Tuttebäret
Kvinna ·
Min bröstförstoring blir inställd! :'(
Jag hade förberett mig väl och var jätteglad över operationen.
Strax innan påsk får jag och familjen ett jättehemskt och vidrigt besked.
En anhörig har precis fått cancer. Det svider att ens behöva skriva det ordet. Jag HATAR ordet. Det får mig att må illa, och det vrids i magen. Sjukdomen jag alltid haft mest respekt och rädsla för drabbar min familj!
Det känns som ett dödsbesked, även om det inte är så idag.
Läkekonsten har ju utvecklats enormt och efter en tid på sjukhus nu verkar det vara en ganska god prognos. Så förhoppnings vis blir vi av med den här skiten!
Jag vill inte skriva så mycket mer ingående kring det men jag behöver ändå skriva av mig.
En sådan sak som bröstförstoring, något jag alltid velat göra, något jag längtat efter som snart skulle bli av, var plötsligt inte det minsta viktigt alls. Det första jag gjorde var att avboka operationstiden. Jag tvekade inte. Mina värderingar och mitt liv vändes upp och ner.
Man värderar om totalt.
Nu mår min anhöriga bra, men jag vill finnas där nu, vill inte ligga som ett paket efter en operation samtidigt som vi kämpar mot detta.
Jag vill inte genomgå en operation som just nu känns ytlig. (misstolka mig inte nu.) Jag tycker inte det är ytligt att genomgå en, men mitt upp i allt detta känns det inte rätt att genomgå den.
Samtidigt kan jag när jag tänker på sommaren känna, vad typiskt jag trodde jag skulle ha mina tuttar i sommar. Men jag känner att jag har hela livet framför mig och kan boka igen när allt är lugnare. Samtidigt tänker man på hur livet kan vända. Hur en människa som alltid varit frisk och mår bra fått ett sånt här besked och livet tar en total vändning.
Men som sagt jag är säker på att jag tog rätt beslut för nu.
Att avboka operationen.
Sortera efter
Flisan69
Kvinna ·
Inte roligt när en som står en nära har det kämpigt!
Som du skriver så finns det alltid tid längre fram att förändra sitt yttre!
Styrke kramar!
Gilla
Tuttebäret
Kvinna ·
Tack för orden! Det värmer! Vi ska kämpa!
Gilla