Läskiga tankar

Intressant frågeställningar, ska följa den här.tråden. Har liknande funderingar men inte formulerat dom än men hoppas på några bra Svar här i tråden.

Gör så :) finns alltid många tankar som spökar.. Bl.a. Dessa..

Jag har inte funderat särskilt mycket på detta, lika bra kanske... När det gäller att behöva rätta till brösten när man ligger mot sin pojkvän har nog inte så mycket att göra med huruvida man är opererad eller ej, utan snarare hur stora bröst man har. Jag måste ibland "lyfta undan"/rätta till mina nuvarande bröst när jag t ex ligger lite på sidan på killens bröstkorg ni vet. Så länge man inte får komplikationer är det nog ingen fara. När det kommer till främmande föremål i kroppen... Förstår att tanken på det kan kännas väldigt olustig men å andra sidan har jag fyra titanskruvar i kroppen sedan en skada och inte tusan har jag känt att min kropp reagerat på detta. Kan tycka det är lite komiskt ibland att en kirurg skruvat ihop mitt skelett och att de sitter där, visst lite obehaglig känsla om man funderar närmare på vad som skett i kroppen men i övrigt tycker jag det går bra. Att tillägga är att jag är känslig mot kroppens inre, fick panik många gånger på biologin och klarar inte av att se när de opererar på TV! Så bara jag inte behöver se det med egna ögon eller få höra exakt vad de ska göra på mig så att jag får upp bilder i huvudet går det bra för mig!

Jätte intressant att höra era tankar och åsikter.. Och tänk att det egentligen kan vara så simpelt egentligen.. Här sitter jag och gör värsta grejen av allt när det är precis som ni säger.. En dag kanske man går runt med skruvar i kroppen och det är ju samma sak där, inget man tänker på eller verkar som något olustigt egentligen.. Jätte kul att höra från många hur snabbt man vänjer sig, antar att det är jag som har tid att över tänka kring det hela just nu..och även det där med kroppens inre, skulle man se vad som sker på insidan av sin kropp skulle nog det vara lite mer läskigt än inläggen som sitter i brösten..och kroppen är ju ändå inget som är dit satt lr vad man säger, ni förstår.. Och att kläder ska sitta annorlunda eller att få bli en "bystig" tjej är något jag mer längtar efter, alltså en förändring jag mer än gärna kan ta :) och att brösten kan kännas mindre mjuka är inte heller något som skulle störa mig.. Tänker nog över op så mycket att hjärnan kokar över och det blir lustiga tankar.. Men nu känns det som att dem klarnade upp sig en aning.. Finns alltid något man oroar sig för men man får nog bli lite bättre på att stoppa sig själv och tänka " tänk om allt blir jätte bra" istället för att lyfta fram oros tankar lr det negativa konstant :)

Förstår helt och hållet.. Vet inte hur många klänningar jag fått fuska med och de med öppen rygg eller lite lägre i ryggen har alltid fått gå bort eller något för urringat.. Så länge man inte kan fuska sig till det så får man välja bort en Massachusetts nya bhar köper man inte ens längre haha.. Det viktigaste är såklart för en själv, min omgivning brukar försöka ge mig fler fusk tips men jag kontrar bara med att jag är så trött på att fuska, och hur fuskar man i bikini tex.. Ja listan är lång, du vet själv :) men grattis till dina nya vänner :))

Nu är jag ju nyopererad . Däremot så har jag alltid varit den där feta tjejjen. Jag har aldrig haft små fasta bröst. Långa hängiga och mjuka från dag 1. Jag har mao aldrig varit nöjd. att få stora fasta bröst är ju en uppfylld dröm. Sen vet ju inte jag hur vanliga fasta gosiga bröst skall kännas för det har jag aldrig haft. Känns som jag bara svammlar. Vet inte riktigt vart jag vill komma. Nä jag tänker inte på att det är fejk med silikon. Det är ju mina nya snygga bröst. För första gången har jag bröst ich inte ett par mjuka skinnpåsar.

Missis, mycket bra tråd!! Jag sitter här med exakt samma funderingar och håller på att bli tokig!! Ena sekunden är jag sååå förväntansfull inför operationen och nästa sekund kan jag inte fatta vad jag gett mig in på. Tack till alla er som delar med er av erfarenheterna!

Håller med dig Lilla-My! Är så beroende av det här forumet just nu att jag knappt har ett liv längre! Kan heller inte fatta att om en vecka så är det jag som lägger upp bilder och hjälper andra :D

Vattenmelon87 - Kan nästan tänka mig den där känslan att bara vilja slita bort dem, men tror det har och göra lite med att det är svullet, man har ont och är förhindrad i rörelser lr hur man ska ligga osv..men kan nästan känna känslan själv.. Men som sagt skönt att få höra kring era erfarenheter hur saker och ting känns osv.. Lillamy- jag vet, det är något helt sjukt med hur känslorna ibland går i en enda berg och dal bana.. Ibland vet man varken in lr ut :(

