liten eller stor vävnad, hur vet man?

Ja på sätt och vis. Man kan inte lägga in hur mkt som helst om man inte har så mkt från början, i så fall är det bättre att göra flera operationer och på så sätt töja ut sig lite. I ditt fall tror jag inte att det är några problem med att lägga in 400cc. Jag hade 200 och 275 i egen vävnad och såg rätt platt ut. De slutade med att de ändå kunde lägga in 600cc på mig :)

 

Lycka till med operationen!

Å tack för svar! :) Ja vilken bh st hade du innan du opererade dig? 

Jätte snällt med svaret jag fick! :) haha och elastisk är? Jag är så fruktansvärt trög, och vart de hela veckan skyller på min förskylning haha och jag ska försöka med de där vatten testet se hur de blir :) Å hoppas verkligen att jag får in 400-450 cc har ju konsulation och op samma dag på proforma :)

Hej tjejer! Är det mig ni undrar över storlek innan op? :) I så fall kan jag avslöja att det var lite svårt att säga... Mina bröst var sjukt osymmetriska tidigare, det var omöjligt att få till en fin urringning då man fick ha en bh som nästan puschade upp på vänstersidan och som var för tok för stor på högersidan. Dessutom kasade bygeln upp på lilla bröstet och orsakade ett smärtsamt tryck. Som pricken över i, visade man upp hela högerbooben så fort jag lutade mig fram :O....Så jag skulle gissa en liten c på vänstersidan och nästan a på högersidan, klurigt att köpa underkläder. 75 i band. 

Att ta beslutet om en operation, var ju inte jättesvårt! Redan i tidig tonår, innan de blev så ojämna insåg jag att jag aldrig skulle kunna få nån hylla på naturlig väg. Att sen våga ta steget tog många år. Var ju rädd för smärtan och att behöva tala om det för omgivningen. När jag sen insåg att jag dagligen led av smärta pga ojämnheten och att det bara blev värre, tyckte jag inte att det spelade någon roll om operationen skulle bli lyckad. Smärta för all framtid, el smärta under några veckor? Valet var enkelt, dessutom kunde jag ju äntligen få den där kvinnliga figuren jag alltid drömt om!

 

Jag ångrar verkligen inte mitt beslut, valet av läkare och klinik känns också rätt. (Peter Cosmo, Citadellkliniken i Landskrona) Som ett plus i kanten var det inte smärtsamt alls och jag slutade med morfinerna redan efter hemgång. Narkosen var värre, spydde i flera dagar. Inte ens då ångrade jag operationen :) Efter att jag berättat för mina anhöriga att jag faktiskt hade fysiska problem innan operationen, började de äntligen förstå mig. De var nog mest oroliga att något skulle gå fel, men det var jobbigt att ta alla diskussioner innan jag berättade vad det berodde på. Att jag passade på att öka några kupstorlekar är ju bara mitt val och hittills har ingen ogillat den idén. Har idag helt symmetriska fina bröst som passar bra till min längd och propotioner. 75 F, vissa märken 75 G. Det är heller ingen hemlighet att jag har opererat mig, om folk har problem med det så har de nog större problem än vad jag hade! Tvärt om har många berättat att de själva vill göra det i framtiden och då är det skönt att kunna hjälpa dem med att svara på frågor el annat :)

 

Hur har eran omgivning reagerat över era beslut om operationer?

 

Kramar

 

 

 

 

Nej du är inte trög! Det är ju jättebra att det finns ett sånt här forum så att man kan få ordentliga svar på sina frågor :)

