Maj gänget till bröstförstoring

Tuttisar dag 17 :)
Upplever att dom mjuknat lite, samt att dom börjar sjunka lite. Använt bröstbandet över helgen enbart nattetid samt när jag tar promenader, känns bra att vara utan det på dagarna, men vågar inte riktigt vara utan det när man ska sova eller röra på mig mer än hemma lixom. Hur har ni gjort? Imorgon ska jag börja jobba igen, och funderar hur jag ska göra då med bandet, jobbar som uska.

Hej maj-gänget! Nu har det gått 3 veckor sedan op. Allting har läkt fint och svimullnaden har typ tagit av, nu känns det dock som att man har värsta solbrännan det svider så fruktansvärt, man vill typ bara går runt naken. Är det någon som har tips om något som lindra?

Myska skrev:

Hej maj-gänget! Nu har det gått 3 veckor sedan op. Allting har läkt fint och svimullnaden har typ tagit av, nu känns det dock som att man har värsta solbrännan det svider så fruktansvärt, man vill typ bara går runt naken. Är det någon som har tips om något som lindra?

Är också inne på min tredje vecka sedan op. Mina ärr svider, stramar, bränner och kliar som bara den. Hela överkroppen spec brösten känns så stramt att jag vill bara som du ta av mig. Har tyvärr inga bra tips som lindrar så, men jag upplever att kroppen slappnar av lite när jag ex duschar och när huden är fuktig en stund efter. Men man kan ju inte gå runt blöt hela dagarna (hihihi). Så jag tar också tacksamt emot tips som lindrar.

Själv så har jag inte dom symtomerna, ärr,ok..hud, ok..men, under mitt vä.bröst, vid revbenen så är jag öm på en punkt. Precis som träningsvärk typ.. ansträngd muskel? Oxå inne på v 3.

Nån mer som ska operera sig på citadell på torsdag 24? :)

24 h sen operation och helvete vad ont det gör.
Kan inte minnas att det gjorde såhär ont förra gången :(

Det känns som att jag är gravid i tuttarna samtidigt som en elefant står ovanpå dem.

När släppte den värsta smärtan för er?

Hej tjejer!

Vill bara skriva av mig.. Det hände en märklig sak för mig precis innan operationen. Jag ligger i op-salen och väntar på att bli nedsövd. Och en av sjuksköterskorna säger att hon ska hämta implantaten. Hon kmr tillbaka och säger att hon har ”245 och 360” och då reagerar jag naturligtvis?! Jag skulle ju antingen ha 340 eller 360, så jag säger det. Då svarar sjuksköterskan att Motiva bara har dom, inget som heter 340... Haha alltså, jag har i mer än ett halv år läst mig fram om Motiva, kollat tabellen och dessutom fått från läkaren att det är 340 eller 360 som gäller. Jag VET att dom lixom har 340.. Så jag säger att jag vill prata med min läkare. Han kmr in och typ börjar bortförklara sig, men det jag förstår mellan raderna är att dom missat att få hem 340 och bara har 360. Mitt val från början var 340, 360 var bara för att försäkra sig om att klyftan inte skulle bli för stor. Men han gick ut, ringde ett samtal och så sa han att 340 var på väg in.. Okej tänkte jag, jaja, det blir säkert bra. Så då påbörjades nedsövningen, operationen görs och sedan vaknar jag upp. Får gå in på mitt rum och efter en stund kmr läkaren in med 340 i handen och säger att det blev bäst med 360. Hur mkt sanning det var i det vet jag inte, men det var en mäkta konstig känsla i alla fall och det kändes väldigt oproffsigt. :(
Så kan det gå! :)

Nu är jag inne på dag 3 och det är värst hittills! Det spänner över brösten, känner mig sjukt stel och har lite svårt med andningen pga. spänningen. :)

newyork skrev:

Hej tjejer!

Vill bara skriva av mig.. Det hände en märklig sak för mig precis innan operationen. Jag ligger i op-salen och väntar på att bli nedsövd. Och en av sjuksköterskorna säger att hon ska hämta implantaten. Hon kmr tillbaka och säger att hon har ”245 och 360” och då reagerar jag naturligtvis?! Jag skulle ju antingen ha 340 eller 360, så jag säger det. Då svarar sjuksköterskan att Motiva bara har dom, inget som heter 340... Haha alltså, jag har i mer än ett halv år läst mig fram om Motiva, kollat tabellen och dessutom fått från läkaren att det är 340 eller 360 som gäller. Jag VET att dom lixom har 340.. Så jag säger att jag vill prata med min läkare. Han kmr in och typ börjar bortförklara sig, men det jag förstår mellan raderna är att dom missat att få hem 340 och bara har 360. Mitt val från början var 340, 360 var bara för att försäkra sig om att klyftan inte skulle bli för stor. Men han gick ut, ringde ett samtal och så sa han att 340 var på väg in.. Okej tänkte jag, jaja, det blir säkert bra. Så då påbörjades nedsövningen, operationen görs och sedan vaknar jag upp. Får gå in på mitt rum och efter en stund kmr läkaren in med 340 i handen och säger att det blev bäst med 360. Hur mkt sanning det var i det vet jag inte, men det var en mäkta konstig känsla i alla fall och det kändes väldigt oproffsigt. :(
Så kan det gå! :)

Nu är jag inne på dag 3 och det är värst hittills! Det spänner över brösten, känner mig sjukt stel och har lite svårt med andningen pga. spänningen. :)