Jag är inne på dag 11 nu och jag håller med vattenmelon! Mellan dag 2-6 ville jag också bara sluta loss dom! Det var dock inte för att jag ångrade mig utan det var för att det spände så mycket på mig att jag ibland hade lite svårt att andas! Men det var ju självklart aldrig ett alternativ att ta bort dom... När paniken kom var det bara att gå till spegeln och titta på mina bröst så blev det värt det igen :) Plus att alltså jag känner liksom att det är mina bröst! Av någon anledning så trodde jag att efter min operation kommer det se ut som två helt nya bröst.., men jag lade inte in så överdrivet mycket så jag ser ju liksom mina bröst :) det e ju liksom mina bröst fast i ett lite större format! :) Angående tankar på operationen håller jag med naenae att det e bra att fundera på det! Det gjorde jag också... Men släpp det sen för när det kommer till operationen är det ändå den minsta grejen. Jag opades av Örjan och kände liksom att han kan sin grej och egentligen är det ingen stor operation! Finns ju massor som opererar hjärta, lungor, hjärna och typ ögon! En operation som tar typ en halv dag :P hos Örjan somnade jag in och vaknade bara helt plötsligt och hade mina bröst :P operationen hade tagit en halvtimma liksom :) Jag är iallafall skitnöjd och glad över min operation och då är ändå den första tiden den jobbigaste (om man inte får komplikationer såklart)... Men jag skulle göra om det tusen ggr om :) Jag tror också att iochmed att det finns så mycket åsikter kring bröst och förstoringar så tänker man hela tiden på det här med "tänk om det inte känns som mina"??... Varför inte egentligen! Precis som botox och sånt... Där ändrar du ju också nånting och de e ju galet vanligt! Aldrig nån som säger att det inte känns som deras egna läppar eller ansikten :P Töntig parallell... Men jag älskar mina bröst iallafall och de känns verkligen som mina :)

Ja Sunpeace, jag hårdbevakar också detta forumet hahaha. Jag är supernervös dels inför själva op och alla komplikationer som kan uppstå. Men jag är minst lika orolig för om jag ska trivas. Kommer dom kännas som mina? Tänk så blir dom fula? Tänk så går jag runt o känner mig som om jag har två plastbollar inopererade i kroppen? Många tankar som snurrar i mitt huvud nu! På onsdag är det min tur. När är det dax för er Missis och Sunpeace? Har ni bestämt er för storlek osv?

vattenmelon87- har också hört mycket om att bli storleks blind.. det är väl på gott och ont egentligen då det verkar som att man kanske vant sig så mycket att man inte tänker på skillnaden eller så funns det de "onda" då man aldrig nöjer sig och bara vill ha mer och mer..inte för att det är samma sak att jämföra men jag har fixat läpparna och känner iaf ingen storleks nojja på den fronten :) sommartjej- vad kul att höra att du är så nöjd :) det känns tryggt när jag själv vill välja samma kirurg som dig. kanske är bra att reflektera kring tankarna som spökar då och då, kanske också är ett sätt att göra sig mentalt redo för det hela.. känner jag mig själv rätt så tror jag faktiskt att det mesta släpper när operationen är bokad och nära..som förut var jag så himla rädd och nojig över narkosen, men det börjar växa bort sakta men säkert från huvudet.. men för bara någon vecka sen var jag livrädd kring detta..och som du säger kring brösten och hur folk har uppfattats spelar ju ingen rolli slutet av dagen men förstår hur du tänker :) det är våra kroppar och det vi gör med våra kroppar blir våra kroppar jag tror att i de flestas fall så vänjer man sig bara så fort som att de alltid skulle ha suttit där om man inte ångrar sig helt såklart.. lillamy- du är inte ensam om dessa spöktankar haha.. kan tänka mig att du är mer nervig nu när operationen är så pass nära :) spännande.. men som sagt, forumet hjälper till så mycket kring alla frågor och funderingar som får en att ändå se en viss klarhet genom det hela och att man får skriva av sig lite :) man behöver verklugen det.. jag vill operera mig i början av januari, ska på konsultation nästa vecka.. siktar in på 300 - 350cc fortfarande lite osäker.. vad blir ditt val? implantat/strl/placering?

Lilla my -Jag tänker också så hela tiden men samtidigt känner jag två äldre tjejer som gjort sina bröst och säger att det är det bästa dem gjort och att det var värt varenda krona! Tänk hur många som opereras varje dag här i Sverige ;) Det är kirurgernas vardag lixom, som ett rullande band, Ja tack nästa...!..nästa! Jag ska opas på torsdag med 375cc (är dock lite rädd för att de ska bli för stora!!) funderar nu i efterhand om jag ska ta nån storlek mindre.. Skulle vara skönt att kunna gå in på hm och handla :p

Jag ville haft 550 kirurgen sa absolut inte. Fine 450 / 500 blev det. Och jag är nu såhär i efterhand nöjd att han sa stopp. De blev lagom:-)

Jag siktar på 335/280 cirka då kirurgen rekommenderat det. Jag har haft kraftig assymmerti och har redan gemnomgått en förminskning av ena bröstet. Jag är absolut inte ute efter stora bröst utan efter mer jämna och fina. Det är skönt att läsa om alla som bllir nöjda och inte råkar ut för en massa komplikationer. Lycka till på torsdag Sunpeace!! Nu äntligen är det vår tur!!