Ja de är nog bara jag som undrar! :)  Tråkigt att du mådde så där dåligt, men du är absolut inte ensam om de!! Jag har även alltid mått dåligt över mina bröst, alltid undrat varför mina kusiner och mamma, mormor, farmor osv hade bröst och inte jag? Måste vart nå fel på mig. Men men, sen vart jag gravid och jag amma, efter min ammning så vart mina bröst så mycket mindre, så jag mådde bara mer dåligt plus att jag hade en pojkvän (dåvarande, sonens pappa)  han under två år kränkt ner mig och framför allt kränkt ner mina bröst, och jag tala om för mig själv att han bara sa så pga att han va sur på mig om vi tjaffsat, men jag vet att det var så FEL av honom att kränka ner mig på de sättet han gjorde, under dessa år jag var med honom och när han visste hur jag verkligen mådde över min kropp och framför allt över tuttarna. När jag en dag berättade för honom att en vacker dag ska jag göra en bröstförstoring och då skiter jag i vad du säger, för jag gör detta för  min egna skull. Han tyckte absolut inte om de. Men innerst inne visste jag själv att en dag, en dag ska jag göra de.  I år i februari tog de slut eftersom jag inte orka med hans kränkade ord och hans dataspel missbruk, jag träffade kanske fort mn "gamala kärlek" efter 4-5 år sen tillbaka, allt känns otroligt bra och jag är lycklig med han. Den 3 sept i år så bokade jag tid för bröstförstoring den 28/11 på proforma med Göran Gribbe. Och jag talade redan om de för mamma och pappa i sommras att jag ville genom gå en bröstförstoring eftersom jag inte har nå självförtroeende eller självkänsla alls, och dom förstod och fick till svars: Du gör precis hur du vill gumman, vi stöttar dig och de vet du. Hur underbart känns inte de att höra ifrån sina föräldrar, att dom verkligen förstår hur jag mår.  Jag talade även om de för min nuvarande och frågade enkelt: Va skulle du gjort om jag gjorde en bröstförstoring? - Ne ingenting, du gör som du vill. Jag kommer älska dig oavsätt och jag skulle tycka de skulle bli snyggt på dig. sa han. - Okej, va bra för jag har bokat tid för de i november sa ja. Så de har inte vart så svårt att tala om de, inte när alla vet att jag alltid har velat gjort det.  Jag bara längtar tills de är dax!!! Blir så nervös redan nu, när man ser bilder på ny opererade bröst, nya op berättelser! Pirr i magen!!!!! :D

---

 

Men fy vilken historia!! Jag känner igen mig i den, hade oxå en pojkvän som kränkte mig. Hela tiden kommenterade han tjejer med stora bröst, alltså gigantiska. Jag fick jättedåligt självförtroende och hur jag än bar mig åt, så kännde jag mig aldrig fin i hans ögon pga brösten. Sen skulle det gnällas över hur lite jag vägde. Men där kom han aldrig åt mig efersom jag vet att jag inte var uderviktig el ser för smal ut. Men han gillade tjejer med riktigt mycket övervikt, då hade de ju ofta stora bröst med. Skönt att höra att du hittade en bättre kille!!! Mitt förhållande sprack för 3 år sedan då jag skulle flytta utomlands. Kännde att det var på G så jag tvekade inte att stanna kvar. Nu senare har jag hört att den ekaka killen har jätteproblem med sig själv, så mkt att hans syster är rädd att han ska ta livet av sig. Är så otroligt glad att jag inte är kvar i den sjuka relationen och att han inte längre kan kränka mig för mina bröst. Han skulle bara veta hahaha.

 

Skönt att höra att du fick sånt stöd från din omgivning!

 

Önskar dig all lycka till!!!! Det där pirret, är halva nöjet hahaha att läsa operationsberättelser, se bilder och längtan. Det kommer att bli jättefint! :)

Ja de är väl ingen vacker historia, men skönt att man inte vart ensam om de! Att även du förstår hur de är, och jag vet hur du haft de. Ja grymt bra att du inte är kvar hos den där sjuka killen, han verkar inte ha alla hästar hemma haha ;) Usch usch!

Tack så mycket, ja jag hoppas att jag blir nöjd :D

Jo men precis det du skrivit med bilder, är precis de jag gjort. Googlat och haft mig flera dagar nu känns det som och bara sökt på tuttar. Sen är jag hittat som jag skulle tänka mig så har jag sparat de :)  Haha ah jag förstår nu när du beskrev :P tror isf att jag ändå har elastisk =) Hahaha va bra, för jag känner mig grymt dum! haha