ligga på sidan?

7-8 veckor

När det inte gjorde ont längre :) ca 3 veckor när jag börja ligga på sidan.

Jag opades 31 aug och sov på sidan efter ca 12 dagar.

Jag kan inte ligga på sidan :(

Okej. Tack för svaren. Jag gjorde mina den 8 september så då skilde det bara en dag på oss "fikastund":). Man kan alltså nästan ligga på sidan när man själv känner sig redo. Men tror ni det kan hända något konstigt med brösten om man ligger på sidan för tidigt? 

Jag tror inte att något kan händamen du får känna efter själv hur det känns att sova på sidan.

Jag läste att ngn skrev här på forumet att implantaten kan tryckas åt sidan om man sover på sidan. men jag frågade när jag var på återbesök om det var ok att sova på sidan, o de sa det är ok.jag har runda bakom, vet ej om det spelar roll. Och sover med sportbh:n jag fick fr kliniken. jag klarar inte sova på rygg en hel natt till- fick så sjukt ont i ryggen ;)

Det som kan hända att man sover på sidan e att fickorna vidgas. fick det förklarat här på POF.

Alltså bör man sova med nåt sovlinne som ger stöd på sidorna. Men man måste ju inte varje dag.

Dock slipper jag tortyren på fredag o Göran sa att jag kunde sova utan bh.

Som svar på frågan så runt 2 ½ vecka efter Op började jag sova på sidan. Väclar sida många gånger per natt :P

Jag själv tänker iaf investera i ett sov linne. Har endå lagt ner 42 000kr o vill ej att brösten förstörs.

Kanske inte alltid sova med stöd men ett par gånger i veckan iaf =)

Jaa okej. Ne men precis man vill inte riskera något i onödan:)

Du har verkligen haft en bra läkperiod 👍 Igår kväll låg jag och gnydde och beklagade mig för mannen : jag vill så gärna kura ihop mig på sidan...

Kan ligga lite lite på vänster sida, alltså lite vänd. Konstigt nog så sover jag som en stock i alla fall?!

ja jag har haft det väldigt lindrigt, jag hade föreställt mig att de skulle göra så inihelvete ont då jag fick recept på Oxynorm (morfinliknande preparat) att hämta ut innan. Det starkaste jag fått i hela mitt liv är alvedon o ipren, så tänkte att det här kmr nog vara bland det smärtsammaste jag kommer uppleva. men men jag hade tur. Pratade ang detta på mitt återbesök o sjuksköterskan sa där att kroppen har ett smärtminne (jag hade tre svåra mjölkstockningar på raken i feb 2011 - då grät jag av smärtan o hade så jävla ont att mina läppar var blå, samt att jag hade en jävligt puckad barnmorska o fick en svår, långdragen förlossning utan ngt smärtstillande- så fan det var nog den värsta smärtan i mitt liv- så kanske därav detta kändes som ingenting i jämförelse med det...)

Jag hoppas verkligen du mår bättre nu, och jag menar att inte att få dig o känna dig mindre duktig osv, jag har bara haft "tur" tror jag som sluppit lida . kram

Men vännen då! är jätteglad för att DU har haft det bra! Nu är det i alla fall bättre, har till och med kunnat ligga lite på sida! Och de börjar mjukna lite!!

Smärta är väldigt individuellt och beror på hur man upplever den, och jag hade faktiskt inte förväntat mig att det skulle göra så här ont! Så jag tror det har lite med det att göra. Inte för att det skulle gjort mindre ont iof... nu är det mera att det ömmar, är fortfarande livrädd att barnen ska kasta sig över mig i soffan.. och huden är så otroligt öm, särskilt på de ställen där känseln kommit tillbaka.

Angående att sova på sida.. har inte fått nån info. alls om det?! Jag tycker att Örjans informationsblad är väldigt täckande över vad man kan tänkas fundera över? Ska fråga på återbesöket vad han har för åsikt.

Har förresten beställt ett linne från Bravissimo att sova i, men gillar helst att sova utan.

Jag har nyligen börjat försöka sova på sidan, men det gör fortfarande ont. Men under flera veckor kunde jag inte alls ändra läge i sängen. Nu är jag fortfarande bara öm och det är lite mer än 5 veckor sedan jag opererades.

På mitt återbesök eft en vecka eft op sa de att det var ok att sova på sidan. Jag har gjort det sedan dess men kunde endån inte låta bli o bli liiite nojjig då man läser här på forumet att det kan tänja ut fickorna o gud vet allt....Men  så tänkte jag att va fan då får de väl bli en korr om nu fickorna skulle bli så jävla uttänjda av det , för jag fick så jäkla ont av o ligga på rygg så står inte ut med en natt till ;)

Håller med dig ja´! Har ju på nåt underligt vis lyckats sova som en död de här veckorna, trots ryggläge (kanske ska tacka Tradolanen ;) ) men det har som sagt känts i ryggen. Och då får man väl korra om det blir så, tuttarnas välbefinnande kan inte gå före en trött sliten heltidsarbetande småbarnsmorsa helt enkelt! Jag behöver sova på bästa sätt, även om jag vissa dagar skulle kunna somna ståendes!

Har faktiskt idag kunnat ligga lite på sida en stund, när jag kollade tv. ME LIKE!

haha duktig du varit som kunnat sova så länge på rygg!!! Jag hade fasiken mer ont i ryggen än i tuttarna de första dagarna eft op haha Dessutom envisas båda barnen att sova i vår säng o de båda sparkar som tusan i sömnen, o jag var i början skiträdd så fort ngn kom emot brösten, så jag sov på en soffa de första dygnen, o soffan var nog inte heller så jävla skön för ryggen tror jag haha. Ett tag kändes det som allt kretsade kring tuttarna o att skydda dem haha.

Förlåt att jag frågar igen, men vart gör det värst ont för dig?. Jag har ju gjort ankarlyft så det bränner/svider t ibl i stygnen kring vårtgården, dock ej så att det gör speciellt ont men det känns, o det stramar i stygnen under bröstet.  Annars känner jag inte av ngt. Är det i operationsärret du har ont eller är det själva brösten som ömmar?

Japp, har byggt barrikader av kuddar som skydd om eventuella barn skulle dyka upp i sängen! De gör ofta det på morgonkvisten då man sover som djupast, och inte märker dem. Lyckades få en spark ändå häromdagen... Och duktig är jag inte, har inte haft nåt val!!

Nu gör det nog mest ont i ärren under, svider och drar. Åtminstone vänstra bröstet är det ju så med.

Högra har jag både ärrsmärtan, konstig tyngdkänsla av och till i bröstvårtan, särskilt när jag plockar upp nåt från golvet (och det gör man en triljon gånger med barn i huset) bränner och svider lite överallt i bröstet. Känns även på utsidan av högra, som om något trycker från insidan. Detta känns bara ibland, ett område stort som en femkrona kanske. Ungefär som när man var gravid, och barnet låg och tryckte ut på en sida, inte sparkade, utan låg och spjärnade (om det nu är det dom gör). Som om implantatet ville komma ut. Bara mina egna tankar, otroligt självupptagen har jag känt mig de här veckorna, går speglar mig och donar.

Sen har ju huden blivit öm nu också, men det kanske är ett positivt tecken? Om det är nerverna som letar efter varandra...

Känns som att allt skaver, och bröstvårtorna är superkänsliga. Fast jag har ju fortfarande stora partier som inte har någon känsel.

Bröstvårtan på vänster drar ihop sig litegrann, men inte alls som förr. Höger händer inte särskilt mycket med.

Vad jag gnäller.