Ledsen :(

Hej!!
Jag tror bara att hon är en mamma :), hon vill inte att hennes dotter ska sätta sig i sitser som innebär risker. Min pappa vill verkligen inte att jag ska göra detta, han tycker man ska vara nöjd med hur man ser ut, men om man inte är det då????

Försök att inte bli ledsen, jag har själv barn och hade nog inte helst velat att mina barn genomgått en skönhetsop, pga risker etc. Men ändå gör jag detta själv :)

Kram

Förstår dig lite granna inte för att jag opat mig än men! :(
MASSA MASSA MASSAAAAAA varma kramar till dig tjejen!!!

Min mamma gillar inte heller att jag gjorde operationen så hon kläckte några elaka kommentarer när jag precis hade gjort den. Blev så paff först så jag visste inte vad jag skulle säga men dagen efter tog jag upp och sa att det inte var ok. Då bad hon om ursäkt och sa att hon bara behöver tid för att vänja sig. Sen dess har vi inte pratat nått mer om det hela och hon verkar ha kommit över det. Tycker du ska säga ifrån och kräva lite respekt. Om de inte gillar vad du har gjort kan ni ju undvika ämnet i fortsättningen. Jobbigt bara att ni bor ihop. Jag flyttade hemifrån för länge sen men det var fortfarande väldigt svårt att berätta allt för mamma. 

Stå på dig tjejen, låt henne inte dra ner den lycka du haft för dina nya bröst. 

Om hon själv velat göra sina och inte gjort det än, så kanske det kan vara lite avundsjuka i det hela, sen är hon som andra säger säkert lite orolig då alla operationer innebär risker. Hon är ju som sagt bara mamma, MEN för den delen ska hon inte klanka ner på dig. Om hon själv ber dig visa så ska hon inte säga nedlåtande saker som sårar dig. Gillar hon inte det hon ser, varför ska hon då titta?!

Nej säg ifrån och kräv respekt, det är ditt liv och ditt val att göra vad du vill med dina pengar och din kropp.

Kramar till dig!

Jag tycker du ska ta upp med din mamma att hon ska visa dig respekt! Operationen var ditt beslut och får dig att må bra!

Min mammas reaktion när jag berättade att jag skulle operera mig var att vända sig mot min sambo och fråga: "Vadå, är du inte nöjd med hennes bröst?" Min sambo blev helt paff, han älskade mina bröst innan operationen. Jag gör ju operationen för min skull, inte för någon annan!

Styrkekramar!

Var inte ledsen, -är själv mamma till stora flickor och jag kan tänka mig hur chockad hon måste ha varit och lite sviken om du inte har talat om det för henne innan operationen. Du har säkert dina orsaker till det.

Kom ihåg att hon burit dig i magen och skött dig sedan du var baby och nu har du gjort något med din kropp som hon inte har skapat.

Hon ville säkert se om hon kunde acceptera det ändå, därför ville hon se dem, men känslor är inte så att de går att dölja.

Hon behöver mer tid, kanske mycket tid för att svälja detta, men var dig själv. Det är ju du fortfarande och hon älskar dig. Prata med henne om det och möt henne halvvägs. Ni måste ju komma överens.

Min svärmor reagerade märkligt också, och hon är ganska frispråkig, men hon blev konstigt tyst när hon fattade att jag verkligen har förstorat. Tystnad är inte alls bra. Så jag har lite att jobba på, för jag tycker mycket om min svärmor och vill ha oförändrat förhållande med henne.

Tråkigt att din mamma har sagt sådant till dig... 🙁 min mamma har väl påpekat att hon inte förstår VARFÖR jag tycker att detta är viktigt men när jag väl hade bestämt mig stöttade hon mig och accepterade det. Även om hon tycker att det är absurt att betala så mkt pengar. Vad min svärmor tycker vågar hon inte säga till mig..🤭 hehehe

Tycker också att du ska säga ifrån och berätta att hon faktiskt sårar dig...

Fortfarande nöjd med Per? Va hos Karl för sista gången igår... Känns bra och spännande 😉

Kramar

urs vad hemskt, försök att prata md din mamma, för så kan det ju inte vara, du sk ainte behöva gå å må dåligt för det. :( massa styrke kramar,

Jag berättade det för min mamma innan op, å hennes reaktion var. att hon sjäv funderat på det så hon förstod mig, så hon har stöttat mig.  

