Kan inte sluta gråta...

Kräv att få en psykologkontakt och skäms inte för att berätta till anhöriga att du inte mår så bra, du behöver inte säga varför. Det kanske handlar om förändring och att du inte känner igen dig själv efter op. Men alltså, den är jättefin. Jag såg bilderna innan och tänkte just att wow vilket fint resultat, vad duktig Per är. Så det du ser, ser inte andra när de tittar på dig. Du tittar på dig genom mikroskop. Va inte självkritisk.

Fy vad trist att du känner så! Kan inte se dina bilder men det spelar nog ändå ingen roll vad jag hade sagt, du känner nog som du känner ändå! Ta hjälp, det finns många duktiga psykologer. Där behöver du inte oroa dig att de påverkar någon. Att ta hjälp är en invistering för människan! Det finns en del som drabbas av en deprimerad period efter op men de går över. Äver om du hamnat i en "vanlig" deprisson går det över men då måste du ta hjälp. Det kan man behöva ändå, speciellt om man känner att du inte vill "belasta" dina nära med allt för mycket.

Det blir bättre, lycka till! 

Jag har själv tagit kontakt med en psykolog och varit på två bedömningssamtal. Ska på en tredje men fick en senare tid än planerat då det var fullbokat. Så det är nästan en månad dit och jag skulle ha behövt en mer kontinuerlig kontakt. Hon trodde väl och tyckte att det låter lite som nån posttraumatisk stress jag hamnat i efter operationen. Hon tyckte ev att jag skulle gå en behandling (hos henne) där man inriktar sig på självbilden som nu är rätt så kass. Jag har funderat mycket och jag stressade mig lite till att operera mig förra hösten/vintern. Det kändes som att jag kunde passa på just då för att jag självmant var mellan två jobb och kunde återhämta mig i lugn o ro. Klandrar mig så att jag bara litade på det Per sa på konsultationerna istället för att leta efter mer korrekt information om kirurgiska tekniker och eftereffekterna av dessa på engelska sidor. Men man litar ju på en utbildad doktors ord (Men han ljög rakt upp i ansiktet på mig). Och han sa själv att han opererat jättemånga som gått till klåpare för sin första op och att han är riktigt bra på det han gör. Känns som att jag faller djupare ner i mörkret nu... Vill ringa mina föräldrar men de blir ju så ledsna över allt det här o de säger att de inte känner igen mig (till hur jag normalt brukar vara som person).

Jag tycker helt enkelt att mitt ansikte och mina drag passade bättre med den gamla näsan trots bristerna den hade. Det var jag. Jag kunde titta mig i spegeln och känna mig fin. Min profil såg jag inte så mycket men tänkte på den när man blev fotad eller gick förbi stora duken på bion eller snöt mig bland folk. Men så var det. Punkt. Sen kunde jag glömma o fortsätta som vanligt. För den hade jag ändå levt med i hela mitt liv och sett förändras sakta men säkert. Men det var frestande att så många opererar sig idag och får ett bättre liv där de inte behöver tänka på detta. Men jag tyckte om min näsa på många olika sätt också, särskilt framifrån. Det var sååå jag.Och det bästa är när man bara vill ändra lite, hade jag läst. Jag ville åstadkomma en förbättring av min profil. Nu tycker jag att jag fick en helt ny och annan näsa än den jag hade. Och den gamla näsan harmoniserade mer och tog fram mina drag och framförallt mina ögon. JAG ÄLTAR ALLT TILL FÖRBANNELSE!!! SÅ IRRITERANDE!! Jag drömmer att jag är på konsultationen och tackar nej till op, att jag springer ut ur op-salen innan op, att jag diskuterar mer ingående och försöker få Per att förstå vad jag vill och att han inte kan göra som han vill för att han tycker det är snyggt... Mitt liv är i kaos och om det inte hade varit för denna operation och allt som hänt efteråt så skulle jag ha mått bättre idag. Jag vill må som jag gjorde för ett år sedan!! Trots gamla näsan. Men det insåg jag inte då. Skulle ha lyssnat på mina föräldrar och min pojkvän som tyckte jag var fin som jag var då. Men det kändes som att de var tvungna att säga så och att de måste säga positiva saker om nya näsan också för att jag inte ska gå ner mig ännu mer. Jag är trasig på insidan och på utsidan. Det är mitt eget fel att jag sitter i denna sits och jag kan inte aktivt åtgärda det jag inte tycker är bra med näsan. Jag måste anförtro min kropp till någon igen... Hur ska man kunna och våga lita på någon igen?

Jag måste bara skriva och säga att jag tycker din nya näsa är jätte fin! Skulle gärna haft den själv :) ! Synd att du inte är nöjd och jätte tråkigt att du mår så dåligt. Hoppas du får den hjälp di behöver och att du kan förstå hur fin du är.

Stackare vad jobbigt att må så dåligt! Ett tips är att kontakta vårdcentralen eller om du får kontakta din företagshälsovård och få hjälp.

Sen måste jag säga att du har fått en jättefin näsa. Blev den som ni kom överrens om? Om inte vad blev fel?

Min vännin tog bort ett födelsemärke som hade suttit på hennes näsrygg hela hennes liv som en puckel. Gjorde hennes näsa lite sne.

När den var borttagen tyckte hon att det var så tomt. Att hon såg annorlunda ut osv. Idag tycker hon inte så längre.

Du har gjort en förändring som är så tydlig och naturligtivs kommer det att ta tid innan din hjärna har hunnit ställa om sig.

Claes är fantastisk och du kommer att vara i bra händer men vad är det du vill att han ska göra?

stor stor kram till dig!

Det finns en tjej här som ångrar sin ögonoperation. Hon har samma upplevelse som du, withasmile tror jag hon hette. Ni kanska kan stötta och förstå varandra. Hon har lagt upp några trådar. Jag har sett dina nya bilder och tycker också fortfarande att du har fått ett jättebra resultat. Vad jag tycker man ser på de bilderna om man jämför med före bilderna du har är att nästan fortfarande är svullen? kan ju vara det upp till ett år efter? Kan det inte helt enkelt vara så?