Kalla fötter och ångest - OP om två veckor. Hjälp!

Känner liknande som du! Har operation om två månader och börjar tvivla ibland på om detta är rätt för mig. Men vad jag tror så är det ganska vanligt att känna så! Jag tänker att eftersom just bröstförstoring är så pass vanligt som det är, så kan säkert de flesta leva på som vanligt. Jag hoppas det i alla fall..

Jag känner igen mig i det du skriver. Hade liknande känslor och ångest, speciellt ju närmare operationen det blev. Ville nästan avboka. Men jag genomförde operationen och är såå glad att jag gjorde det. Jag säger inte att du ska eller inte ska gör din operation. Det får du fundera på själv. Men jag tror att det är väldigt vanligt med såna känslor alla fall, och Säkert bra för dig så du får reflektera över detta lite extra , och verkligen tänka igenom vad du vill göra. känslan av att ha implanatat: Jag har haft två olika implanatat, mina förra hade jag i lite mer än 1 år och jag skulle säga att det känns som ens egna bröst efter ett tag. Däremot var jag inte nöjd med en del saker. Bl a storleken, så därför Kändes det inte som mina egna av den anledningen. Därför bestämde jag mig för att genomgå en till operation. Nu har jag gjort ett lyft och mindre implantat. Det har bara gått 5 veckor men känner mig väldigt nöjd! Vågar visa upp dom mer i olika kläder och dom kommer inte vara ivägen när jag tränar.

Jag vill tillägga en sak som visar på att alla upplever olika. Innan min första operationen så valde jag mellan två storlekar, jag valde den större då jag hade hört att det är vanligt att ångra att man Skulle tagit större. Men det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort. Denna gång tog jag istället det mindre implantatet när jag valde mellan två, för JAG har hellre för små bröst än för stora. Det var ett av mina misstag med min första operation. Jag lyssnade på vad andra sa och litade blint på det utan att tänka igenom noga vad jag verkligen ville. Denna gång var jag så noga med att tänka igenom mitt beslut. Visade bilder För kirurgen hur jag önskade att de skulle se ut. var väldigt noga med att förklara hur jag ville ha det och hur ja inte ville ha det, ställde massa frågor osv, för att vara helt säker på mitt val.

Jag tror att alla känner att det är något främmande i början, tills man vänjer sig. Jag hade aldrig fått detta ogjort men kände mig första tiden inlåst i min egen kropp. Det går snabbt och du vänjer dig och det absolut värsta som kan hända är att du får ta ut implantaten och ha ett ärr. Trots att det inte går att göra ogjort så går det alltid att ta ut ? kramis

Tack alla för era svar. Skönt att att höra att andra känt likadant. nahila - ja men samtidigt läser man om så mycket komplikationer och besvär och så blir man bara mer nojjig. Hoppas vi finner ro och kan ta ett beslut som känns bra! Jihldenborg - har resonerat likadant som du. Ringde och ändrade till det mindre implantaten. Tänkte att för mig skulle det kännas värre om de blev för stora än för små. Mallan1 - Ja i värsta fall får man plocka ut och så vet man iaf att det inte var för en. Kommer också ha mentor anatomiska, fast mindre storlek. Hur känns dina? Är de mjuka? Kan du sova på sidan bekvämt?

Jag älskar mina men de är inte mjuka dock, inte hårda som sten men de känns inte äkta när man klämmer (tycker jag), har dock inget att jämnföra med vad gäller Motiva etc för aldrig känt på några andra sillisar men riktiga bröst är ju exteemt mjuka så kanske svårt att uppnå med implantat över lag :) mig gör det dock inget för jag va så sjuk trött på mina förra häng så för mig är det bara bra att de sitter på plats och inte rör sig för mycket :) jag har just börjat sova på sidan, är en riktig sidosovare och det är inga som helst problem :)