Mixxie
Kvinna ·
27 mar, 2018
Känner mig ensam
Hej alla! Är ny på forumet och känner att jag behöver skriva av mig lite. Enda sedan jag var 13 år har jag velat operera näsan (är 26 år nu). Har mått extremt dåligt över min näsa som är alldeles för stor för mitt ansikte. Bröt även näsan när jag var liten och fick en knöl. Avskyr att visa mig i profil och har verkligen stört mig på min näsa varje gång jag tittar i spegeln. Som ni säkert förstår har jag längtat efter den dagen då jag äntligen kan få göra den operationen jag så länge drömt om. Om 2 veckor är det dags! Nu till problemet. Jag känner mig så himla ensam i min glädje över göra min näsoperation. Min familj verkar inte alls förstå mig. Tvärtom så har de försökt övertala mig att inte operera mig. Jag förstår att de tycker jag är fin som jag är, och att det alltid finns risker med en operation, men jag känner en sorg över att inte kunna dela min glädje med någon... för mig är detta en dröm som går i uppfyllelse och jag räknar ner dagarna som är kvar. Men när jag försöker beskriva detta för dom så är det som att prata med en vägg. Hoppas att det kanske finns nån som känner igen sig? Eller som kan ge tips hur jag ska tänka?
Sortera efter
Liljas
Kvinna ·
27 mar, 2018
Ketchuplinnea
Kvinna ·
27 mar, 2018
Mixxie
Kvinna ·
31 mar, 2018
Jag känner igen mig i allt du skriver. De som står en närmst tycker ju att man är fin som man är, vilken vi också tycker om dom, eller hur?
Vad jag tycker är viktigt att få fram är att förhoppningsvis kommer leva många år till, och då är det viktigt att man mår bra och känner sig tillfreds med sig själv. Du gör dig själv en tjänst som kommer öka din självkänsla och glädje i dig själv. Vems mående är viktigast? DITT!
Mixxie
Kvinna ·
31 mar, 2018
Hej!
Jag förstår dig helt och hållet. Känner samma sak fast med mina bröst. Har varit planka hela mitt liv och är nu snart 40. Har lidit av inga bröst mer eller mindre alltid. Inte velat se mig själv i spegeln. Är rund nedtill så är oproportionerlig. Har velat göra en op i ca 10 år men inte fått stöd någonstans. Mina vänner och familj har blivit arga om jag ens nämnt det. Otroligt vad det finns fördomar om plastikoperationer! Har fått höra massor av rena påståenden. Detta har gjort att jag länge tvekat. Men nu efter två barn och en kropp som är fallfärdig får det vara nog. Jag måste stå upp för mig själv och låta mig bli nöjd med min kropp. Jag ser inget fel i det. Har berättat för make och mor men får inget stöd alls. De blir sura bara jag ens nämner det. Maken tror att hans kärlek inte är tillräcklig, därför måste jag ”göra om mig”. Varför kan han inte förstå att detta inte har något med honom att göra! Det är min kropp! Jag vill vara nöjd med den! Jag bestämmer över den! Nu ångrar jag att jag inte gjorde detta mycket tidigare. Du gör helt rätt som gör din op så tidigt i livet, så slipper du gå och känna dig missnöjd. Apropå näsor så har jag en krokig näsa, typ en knöl (ligger i generna)...men komplexen för brösten har tagit över så jag har lyckats att inte bry mig om näsan. Än.
Stort lycka till och all pepp till dig. Man ska göra det som känns bäst för en själv.
Mixxie
Kvinna ·
31 mar, 2018
Du har inga vänner eller bekanta som du kan dela din operationsglädje med? Lycka till!
Mixxie
Kvinna ·
01 apr, 2018
Jag hoppas du känner dig peppad i att göra operationerna! Jag är superpepp även om ingen runtomkring mig är det (vågar bara berätta för de allra närmaste). Men i alla tankar och funderingar kring detta så har jag bara blivit mer självsäker på att detta är rätt. Önskar att jag hade känt så för tio år sedan och lyssnat på mig själv mer än alla andra.
Jag kommer inte att berätta för någon annan alls. Om någon frågar kommer jag svara - push up! Bättre det än att få en massa gliringar...ingen har att göra med ens egen kropp. Ingen utom en själv.
Näsan är ju svårare att gömma än brösten men samtidigt som jag tror, mer accepterat än att opa brösten. Stå på dig!
hanna22
Kvinna ·
08 nov, 2019