Mina nya vänner är på plats!

Känns helt overkligt att jag faktiskt har opererat mig nu. Jag är SÅ glad, kunde inte ha gått bättre!

Jag, som intalade mig själv att jag "inte alls är nervöös" var sjukt nervös och spänd hela morgonen/fm i bilen. Hade en bilresa med pojkvännen på 3½H upp till Linköping och jag sa knappt ett ord på hela vägen. Så mycket grubblade jag.. Sen när vi kom fram och kommit in i Plastikakademins väntrum så försvann det mesta. Alla var verkligen helt underbara där! Fick byta om och prata med sköterskan/ bli målad på av Gunnar sen var det in i operationssalen och pojkvännen skulle sticka och äta/ta en fika med en kompis. La mig på operationsbordet vid halv två, det var sjukt kallt där inne och jag började må lite illa - mest vid tanken på vad jag skulle vara med om. Hade en känsla av att "nu smiter jag härifrån, vad fasen håller jag på med" typ. Men sen kom narkosläkaren in och var hur go som helst "Det här kommer vara gött". Och det var det!

Synd man inte kan få sövas lite oftare! Sov såååå gott och mådde underbart när jag vaknade. Har något suddigt minne av att de lyfte över mig i sängen och så har jag en dålig schlagerlåt på hjärnan (vilket visade sig att de spelat i operationsrummet sa sköterskan Josefin). Iaf var jag sjukligt trött när jag vaknade och Josefin sa att jag då skulle vila lite. Men sekunden efter när jag låg och tittade ut genom fönstret var jag pigg :P Alla inblandade kom och pratade med mig i omgångar. Jag var en virrpanna och frågade samma person flera gånger om "allt gått bra?". Kommer inte ihåg vad jag pratat med dem om annars heller. Inte ens Gunnar, fast han sa tom att "Det här samtalet kommer du inte att komma ihåg". Och nej, minns ingenting ;)

Fick fika och efterlängtat kaffe och sedan ringde de pojkvännen som var i chock över att jag redan var klar och vaken. Han hade inte ens hunnit äta upp eller ens träffat sin kompis :P Kollade på klockan och det hade bara gått typ 50min sedan jag låg där inne och blev sövd så det kanske inte var så konstigt. Var förvånad över hur pigg jag var själv. Låg och smygkollade på mina små finingar hela tiden och hade ett brett leende på läpparna hela, hela tiden haha. Alla sa tom "och här ligger du och skrattar". När pojkvännen kommit kom Gunnar in och pratade lite om tabletterna (mina nya bästa vänner) och lite annat. Tog mig upp och gick på toa sen bytte jag om. Kramade om sköterskorna och sedan satt vi i bilen redo att åka vid 16.00. Helt sjukt att det gick så fort!!

Bilresan hem gick bra, var betydligt gladare och tjoade och hade mig än på vägen dit ;) Det började bli lite småjobbigt fram på slutet när vi varit inne och handlat en sväng, tänkte inte på vad jag gjorde så stängde bildörren med armen i en vinkel som gjorde förbaskat ont. Men det är ingenting i jämförelse mot nu :P

Är helt slut i kroppen men hjärnan är på G hela tiden, fattar nada. Tror det är morfinet som spökar, eller iaf inatt. Har inte tagit något idag. Inte kunnat sova mer än max 4 timmar sammanlagt. Kan inte komma upp ur soffan knappt eller gå rakt, ser ut som en bedrövlig 90åring haha.

Men allt detta var jag beredd på så det är ingen fara. Är helt tejpad än så länge så bilder kommer först om en vecka, tro mig jag vill också seee 👍

Hoppas att alla som genomför operationen får må lika bra som mig och ha en lika bra upplevelse av allt runtomkring! Jag hade kunnat göra om det anytime nu ;)