Min operationsberättelse

Nu har det gått ca 6 månader sedan min undre ögonlocksplastik. Jag vet att jag själv letade febrilt efter information och ville höra om andras erfarenheter så därför tänkte jag dela med mig av mina. Jag var så fruktansvärt nervös, så när jag väl var på plats så ville jag gråta och springa hem. Men jag fick ganska snart träffa min narkosläkare som lugnade ner med betydligt. Operationen utfördes på Nordiska Kliniken av Mattias Elmer som la snittet innanför ögonlocket och sydde med stygn som ”försvann av sig självt”. Som många andra kanske är så är även jag nervös för att somna in. Om jag ska försöka beskriva känslan så blev armen ganska varm när narkosmedlet sprutades in. Jag fick också lite av en stickande känsla och ungefär som växtvärk/träningsvärk. Sedan gick det superfort innan allt svartnade. Sov som en stock =) Allt gick bra med en toppenbra narkosläkare, nästan så jag i efterhand tycker att det var en häftig upplevelse. Kan även tillägga om någon av er är spruträdd så kan jag rekommendera Emlaplåster… Finns att köpa på apoteket. Det gjorde jag och nu behöver jag aldrig mer vara rädd för sprutor för det kändes verkligen INGENTING (jag har tidigare blivit svimfärdig). Nåja, operationen tog en timme och när jag vaknade upp hade jag ganska ont och svårt att öppna ögonen. Det kändes ungefär som att jag hade massa grus i ögonen och de var röda och bara rann och rann. Jag fick som tur var ligga kvar ett par timmar och vänta tills jag kunde bli hämtad. En stund efter operationen kände jag mig plötsligt helt frusen och började skaka jättemycket så jag blev orolig och tryckte på knappen efter en sjuksköterska. Tydligen var det en vanlig reaktion i kroppen när den gör sig av med allt narkosmedel. Jag vilade vidare och tills jag kunde åka hem. Jag hade rätt ont i ögonen hela dagen men mestadels gjorde det ont när jag försökte öppna ögonen. Det gick bättre när jag blundade så jag låg mest och lyssnade på poddar eller sov. Redan andra dagen var det stor skillnad, jag var inte röd och hade inte ont på samma sätt, lite bultande värk men inget märkvärdigt. Det såg nästan ut som jag hade varit ledsen och gråtit mycket och var lite ”geggig” i ögonen, förmodligen på grund av en ögonsalva som jag tog morgon och kväll också. En sjuksköterska ringde även upp mig och frågade hur jag mådde vilket var enormt uppskattat. Jag hade överlag väldigt lite blåmärken, som väldigt snabbt gick över till en mer gul färg vilket var lätt att dölja med smink. Svullnaden höll dock i sig längre, men redan efter 1 och en halv vecka kunde jag se resultatet. Jag är supernöjd och tycker resultatet blev bra. Ni får gärna ställa frågor om det är något mer ni undrar!