Känslor inför den "förra" kroppen?

Hej!

Jag förminskade mina bröst för 11 år sen. Hade ont i rygg och axlar. Var en stor lättnad då. Jag hade fått och ammat ett barn.

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte väntade ändå. Nu har jag fått två barn till och brösten ser ju inte ut som förr direkt.

Jag håller även på gå ner i vikt lite grann nu och funderar på en op till sen när jag är klar med det.

haha jag är lite tvärtom! Jag kan väl inte säga att jag någonsin *mått dåligt* över mina bröst, men jag skämdes väl lite över att inte ha mer att visa upp och det var tråkigt att många kläder inte satt som de skulle, kroppsproportionerna såg lite knepiga ut och sådär. De var ju inte snygga, men jag funderade väl inte alltför mycket på det. När jag tittar på mina före-bilder nu känner jag mig lite chockad över hur hemska de faktiskt såg ut! De var verkligen jättefula! 😢 Ungefär som när jag sett kort på mig själv och blivit förvånad över att jag ser tjock ut, eller vad det nu kan vara. Jag är duktig på att hitta de bästa vinklarna i spegeln! 💋

Tack för att ni delar med er!

Jag känner mig dock arg också... på att det är som det är. Alla tonår som jag lusläst tjejtidningar osv. När jag gjorde min första operation bestämde jag mig för att inte fundera på varför jag egentligen kände ett behov efter att göra operationen mer. Jag orkade inte, ville bara må bra. Idag, en vecka efter min andra operation försöker jag låta känslorna stanna vid att det är intressant att få erfara olika typer av kroppar. Det är slående hur olika det känns rent fysiskt att växla vikt och bröststorlek. Men med risk för att låta som mig själv som tonåring så är jag någonstans ändå besviken på att världen är som den är och att det har tagit så många år att värja sig.