Soleros
Kvinna ·
några fler som hela tiden oroar sig?
Ja, sedan jag opererade mig så har jag oroat mig konstant! I början var jag orolig över infektion, sen var jag orolig över såren som gjorde jätteont, sen var jag orolig över muskelpåverkan och allt möjligt. Hittar hela tiden nya komplikationer att vara nojig över och det är så tröttsamt, blir helt slut mentalt och får svårt att slappna av. Det som oroar mig för tillfället är ifall ena implantaten har fastnat högre upp för brösten ser lite olika ut, ena har inte sjunkit och fått samma runda form som andra. Det har gått 6 veckor på torsdag så jag vet ju att dom läker fortfarande. Hur slutar man oroa sig? Önskar jag kunde koppla av bara och njuta av att jag äntligen har bröst!
Sortera efter
glitterfjant
Kvinna ·
sockerdricka
Kvinna ·
Jag hade det EXAKT likadant som dig! Varje dag hittade jag nya "komplikationer" och det var ett konstant oroande och mailande med min kirurg för att jag skulle kunna slappna av något. Jag skrev en dagbok om brösten där jag skrev om all min oro och det var himla skönt faktiskt. Men annars så var det tiden som gjorde att oron släppte mer och mer och tillslut så ligger inte all fokus på brösten även om det är svårt att tro just nu. Försök att hitta på saker och sysselsätta hjärnan med annat än bröst, lättare sagt än gjort men värt ett försök! :)
Anonym användare
Soleros
Kvinna ·
Jag hade det EXAKT likadant som dig! Varje dag hittade jag nya "komplikationer" och det var ett konstant oroande och mailande med min kirurg för att jag skulle kunna slappna av något. Jag skrev en dagbok om brösten där jag skrev om all min oro och det var himla skönt faktiskt. Men annars så var det tiden som gjorde att oron släppte mer och mer och tillslut så ligger inte all fokus på brösten även om det är svårt att tro just nu. Försök att hitta på saker och sysselsätta hjärnan med annat än bröst, lättare sagt än gjort men värt ett försök! :)
Skönt att höra att jag inte är ensam med min oro :P Ja, jag antar att det försvinner med tiden. Känns bara så jobbigt ibland att det hela tiden dyker upp nya "komplikationer" jag blir orolig över. Ser alltid någon här på forumet skriva om någon komplikation dom fått, då börjar jag läsa på om den och där startar oron att jag också ska få den komplikationen. Får helt enkelt tvinga mig att inte gå in i såna trådar och läsa. Kanske också skulle börja skriva dagbok, då ser man samtidigt svart på vitt att det faktiskt blir bättre för varje dag :-)
Soleros
Kvinna ·
Ja jag har ganska lätt för att grubbla över saker om det här hänt något. Du har nog rätt i det du skriver att man lätt oroar sig när det är något nytt och ovant. Speciellt när man plötsligt har smärtor man aldrig känt förut och känslor man aldrig upplevt, då blir man orolig att något är fel.
Drömde en mardröm inatt att det var fel på mitt ena bröst och jag var tillbaka på Proforma, var där och väntade på att operera ena bröstet och jag var så nervös och nere, pratade med narkossköterskan som försökte lugna mig osv. Var ungefär som på operationsdagen :-P
Anonym användare
Silicon dream
Man ·
BlueAnemone
Kvinna ·