Tack för allas kommentarer!
Det värmer så mkt att läsa ska ni veta!
Alltså, Hon är väldigt frånvarande , & har alltid varit mot mig.
Men nu känns det fruktansvärt. Jag vet att jag inte borde "bry mig" så mycket. Men blir så jäkla ledsen bara.
Jag berättade dagen innan jag skulle göra det.
Och innan dess har jag försökt, Men hon har aldrig haft tid eller så har det varit annat som det har gjort att det har känts obekvämt eller fel tillfälle.
Dagen innan berättade jag för henne iallafall. Och då var det väl lite chockat, Hon förstod inte att det var "på riktigt" tror jag.
Men nu visar hon varken glädje, sorg, eller något. Utan mest "svartsjuka" (?!)
Känns som att hon är min stora syster som inte vill att jag ska ha större bröst, typ 😕
Så svårt att förklara.
Men kännermig typ DUM för att jag ens har gjort det.
Jag mådde skit efter min operation. Nu 1 vecka efter kan jag för första gången skratta & hoppa omkring :P (typ) .. Ne men 3e & 4e dagen var VÄRST! Mådde så piss!
Kom in i en "depp-period" & bara ångrade ALLT, grät & mådde som sagt inte alls bra.
Då fcik jag inget stöd från henne heller. Så jag förstår inte .... 🙁
 

Tack till er alla som stöttar mig!
Ni anar inte hur glad ni gör mig, & hur mkt det betyder :)

Tusen stora varma kramar till er!

Vet exakt hur du känner :( jag mådde skitdåligt lång tid efter open pga mamma och mormor... nu i efterhand så fattar jag inte ens att jag sa något. Så jävla onödigt. Men min mamma har alltid tyckt jag varit dum i huvudet som både tatuerat o piercat mig, så varför skulle hon acceptera detta?
Jag kan inte prata med min mamma heller, hon är iskall. Som du säger så känns det som att hon är min storasyster som är svartsjuk. Så jag har bara lämnat ämnet. Sorgligt.. för det är inte en lätt sak att komma över.

*Styrkekramar till dig* <3

Ååå, stackare :(
Ja, fy ! .. Det är ju fruktansvärt att känna sig dålig, misslyckad & bara "i vägen" för sina föräldrar..
Min mamma har ju som sagt alltid haft något som verkar störa henne med allt jag gör.
Jag har ADHD vilket hon anser vara en "sjukdom" ❤️.. Och hon verkar inte kunna hantera & fatta att det är pga det som jag inte alltid haft det lätt i skolan, att jag bråkat mkt osv.
Ne som du säger, skulle aldrig ha sagt någonting! Ångrar det så jäkla mycket!
För jag tror seriöst inte att hon hade tänkt på det om jag inte sagt det.
Nu känns det som att hon vill att jag ska "gott göra" henne, alltså typ "be om ursäkt" :P
När jag lagar mat , diskar osv så låter det på henne som att det är "synd o henne" haha Gud jag kan inte förklara, men detta börjar bli skratt-retande!!
Hon säger knappt Hej när jag kommer hem, och så fort jag pratar med henne så "är hon trött och ska sova"... Samma visa varje jäkla dag!
Blir så ledsen så jag går sönder.. Men som du säger så får man bara ge upp, inse att dom  aldrig kommer att fatta..  Tycker mest synd om henne som inte vill lära känna mig, prata med mig.
Orkar inte gråta över att inte få känna hur det känns att ha en mamma som lyssnar & "bryr sig om en" mer.. Får se allt från den ljusa sidan & vända sig till dom som faktiskt bryr sig & stöttar en.

Stor varm kram till dig! <3
 

Jag tänker mig att din mamma kanske inte är så mycket äldre än jag..? Hon är isåfall ev i en fas där hon ser hur hon väldigt snabbt blir äldre och äldre, inser att hennes tid som ung är ohjälpligt förbi och det kan  vara en ganska påtaglig sorg när man har "passerat krönet". "40-årskris" är inte ett ord för ingenting. Samtidigt blir hennes döttrar bara finare och finare...

Man slutar liksom inte vilja vara fin bara för att man åldras, och jag vet ingen som är speciellt förtjust i sina tilltagande rynkor, magskrynkel, lårdaller, hängbröst och celluliter - även om det finns de som tar det med jämnmod och de som får halvpanik.

Vi är alla bara människor, även mammor, och jag tror att hon undviker dig lite just nu för att hon själv känner att hon inte klarar att hantera situationen på ett sätt som är rättvist mot dig - för det är inte dig personligen hon är avig mot just nu, utan hela sin sits, som kanske blev än mer påtaglig för henne i och med din operation. Tror jag utan att känna er.
Men som mamma förväntas man, och vill, vara trygg i sig själv, varm och stöttande och osjälvisk i allt. Vilket din mamma ev inte klarar just nu - och då får hon brottas med sitt dåliga samvete för den saken också.

Kan du försöka förlåta din mamma och vara den generösa av er ett tag nu, du som gläds över nya bröst och känner dig ung, stark och vacker, så tror jag det tar er ur situationen ganska snart, tajtare än ni var innan. Kan du kanske låta bli att gå i tajt och urringat innan din mamma har hunnit vänja sig, är det nog heller ingen nackdel. Och lyft gärna fram de sidor av din mamma som du uppskattar, för allt det hon är bra på! Det blir så lätt tvärtom när man har en halvkonflikt på gång, att man förtiger allt det som är bra, men det är ofta det bästa sättet att dämpa konflikten och påminna om att man egentligen spelar i samma lag.