig över. Dom är så otroligt duktiga, och går igenom ALLT innan med dig. Det finns många personer (ca 5-8) i op-salen som bara har till uppgift att se till att allt går bra. När du vaknar upp kommer du vara lugn och känna dig ganska mjuk och avslappnad, innan har du fått en lugnande så då kommer du heller inte ta så mycket notis om vad som pågår. Sen kanske du ska säga till dig själv att det är helt ok att vara mega-nervös... det är vanligt förekommande och inte så konstigt, man utelämnar sig ju helt. Det kanske hjälper att högt säga till sig själv "shit vad nervös jag är" flera gånger (eller öppna fönstret och skrik det rätt ut, haha), istället för att stänga inne nervositeten?! Vanligtvis slutar man ju nästan att andas om man är nervös.

Vet inte om du känner till några yogaövningar, men djup andning lugnar OCH är smärtstillande... ökad syresättning i blodet verkar smärtstillande, så allt ifrån djupandning till ligga på spikmatta (blodcirkulationen ökar) är bra, både innan nu när du är nervös och efter operationen. Försök tänka positivt.

Ang. smärtan efteråt: jag har vid diverse olika operationer haft betydligt svårare smärtor än vid en bröstförstoring, som pågått intensivt i flera månader, och kommit och gått under år. Jag såg smärtan som något som kommer försvinna, den är inte där i alla evighet även om man ibland blir trött på den... se det som något som är på besök, men som kommer gå igen (tänk på jobbiga släktingar tex...). Ta inte smärtan personligt... koppla inte ihop smärtan med dig själv... vet inte om du förstår vad jag menar, men jag tror det är viktigt om man vill hantera smärta att man ser det som något som inte hör ihop med en själv. Sen finns det ju smärtmedel som kommer hjälpa dig igenom det mesta :)

Lycka till!

En vecka kvar nu... Känt mig ovanligt lugn de senaste två dygnen och otroligt nog kunnat sova utan att panikångesten krypit sig på.. SKÖNT.

Men, samtidigt tror jag inte att jag fattat att jag verkligen ska göra det här om en vecka, det känns liksom bara som en bubbla som jag lever i men att den inte är sann.. Kommer antagligen snart må fruktansvärt dåligt igen. Pendlar mellan tankarna om nedsövning och smärta efteråt. Ena stunden är jag livrädd för att aldrig mer vakna, andra av hur fruktansvärt ont det kommer göra efteråt..

Just nu är det narkosen igen, vet att risken är ytterst liten men om något skulle gå fel kan jag liksom inte ångra mig, och jag kommer heller inget veta. För det kommer vara det sista jag gör.

Den tanken gör mig galen, att jag väljer att lägga mig där och att risken finns att jag aldrig mer kommer vakna....

Fy, finns inget stopp på mig, kan skriva hur många inlägg som helst och älta fram och tillbaka.. Gör mig förmodligen inte lugnare för det.

Det enda som gör mig lite lugnare är alla andra fina människor som skriver att det inte är något att vara rädd för. Och att allt kommer gå bra, det är så skönt att höra och jag känner iaf för en kort stund att jag faktiskt kommer klara det här. Otroligt tacksam över alla som delar med sig av sina egna upplevelser.

Jag hoppas verkligen att jag kommer klara detta och att jag givetvis kommer undan "lindrigt".