Min näsoperation hos Richard Rylander

Efter att ha sökt länge på internet så bestämde jag mig för att operera näsan hos Richard Rylander på Lidingökliniken och här kommer min berättelse.

Opererades för 2 dagar sedan i lokalbedövning och sedering. När jag kom till kliniken på morgonen visade en sköterska mig till ett rum där jag fick byta om och varva ner lite då jag var lite nervös inför operationen. Hon satte igång TVn och kom in med två panodil som jag fick skölja ner med lite vatten. Kort därpå kom Richard in och tillsammans tittade vi på bilder vi tagit på min näsa tidigare och han förklarade hur han skulle genomföra ingreppet. Vi hade en liten minikonsultation och undrade om jag hade några frågor eller funderingar innan han gick. Sedan kom sköterskan tillbaka och tog med mig till operationssalen. Då fick jag en nål i armvecket började känna mig lite dåsig. Därefter har jag lite minnesluckor. Jag minns att sköterskorna pratade om vardagssaker som när dom skulle gå på lunch och sådant i bakgrunden och ibland kom någon och strök mig över armen.

Nästa minne jag har är att jag vaknar till och märker att Richard och någon annan håller på med min näsa. Visste ju att dom opererade just då men jag hade ingen känsel och flackade ganska mycket med blicken men jag upplevde det som att dom bara stod vid mitt huvud. Det svartnade till ibland men vaknade till lite då och då. Hörde hur det knakade i benet och kände kraften i slagen då dom hamrade i näsan. Men ont gjorde det aldrig. Det var inte ens obehagligt. Jag hade varit väldigt orolig inför att vakna under operationen men nu i efterhand kan jag lugna alla andra som har samma oro. Du vaknar säkert till, men du känner ingenting. Du vet vad dom gör men samtidigt förstår du inte riktigt. Det känns inte obehagligt eller läskigt utan du är ganska omtöcknad så du reflekterar aldrig kring att någon slår av dig näsan ;-)

Jag kunde prata med Richard dom korta stunderna jag var vaken under operationen. Minns att jag frågade hur det gick och hur sköterskorna pratade om hur fint det blev och hur duktig man var. Minns också att dom flera gånger bad mig sluta ögonen då jag försökte se vad som hände i mitt ansikte. Men jag var aldrig rädd. Och hade aldrig ont.

Jag var ganska klar i huvudet vid operationens slut. Minns att jag var så kissnödig att jag bara väntade på att han skulle sy igen näsan. Han sa att han strax var klar och att jag skulle få gå på toa. Kort därpå sa han att det var klart och jag kunde utan större möda resa mig upp med hjälp av en sköterska och kunde gå på toa själv. Var lite dåsig och kände mig lite yr men i övrigt kändes det bra. Fick lägga mig på en säng och kände mig ganska trött men var fortfarande ganska klar i huvudet. Richard kom in en stund senare och sa att allting hade gått bra och skämtade lite om att jag hade varit nyfiken under operationen och hade velat se mig omkring vilket kändes helt otroligt då jag innan varit sjukt nervös inför att ens vakna eller höra minsta lilla medan dom opererade. Men som sagt så förstår man typ inget när man vaknar upp under operationen. Så det är inget att oroa sig över.

Fick med mig smärtstillande hem och lite skötselråd kring näsan.  Redan direkt efter att jag lämnat kliniken började jag svullna under ögonen men inte speciellt mycket. Ont hade jag inte heller. Var bara obehagligt med ett gips i ansiktet och att man bara kan andas genom munnen. Dagen efter operationen tog svullnaden till riktigt ordentligt. Mina vanligtvis stora ögon ser ut som två svarta korn pga svullnaden runt ögonen. Nu dag 3 är jag fortfarande ganska ordentligt svullen men det röda börjar övergå till gul/orangea märken. 

Jag har dragit på mig en ordentlig förklylning och det är inte speciellt kul att vara slemmig och snorig i näsa och svalg när man är nyopererad med ett gips i ansiktet. Har fortfarande inte ont, har aldrig haft direkt ont men det är obehaget som stör mig. Att inte kunna andas genom näsa och att vara snorig och täppt men inte kunna snyta sig ordentligt och så.

Näsan är mindre. Det är svårt att bedöma näsan med gipset på men storleken ser bra ut. Har lite uppåtnäsa i skrivande stund men det sa dom på kliniken att det kunde se ut som det med gipset på och att det inte var något att oroa sig för. Det lilla man ser av näsan under gipset är jag dock nöjd med=) Blir spännande att få se näsan utan gips på återbesöket på måndag!

Skrev detta låååånga inlägg för att jag själv läste gärna långa berättelser om andras operationer innan min egen och jag hoppas att någon blivit lite klokare av det jag skrivit.

Rekommenderar Richard Rylander på Lidingökliniken starkt!