Jag klarade inte operation

Vet du, skit i allt vad bröst är nu! Allt händer av en anledning och uppenbarligen var det inte meningen att du skulle operera dig just nu, din kropp sa ifrån :) Ge det några månader/år. Kanske lär du dig att älska den du är eller så kommer du till en punkt där du känner dig helt redo för en operation. Förstår att du känner dig arg och ledsen, det hade jag med gjort, men det beslut du tagit är inte hugget i sten. När som helst kan du boka en ny operation, men jag hade väntat ett bra tag innan jag hade gjort det. Och för att vända det till något positivt, det är ju mycket bättre att ångra att du inte gjorde det än attt ångra att du gjort det :) 

Bra skrivet Sockerdricka 👍

Att bli nervös och få ångest inför en bröstoperation är ju inte så ovanligt, det finns en massa saker som kan oroa en och få en att ifrågasätta sitt beslut.. Men en sån stark reaktion som att kräkas flera gånger om dagen.. Jag säger som Sockerdricka, ibland säger kroppen ifrån när själen inte är riktigt med.. Jag förstår verkligen att du känner dig besviken och ledsen, det känns som att du verkligen vill detta, men ibland måste man vänta tills man är redo... Även om man kan vara nervös och rädd inför allt vad en op innebär så måste man ändå nånstans känna sig lugn i själva beslutet... Kan du gå och prata med någon? Inte nu nödvändigtvis för att lära dig tycka om "dina små skitbröst" (vem vet, kanske det?), men kanske mer för att reda ut lite vad du känner inför alltihop..?

förstår känslan dh hade före. den där känslan 'ska de gå bra?ska de gå dåligt?' MEN döm inte dig själv för hårt, flera flera känner så så du 'r inte ensam och det är INTE försent !! :) Du är yngre/ung också och du har hur många chanser som helst. Försök att bara andas ut nu. Försök fokusera på nåt annat bara just nu när de är som värst. De kan va vad som helst. De måste inte gå fort. De här gick nog lite för fort för dig, men lova mig en sak? lova att du inte på nåt sätt känner dig dålig?<3 okej ? för det är du inte. De där drabbade mig några dagar innan men jag försökte att göra saker så jag skulle få annat att tänka på. Men se de såhär, nu när de inte blev gjort så har du ännu mer tid att va här inne, ta emot tips och lite sånt. Du kanske upptäcker saker som du inte tänkt på förut. Du lär dig saker inför din op som kan vara nyttiga för dig. Du var osäker om du ville ha framför eller bakom,nu har du ju tid att i lugn och ro läsa på lite om båda eller hur :) så försök se de så. Du ska se att fortare än du tror så känner du dig mogen för att göra en sån här sak. De finns ju dom som de dröjer flera år för från att dom vill göra de till att dom fått de gjort. Så de är ju inte bara du. Men ge de några månader så ska du se hur de känns sen efter de. Och du har ju kommit en bra bit du vet vad du vill ha för storlek.Du har kommit långt, 260 tror jag blir fint på dig du som inte är så lång och som vill ha en liten C :)

Du har all tid i världen på att tänka, växa i dig själv och boka in ny op ifall du vill det! :) Kanske var du inte 100% säker än på vilken strlk/vilken klinik/eller om du alls ville göra op. Det är ju ett stort steg, och mycket kan hända. Hoppas du har nån familjemedlem eller vän att vända dig till, det bästa är att prata om det :)

Du är ung och då händer det mycket i livet. Det finns dagar man vill ha större byst och det finns dagar då man är glad att man inte har det.

Jag tycker att du var både modig och klok som valde att avstå och backa tillbaka igen. Vi äldre har alla varit i samma sits som du när vi var unga. Samma känsla av att ha små bröst och allt som kommer emellanåt med detta. Men det fanns fler dagar där brösten var mindre viktiga än vad det fanns dagar där brösten var i fokus. Dök väl mest upp när det var bikinidags. Typ!

Ta ett breake från Pof är min rekommendation. Läänge lääänge!  Se dig omkring så ska du se att det finns sååå många söta, sexiga, fina flickor med liten och även obefintligt byst som mår hur bra som helt med det. Det är nu du ska lägga fokus på att se dem ute på stan.

När man tänkter bröst så ser man bara de som har stora det är helt normalt. Jag kan inte komma ihåg att jag ens brydde mig om hur stor eller liten andras bröst var förrän jag bestämde mig för att gå på en konsultation. 

Se det inte som slutet för det är det inte. Jag valde att vänta många år innan jag gjorde min operation. Jag var inte heller färdig med känslan att stoppa in främmande material i min kropp. Fy attans! Många gånger är jag väldig glad för det med tanke på pip-skandalen osv.

Om några år om du då vill genomföra en bröstoperation kommer du kanske som jag tänka samma tanken. Skönt att jag avvaktade!

Du är helt enkelt inte färdig för detta och då behöver du lägga fokus på annat i livet!

 

Åhh jag har tänkt i dom banerna jag med, tänk om jag bangar, ja inte pallar :S det jag är mest rädd för iaf såhär är att sätta kanylen, sen när man väl sover är det ju "för sent" haha.

Jag är sjukt n¨lrädd å har varit när på att svimma med provtagningar osv eller rent av nästan hoppat ut genom ett fönster :O

 

 Sen efteråt så hoppas jag att karln kommer ställa upp å ta hand om mig å alla djur ^^

Jag tycker också att du ska känna dig stolt över dig själv för att du lyssnade på din kropp och avstod. Det var inte läge nu och blir det det senare så kommer du att veta det. Hade något inte blivit bra hade du varit jätteledsen för att du gick igenom operationen fast du inte ville egentligen. Om och när du känner dig helt säker på att du vill, då kan du genomföra det och vara säker på att det är precis det du vill göra. Kram till dig!

Tack allihopa för era fina svar! Ni är underbara, allihopa!

Även om ni hjälpt mig jättemycket så kommer fortfarande stunder då jag på allvar känner att jag vill ge upp allt. Detta är en sån stund.

Jag kan inte riktigt beskriva vad jag känner eller tänker just nu. Precis som många sagt här inne så hade det säkert varit en bra idé att försöka tänka på allt annat förutom just bröst. Jag försöker, men misslyckas de flesta gånger.

Idag när jag stod och höll i träningen på gymmet så fick jag tills sist avbryta och ge över ansvaret till en annan ledare där. Jag orkar inte stå där och låtsas att allting är bra. Tjejerna jag tränar är 4-6 år yngre än mig, dock är det jag som har en 13-årings kropp. När de springer så studsar bröst hit och dit. Jag behöver inte ens använda sportbh. Så där stod jag sen på toan och grät.

Jag orkar inte längre boxas, inte heller spela fotboll. Hatar alla situationer där jag inte kan ha min underbara wonderbra-bh på mig.

Just nu vill jag bara krypa under täcket. Inte ha nån mänsklig kontakt. Då slipper jag må dåligt över mina jävla bröst. Om jag har tur.

Idag är ingen bra dag. Får hålla tummarna för att det kommer en bättre imorgon!