Jag behöver era råd!

Den 7/3 gjorde jag en bröstförstoring på Aleris i Umeå. Jag satte i 375cc mentor mp. Innan op så var jag livrädd för att det skulle bli för stort... MEN sedan dag ett har jag ångrat storleken. De känns alldeles för små för min kropp då jag är ganska "grov" å har mycket former (utom brösten innan op då). Jag har försökt landat i det, låta det läka osv. Men det stoppar inte min ånger! Utöver detta så tycker jag att mellanrummet mellam brösten är för stort. Står jag upp får jag plats med fyra fingrar i bredd (ca 5cm), ligger jag ner får jag plats med minst fem fingrar i bredd (ca 8cm)... Ska det verkligen vara så? Kan inte alls få klyfta å har letat efter BH:ar som ska hjälpa till med det, men det är hopplöst. Jag ska på ett sista återbesök i september. Det var Jenny Cajander som opererade mig och hon är ju känd för att göra naturliga bröst (därav valet) och verkar anse att implantat över 350-375cc ser onaturligt ut. Jag är LIVRÄDD att ta upp mina tankar med henne. Tänk om hon inte vill hjälpa mig?? Jag är sjukt nöjd med bröstens utseende och vill gärna att hon ska operera mig om det blir aktuellt. Vad ska jag göra? Ångesten över mina bröst är tillbaka och detta ältande tar över all min tid... Nämnde detta för min pojkvän lite försiktigt, men han verkar inte alls förstå min ångest utan blev snarare upprörd å ansåg att jag borde vara nöjd, att det ser bra ut, det kostar alldeles för mycket med en till op osv.... Detta gör mig även livrädd för att ev göra en till op. Är jag knäpp med mina tankar?! Åh, snälla hjälp mig?!