Mommy makeover

Jag har skrivit en operations berättelse om min mommy makeover! Skrev inte så jättelångt men lite tankar i alla fall och upplevelsen om dagen :) Läs den om du vill

Jag gjorde en för fem veckor sedan, är alltså långt ifrån läkt men är så glad att jag gjorde det. Bered dig på en jobbig första tid och se till att du har bra hjälp hemma, speciellt om du har barn. Men så värt! Lycka till!

Just narkosen var jag också orolig för eftersom jag heller aldrig blivit sövd förut. Men personalen på operation är så proffsig och rar så det fanns aldrig anledning att oroa sig. De berättar exakt vad de gör och varför.

Innan det är dags får du träffa narkosläkaren som frågar lite frågor och berättar hur själva narkosen går till. Han frågade mig hur jag brukar må av morfin, men det visste jag inte så jag fick i förebyggande ett plåster bakom örat mot illamående som var verksamt i 72 timmar.

När man kommer in i operationsrummet får man ta av sig kläderna, och lägga sig på britsen, de lägger på ett skynke så man känner sig mindre naken, man sätter en slags manschetter på vaderna. Du får lägga ut armarna på var sida, i den ena sätter man en nål där narkosen senare ska komma in. De sätter en klämma på fingret för att kolla syresättningen. Just i det här läget minns jag att jag var väldigt nervös och skakig, jag bokstavligen skakade på britsen, men bara man säger att man känner sig orolig så är de så lugna och fina.

Först ger de dig lugnande, det gör inte att du somnar, men det kommer göra dig trött och lite flummig. Sen berättar de när de sprutar in narkosen och du får samtidigt syrgasmask över munnen, det känns inget. Sen går det jättefort, jag minns att jag tänkte att nu försvinner jag, sen somnar man bara, det tar två sekunder. Överhuvudtaget går det fort när du väl kommer in på operation, de är effektiva och vet precis vad de gör, alla har sin roll.

När det känns som att du sovit i 4 minuter blir du väckt på uppvaket. Då känner man sig groggy och väldigt trött. Man seglar ut och in i sömn/vaknenhet ett tag. Sen kommer en sköterska och ber en blåsa i ett tjockt rör som sitter i en flaska vatten, alltså göra bubblor. Detta är för att man ska komma ihåg att dra djupa andetag, att andas med magen och inte bara ytliga andetag. Jag minns att jag andades som en fågelunge när jag vaknade. Just där och då mår man inte så dåligt, tyckte jag, man är fortfarande så smärtlindrad och sömnig. Men sen beror det förstås på hur du reagerar på morfinet. Jag har inga problem med det så jag mådde oförskämt bra direkt efteråt. Fick morfin och alvedon för smärtan och ett piller för det illamående man kan känna när man tar morfin. Den kombinationen var perfekt för mig, men det är olika. Jag har hört om folk som mått väldigt illa av morfinet också.

Har du bokat tid för operation? Vilken klinik blir det?
Lycka till, det kommer gå superbra, det är inte alls så jobbigt med narkos som man tror innan man gjort det.

Jomen ja känner mig ganska bra. Ingen smärta alls i magen, bara lite stelt ibland. Såret känner jag inte heller av så mycket och det läker fint! Det är nog bra att sambon tar ledigt 3-4 veckor. Min yngsta är 1 år och vill bli buren hela tiden. Jag har inte kunnat bära honom på länge. Lite oklart när man kan börja lyfta igen. Min man har jobbat 50 % hemifrån, hade aldrig klarat det utan honom...