Min historia - snälla hjälp! *bild*

Hej tjejer,

Lika bra att ge er min historia så kanske ni kan hjälpa mig.

För snart 2,5 år sedan blev jag mycket sjuk – jag fick endokardit. Jag gick mycket snabbt ner 8 kg (vägde ca 62 innan) och mina bröst blev ett minne blott. Efter att jag tillfrisknat och ätit upp mig till en sund vikt igen såg mina bröst ut som två stackars taxöron så jag bestämde mig för att göra något åt det. Jag kontaktade en plastikkirurg för att lyfta och förstorade jag mina bröst. Jag hade från början asymmetriska bröst, vid första anblick på dem fick jag veta att kirurgen rekommendera att ta bort lite av bröstvävnaden för att lägga in två inplantat av samma sort. Jag kände mig orolig och skeptisk till ett så stort och omfattande ingrepp – förstoring, lyft och reduktion – så jag sa nej och vi provade ut två olika inplantat som han sa detta kommer ge mig två supersnygga bröst. Iom att jag varit sjuk innan och inför operationen skulle behöva en längre antibiotikakur så berätta jag för kirurgen om min sjukdom. Han verka direkt få kallafötter, han tog kontakt med sjukhuset och fick besked från min hjärtläkare att även om han personligen ogillade mitt val så skulle det gå helt fint så länge jag fick stark antibiotika. Jag skulle ha samma förutsättningar som vilken annan tjej som helst. Detta besked gjorde att kirurgen lugnat sig och besluta sig för att han skulle operera mig.

Under tiden som operationsdatumet kom närmare och närmare blev jag osäker på mitt val och kontaktade kirurgen igen. Jag ställde frågan om vad som skulle bli bäst och snyggast – samma eller olika implantat – hans svar var; samma. Jag bestämde mig då för att jag ville att han skulle reducera mitt ”stora” bröst och lägga in två hp inplantat. Min kirurg sa att det kan vi ordna och beställde ett hp inplantat till. Dagen d kom och när jag satt inne på mitt rum och kirurgen kom in och börja rita så fick jag veta att han under operationen skulle se vad som blev bäst – reducera och lägga in två lika eller om han skulle välja att lägga in två olika. När jag vaknade och fråga vad jag fått så hade han lagt in två olika inplantat (ett mp 375 och ett hp 450), han hade under operationen tyckt att reduktionen varit ett för stort ingrepp. Jag var lite besviken men tänkte att han är trots allt plastikkirurg och kan sitt jobb – mina bröst kommer bli super.

I veckor var jag i sjunde himmelen – jag hade bröst igen. Sedan börja strulet. Ärret under det bröst som var aningen större (det med mp implantatet) blev missformat. Jag fick laser behandlingar för att mjuka upp ärret och på så vis läka ordentligt. Missformningen på ärret gjorde också att implantatet la sig högre upp. På det hela taget inget speciellt allvarligt fel. Efter 6 månader när vi börja ge upp hoppet om att ärret skulle ge sig och låta implantatet falla på plats beslutade vi att gå in och rätta till ärret och sänka bröstvecket. Sagt och gjort – korrigeringen genomförs och återigen är jag lycklig en kort tid. Mitt vänstra bröst har äntligen en snygg underpool. Jag märker dock när svullnaden lagt sig att brösten har inte alls samma form. Det högra är högt och en fin fyllig put-form och mitt vänstra har en mer bred och ”naturlig” mjuk underpool. Man kan tydligt se att det är två olika implantat som ligger i brösten. Detta har jag tidigare inte märkt då ärret gjort att bröstet sett annorlunda ut men nu syns det tydligt och jag gillar det inte. Tillråga på detta – jag kan nu efter nedflyttningen av vänster bröst tydligt känna implantatet längs insidan av klyftan. Böjer jag mig framåt så kan jag märka hur min vävnad öppnar upp sig och implantatet ”faller fram”. Det känns som om jag ska tappa bröstet var gång som jag är bh lös och jag böjer mig framåt eller åt sidan.  Jag kontaktar kirurgen som säger att vi avvaktar tre månaders kontrollen.  Tiden går, obehaget finns där i min vardag. En stramande smärta strålar ut från insidan av bröstet och tidvis känns det som ”papercuts” som skär genom bröstet. Jag är öm men tänker att ja ja det är nerver som ska växa tillbaka – helt naturligt efter en operation. Så jag biter ihop och inväntar min återbesökstid. Väl där var jag fast besluten om att han måste göra något åt mitt bröst, jag kan inte leva med att ha det såhär. Han däremot inriktar sig på min smärta, något som för mig var ett sekundärt problem. Jag får besked om att ta iprem en vecka och sedan återkomma till honom. När jag poängterar ut att jag kan känna implantatet (tom sticka in fingertopparna och röra vid det) och att det känns obehagligt samt att jag inte accepterar utseendet på bröstet så blir han iskall och säger att jag får leva med det. Vi grälar och kommer ingenstans – jag lämnar kliniken arg, besviken och ledsen.  Ska jag verkligen acceptera detta, har jag lagt 55 000 kr på att få ett perfekt bröst och ett som orsakar mig obehag och som inte alls ser ut som det andra. Jag har levt hela mitt liv innan operationen med asymmetri – nu när jag valt att lägga mig under kniven vill jag såklart ha vad jag betalar för – två bröst som ser så lika ut som det bara går.

Jag är envis så jag ger mig inte. Efter att iprem kuren tagit blixtsmärtan och lindrat den stramande känslan kontaktar jag honom igen och ger beskedet. I mitt mail vädjar jag till honom att det måste finnas något som han kan göra för mig, byta inplantat till hp och reducera vävnaden eller om man kan syn ned min vävnad över implantatet – något som kan förbättra. Jag får beskedet nej – han kan inte göra något för dig. Skam den som ger sig, jag begär ut mina journaler för att med dem kunna gå och be om en second opinion från en annan kirurg (något jag inte informerar honom om). Denna handling verkar dock han väckt min kirurg lite – han verkar ana att jag har något på g. Samtidigt återkommer smärtat i mitt bröst – kirurgen ger mig då en remiss för en ultraljudsundersökning. Jag ger mig på ett nytt försök att tala honom tillrätta. Jag får då beskedet att om jag byter inplantat så finns en övervägande risk för att forman ska bli dålig (menar han att jag aldrig kan byta?!). Jag meddelar honom då att jag är inte ute efter gratiskorrigeringar utan är villig att betala iom att jag i slutenden vill vara nöjd. Jag får då svaret att vi inväntar svar på ultraljudsremissen innan vi läggar nya planer(!?).

Hur ser ni på min situation, har jag rätt att kräva att få mina drömbröst, har han gjort fel?. Ni kan själva se hur de ser ut idag – inte fula men jag är inte nöjd.