Kalla fötter inför bokad bröstförstoring, hjälp!

Hej

jag är också ute efter en mer nartulig look än slikon looken lixom. men har lite "fett" på kroppen så är inte rädd att de bara blir två bollar som står rakt ut..

men förstår dig, ska opereras på fredag, känns jätte bra, mitt jobb vet med att jag ska opereras, så de känns lite pirrigt..

hoppas du hittar en lösning. ofta om man velat de länge så brukar de gå vägen =)

Nu står det ju ingenting om dina mått eller vad du ska lägga in. Men ett tips om du vill ha naturlig storlek är att du ska mäta typ lika många cm runt höft/rumpa som över bysten för att det ska se proportioneligt ut. 🙂

Lägg in ristest som motsvarar din plan, mät och gå omkring och känn efter ett tag.

Jag ville ha ett naturligt resultat och gick med runda Allergan 240/255 framför, vilket blev jättebra på min lilla kropp. Det jag skulle ändra på i dagsläget om jag fick göra om de hade nog varit att ta de mjukaste alternativet, Coh 1 för Mentor och Responsive för Allergan, det jag har idag är mellanmjukheten. De är inte hårda, men inte mjuka heller, de är fasta helt enkelt.

Storleksmässigt gick jag från en 70A till 65F nu typ, men en visuell Ckupa skulle jag säga. Silikon drar lite större storlekar än vanliga tuttar så bli inte förskräckt av bhstorleken.

Tror det är helt normalt att vara lite nervös och slåss med såna där tankar. Jag vet jag funderade på samma sak när jag iklädd morgonrock gick till OPrummet, sen låg man på britsen och bom borta.. Sen vakna man och kände att det var verkligen helt rätt. 🙂

Men tipset är nog att du använder ris i en sportbh och går omkring hemma ett tag och känner och tittar på den spegelbilden om det kan vara rätt för dig. Du har ju lite tid på dig. 🙂

Jag känner igen mig i allt du skriver. Vad skönt det känns att jag inte är ensam om att känna såhär. Jag var på konsultation 26/12 och då kändes allt verkligen jättebra. Var superglad när jag på nyår visade fakturan för mina bästa vänner. Sen har jag hängt en hel del här och läst ocn nu har jag börjat reflektera över saker jag aldrig funderade över innan. Det jag är mest rädd för är att de inte ska kännas som mina egna och att jag ska ångra mig. Idag var jag på stan och skulle försöka hitta en BH, behöver en till helgen. Om jag testar ofodrade BH:ar får jag ha storlek 70A. Är de fordrade går det med 75A/70B. Dock hade affären ingen i 70A idag så jag får ta någon gammal BH som sitter illa. I provrummet tyckte jag det var jättejobbigt. Jag har lite former och ganska putig rumpa, är ganska vältränad, men framtill är det platt. Jag kan fejka med vadderade BH:ar men utan är det platt. Jag vet inte vad som är bäst av att ha snygga bröst eller vara naturlig. Jag har pratat med en del folk om silikonbröst, antingen gillar folk det eller så är de helt anti. Jag tror i och för sig inte att folk kommer att märka att jag förstorar brösten, eftersom jag inte kommer göra dem så stora. Jag stör mig fruktansvärt mycket på att folk snackar skit om sådant. De har nog ingen aning om hur det känns att inte vara tillfreds med sin kropp. Frågan är varför folk är så dömmande, avundsjuka? Att förstora brösten är verkligen ett stort beslut, anledningen till att man blir osäker tror jag beror på att man egentligen vill vara naturlig. Jag tror ingen egentligen vill operera sig, men samtidigt lever vi en gång. Ska vi behöva gå runt och må dåligt över våra små bröst? Jag har liksom du, fudnerat över detta i många år så det är ingen förhastat beslut för mig heller. Min test blev väldigt rörig och osammanhängande, hehe :)

Skönt att man inte är ensam. Jag får höra att jag är ytlig som bryr mig så mycket om mina bröst, men jag har alltid tyckt det är fint med bröst. De behöver inte vara stora, bara lagom och med fin form. Det är sjukt trist att man inte kan vara smal och samtidigt ha bröst. Mina närmsta vänner har också små bröst och de dömmer mig inte alls, utan tycker bara att det är spännande. Det är nog lättare att förstå folk som opererar sig om man är i samma sits. Jag har varit i konstelationer där folk har pratat skit om skönhetsoperationer rakt ut. Jag tycker att det är väldigt komiskt, eftersom jag personligen är för skönhetsoperationer. Jag är ingen typisk "silikontjej" utan har en naturlig look, jag vet inte och det är därför som folk automatiskt antar att jag är emot silikonbröst och förstorade läppar. Faktum är att jag har sett fler snygga silikonbröst än naturliga, men om jag hade haft normalstora bröst hade jag inte valt att operera mig. Min kirurg la fram två alternativ till mig 250 eller 325cc, jag tycker 250 är för lite och 325 är lite i överkant. Jag ska gå på en tredje konsultation, vill verkligen inte ha för stora bröst. Från början hade jag inställningen att 300cc var lagom, synd att de är lite för smala för mig (MP+). Jag har fått intrycket av att min kirurg tycker att 325cc är det alternativet som blir snyggast. Jag tänker fråga rakt ut nästa gång. Jag tror det är bäst att lita på kirurgen, samtidigt vet man inte vad normalstora bröst är för dem...

Känner igen mig! Bokade min operationstid redan i december & har tid 31 mars. Har gett mig sååå mycket tid att överanalysera allt och lite därtill. Är också ute efter en naturlig look och har nu knappt några bröst alls, livrädd att få för stora. Men hade också blivit ledsen om de blir små, haha.

Drömt om en bröstförstoring i flera år och haft pengar för det i säkert 2år, har bara varit en fråga om timing och att faktiskt ta tag i det. Bara att boka tid för konsultation kändes surealistiskt och redan när det var gjort började jag tveka! Kunde vakna om nätterna och tänka "Vad fan har jag gjort???" haha. Känns så overkligt! Har också varit fruktansvärt rädd att jag av någon anledning skulle ångra mig efteråt. Kände att jag egentligen borde vara nöjd med vad jag har osv sv.  Januari var en väldigt stressfull månad för hjärnan min.

MEN kan med handen på hjärtat säga att det har släppt nu! pusst. Räcker med att jag tänker tillbaka på alla de gånger jag inte gick till stranden en solig sommardag för att jag inte trivts i bikini. All ångest. Tänker tillbaka på 2 sommrar sedan då min pojkvän fick tvinga med mig på ett äventyrsbad med sina killkopisar haha. Grät seriöst över tanken att behöva visa mig i bikini. Hade dock skit kul när jag väl tog mig det ;) Har mått så fruktasvärt dåligt över detta och nu förtjänar jag att göra något åt det, för mig själv, för att jag kan och för att förverkliga en dröm. Det är en risk jag är villig att ta :)

Fick också kalla fötter, hade de för någon vecka sedan :P

Men jag ställde fler frågor till min kirurg och började söka efter mer information, men de kalla fötterna blev till varma fötter :)