Maj2012
Man ·
23 jul, 2012
Känsligt * lite ot *
BröstförstoringHej! Känner att jag måste dela med mig. Få detta ut mig. Jag har under perioder av mitt liv kämpat med "matproblem". Efter op har d tyvärr blivit värre då ja inte kunnat träna/springa i den utsträckning ja brukar. Resultat +ett par kilo på vågen :( då stryper ja kosten o håller mig till min vanliga diet. Fine - inga problem so far. MEN det hjälper inte denna gången. Vilket medför fingrar i halsen så fort ja fått i mig något, en bit gurka, lite skinka lr vad det var för lunch typ. Jag kräks o gråter samtidigt för ja känner mig så sunkig. Sen blir jag på nåt sjukt sätt nöjd med mig själv o lite nu va ja duktig känsla sprider sig i kroppen. Är det fler än jag här med matissues? Ni kan pma mig om d e känsligt. Vad ska jag göra? Kanske dags att försöka börja springa igen.... Eller har nån varit i samma situation? Är detta vanligt? Tänker att många tränar o sen blir d liksom paus o ev viktuppgång? Hur har ni löst problemen? Tack ni som orkade läsa
Sortera efter
Scrappy
Kvinna ·
23 jul, 2012
CrownJewel
Kvinna ·
23 jul, 2012
Du får tänka att till hösten då jävlar ska jag gå till gymmet,springa eller vad det är nu du gillar att göra så kommer kilona att försvinna. Det är nog många som får några extra kilon till sommaren. Men ditt problem sitter mer i huvudet och det är jobbigt och svårt att bli av med. Köp en stadig sport bh och ut och spring igen eller ta en lång, snabb promenad så kanske du inte får så mycket ångest efter matintag så du slipper kräkas, det är inte bra. Gjorde du op:en i maj? då borde du kunna springa nu. Eller gå på gymmet och börja med styrketräning? Det är jätte bra träning som bränner kalorier och som inte betyder att du behöver tänka på att överanstränga brösten. Jag ska börja träna den 29 juni, har tagit en 5 veckors paus i tränandet. Ingen ångest, tänker att man kommer igång igen till hösten. Kram på dig.
Nijo
Kvinna ·
23 jul, 2012
Hejsan.
Jag förstår att detta är ett stort problem för dig och att du mår väldigt dåligt.
Ätstörningar eskalerar väldigt lätt och är sällan hanterbara. Helt fantastiskt att du väljer att skriva om detta.
Jag har arbetat med tjejer som har ätstörningar och min erfarenhet säger mig att du bör be om hjälp snabbt. Det är inte lätt att reda ut detta på egen hand och jag tror att du behöver någon som kan hjälpa dig på vägen.
Träning är alltid bra för kroppen men om du gör det som någon självdestruktivt tror jag inte det är den bästa vägen.
Jag ger dig massor med styrkekramar!
Våga be om hjälp för det är inte lätt själv!!
Juli11
Man ·
23 jul, 2012
Jag säger som en del här ovan- sök hjälp! Det sitter mest i huvudet och det är lätt att det blir värre och värre. Jag hade själv haft ätstörningar i flera år när jag var yngre och tränade för att inte vara hemma och äta. Vilket inte är ett sunt beteende. Kom aldrig iväg till läkare men på mig blev det bättre med tiden och självförtroendet. Mitt råd är att prata med någon professionell innan det eskalterat.
Kika in här, maila dem så kan de hjälpa dig vidare.
Lycka till!
Maj2012
Man ·
23 jul, 2012
Hej, du är inte överviktig enligt dina mått som går att läsa. Jag tycker du borde söka hjälp, ätstörningar kan lätt eskalera till något som inte går att hantera själv. Den känslan du beskriver som duktig känsla är det du går igång på, den känslan måste upp till ytan och vändas och vridas på. Jo mitt råd är faktiskt att tala med husläkare och få en remiss till samtal, innan dina tänder ser ut som skit och din hy är förstörd och innan dina barn uppfattar vad du gör. Förstår att det är skit jobbigt med som sagt förmå dig själv att kliva ut ur bulimigarderoben och få lite hjälp! Lycka till, jag skcikar med lite styrka!