Lite funderingar kring bröstförstoring och allt däromkring?

En sak att tänka på när man läser mycket om komplikationer är, att många problemfria skriver inte så mkt om hur fantastiskt bra det går för dem. Tänk som så att det är troligare att du klagar på resturangen hos hälsovårdsinspektionen om du blir matförgiftad, än att ringa o betätta att maten var god o du mår bra! =) Kanske ingen perfekt liknelse, men ändå...

Jag har haft mina i snart 6 månader, och dom är underbara, :) inga komplikationer ännu, jag kunde jobba efter 2 veckor och efter 1 månad kunde jag iaf lyfta lite tyngre saker utan att det kändes konstigt,

Det enda som man ser skillnad på nu är att för ca 4 månader sedan såg jag en höjd skillnad på mina bröstvårtor+ att jag inte hade ett ordentligt bröstveck under till. Det skiljde sig ca 3 mm på bröstvårtornadå vi mätte de på kliniken, vilket det inte gjort innan... Men som min älskade kirurg sa att det kan hända att de en hel del på 1 år.

NU som sagt 4 månader senare ser jag att det har rättat till sig, lite skillnad fortfarande men som sagt det ändras fortfarande.. =)

Annar kommer de inte vara något jag bryr mig om inget som förstör utseendet på dom ändå :)

Helt klart bästa jag gjort o investering på mig själv

Jag har fått dubbel så mkt känsel i min ena vårta och fortarande ingen på den andra... hmm men de kan ta upp till 2 år om jag får tillbaka de vet jag ej, Jag bryr mig inte så mkt om det faktiskt.. =)

Lycka till om du nu får för dig och göra det... Ärligt så läste jag inte så mkt intensivt om denna op förräns 4-5 månader innan op.. Men haft funderingar sedan jag var yngre =) Det var antigen en resa eller bröst och det blev bröst *wooohooo*

Det är jättelätt att nojja innan och när man samlar info, gjorde jag med, massor =)

För mig var det också för att känna mig som en komplett o hel människa. Med nästan inga bröst till en ganska stor kropp, stack jag ut överallt och kunde ALDRIG slappna av i andra människors sällskap. Nu kan jag det, jag kan prata med folk, både främlingar o bekanta utan att känna paniken krypandes av att jag inte duger eller har rätt att vara där. Jag var till och med o badade med ungarna i veckan, gick bra! =)

Fysiskt mår jag också fint. Var otålig o ville helst racerläka men tror det gick normalsnabbt egentligen. Hade mycket ont i 8-9 dagar men så länge jag fick ta medicin så var det lungt. Nu efter 3 månader är jag tillbaka i vardagen helt, förutom att jag inte gör så mkt överkroppsövningar än... skall vänta ett tag till. Är helnöjd och ångrar mig inte det minsta. Det var rätt för mig helt enkelt! =)