Måste man avsky sina gamla bröst för att bli nöjd vid OP?

Jag känner lite som dig Alicealice. Jag hatar inte min bröst. I en pushup kan dom se helt okej ut. Tycker dock det är lite jobbigt när bhn åker av och vill gärna sova i t-shirt för att han inte ska se dom helt platta när man sover.

Alicealice jag sitter lite i samma sits som du, ogillar absolut inte mina nu naturliga bröst utan t.om gillar dom både till form och storlek o har alltid gjort. Kan som du känna att som blir helt platta när jag ligger ner och i lite ovekvämt i bikini osv, men i kläder tycker jag att dom känns proportionerliga till min kropp. Dock har jag senaste året funderat på att göra en förstoring för att känna mig mer kvinnlig, vilket jag också känner går hand i hand med att jag blivit äldre...

Detta är varför jag känner mig lite osäker på att genomföra en op, tänk om det blir ”fel” eller andra komplikationer, det måste man förstås ha i beräkningen. Tycker dock du ska gå på en konsultation o gå igenom dina förväntningar och så :) kan vara skönt att inte förhasta ett sådant här stort beslut också, man vill ju inte känna att man hade finare bröst innan liksom... :P

Låter som en toppen bra idé! Skriv gärna efter konsultationen o berätta hur det gått! :))
Ja jag blev väldigt taggad på operation efter konsultationen och nu har jag bokat en ny hos samma kirurg för att få igenom några saker till innan vi bokar op :P känns super kul men väldigt nervöst.
Får man fråga om du har något hum om vilken storlek du tänkt? :)

Känner också igen mig. Jag gillar egentligen mina bröst, det är bara att de krympt när jag tränat och gått ned i vikt. Jag har tänkt på det sedan 18-års åldern men det räcker med att jag lägger på mig några kilon för att jag ska börja känna att "nej, det är inte värt det". Å ena sidan, jag tycker oftast att de finaste förstoringar jag sett är på de som var fina redan innan så då känns det inte orealistiskt att hoppas på något liknande. Å andra sidan, jag kommer hata mig själv för vad jag gjort om jag hamnar i en ond cirkel av komplikationer och omoperationer bara för att jag ville ha större.

Tror att jag är lite påverkad av att jag har kompisar som har förstorat brösten. En del tycker att man ska inte operera sig om man inte hatar sina bröst från början, för att en operation kan bara leda till förbättring, aldrig perfektion. Andra tycker att kan man inte sluta tänka på det efter så många år som jag gjort det är det lika bra att köra, för de har aldrig ångrat sig.

Jag är ochså la ganska nöjd idagsläget! Men jag känner att dom inte är så fylliga som jag vill och och jag hade sett betydligt mer kvinnlig ut om dom var större. Har varit osäker på operation imellanåt just pågrund av att dom ju vart ok fina och vart rädd för att det ist ska förstöra något. Med känner mer och mer för varje dag att det är vad jag vill göra. Varför ska man inte se till att maxa sitt liv när man har möjlighet och göra precis det man vill ist för att gå runt och känna att något kunde varit bättre!

Pipilotti skrev:

Låter som en toppen bra idé! Skriv gärna efter konsultationen o berätta hur det gått! :))
Ja jag blev väldigt taggad på operation efter konsultationen och nu har jag bokat en ny hos samma kirurg för att få igenom några saker till innan vi bokar op :P känns super kul men väldigt nervöst.
Får man fråga om du har något hum om vilken storlek du tänkt? :)

Jaa, det kan jag absolut göra! Haha, känner att det finns en stor chans att jag också kommer bli taggad när man fått bolla sina kluvenheter också! Kul att du är pepp och är positivt inställd efter konsultationen, nervositeten hör nog till! Hmm, jag fyller väl nästan ut en A-kupa idag, å är inte alls insatt i det här med CC osv. Men hade det gått att beställa hade jag viljat ha som mina bröst är nu, men kanske två kupstorlekar större? Är ute efter ett naturligt resultat och tänker mig själv att det lutar åt anatomiska implantat med bakomplacering. Hur tänker du själv kring detta? (: