Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Litalo

Litalo

Kvinna ·

När är det läge att berätta för partner?

Bröstförstoring

När berättade ni för era partners att ni ville/skulle/ska göra en bröstförstoring? I mitt fall har jag nu bestämt mig för att boka konsultationer om några veckor men har inte berättat för min pojkvän än och sist ämnet kom upp sa jag att jag inte hade tänkt att skaffa några implantat för tillfället, men det har nu ändrats. Jag vet att han "tycker om" silikonbröst men det tar ändå emot lite att berätta samtidigt som jag vill skrika ut och bara diskutera med honom... Jag tänker att det kanske är dags snart ändå, då jag har tänkt att boka konsultationer snart.

14

Sortera efter

sockerdricka

sockerdricka

Kvinna ·

Jag hade berättat i god tid så att han hinner smälta det och ställa alla frågor osv som ofta dyker upp. Beslutet är helt upp till dig men jag tror att han kommer uppskatta att få vara med under hela resan:)
Gilla
Maksis

Maksis

Kvinna ·

Jag har pratat med min sambo rätt länge om att skaffa sillisar, så han var den första som fick veta av alla. Finns då inte på min världskarta att inte berätta för min sambo om en sån grej, men det är ju olika för alla. Vissa berättar först för sina föräldrar och jag bävar för den dagen jag kommer berätta för mamma. Berätta det när det känns rätt :) Lycka till!

Gilla
Litalo

Litalo

Kvinna ·

Jag precis känns som att gå lite bakom ryggen annars, antar att jag är rädd för hans reaktion men läst många trådar här och det är som sagt jag som ska vara nöjd :)
Gilla
Litalo

Litalo

Kvinna ·

Maksis skrev:

Jag har pratat med min sambo rätt länge om att skaffa sillisar, så han var den första som fick veta av alla. Finns då inte på min världskarta att inte berätta för min sambo om en sån grej, men det är ju olika för alla. Vissa berättar först för sina föräldrar och jag bävar för den dagen jag kommer berätta för mamma. Berätta det när det känns rätt :) Lycka till!

Ja okej! Mamma var bland den första som fick veta haha så det är väldigt individuellt ! Ja jag får gå på magkänslan helt enkelt antar jag, tack så mycket för stödet.
Gilla
Hängis o slängis

Hängis o slängis

Kvinna ·

Huvudsaken du gör det för din egen skull, men såklart är det ju skönt med sin partners fulla stöd. Jag har varit tillsammans med min man i nio år och han vet att jag länge varit missnöjd och jag har många gånger "skämtat" om att fixa brösten för att kolla reaktionen. Men reaktionen har inte varit så farlig, så nu i år har jag sagt det, att jag på allvar tänker operera brösten, nu när jag fått tillsvidare anställning och allt, tiden är inne. Och hans stöd är sååå fantastiskt:) han säger att han tänker bara på att jag själv ska bli nöjd och att jag får göra som jag vill ha det. Men det är klart man frågar honom ändå om storlek osv:) häromdagen så sa han t.o.m "kom du ihåg första gången vi låg med varann och jag bad dig ta av dig tröjan?" Nää sa jag, vadå? "Att du var missnöjd med dina bröst" ... Han har lite bättre minne än mig om såna där saker men det förvånar mig att jag faktiskt sa så, missnöjet går alltså lååångt tillbaka.
Gilla
Hängis o slängis

Hängis o slängis

Kvinna ·

Till min mamma är det en annan femma, jag var ganska abrupt och sa till henne sist hon hälsade på att jag vill operera brösten, men hon tog mig inte riktigt på allvar utan skrattade och sa "ska du göra som mamsen?" "Eeh va?" Då visar det sig att hon förminskat sina en gång i tiden. Nej sa jag jag vill fylla ut och förstora. Men sen börja vi prata om annat, men förhoppningsvis när hon förstår mitt allvar så kan hon va ett stöd i det också, hon borde ju minnas mina tonår och hur hemskt jag tyckte det va då..
Gilla
lillaMia

lillaMia

Kvinna ·

Jag fick presentkort förra julen på en underklädesbutik och då gjorde jag slag i saken direkt. Kände inte för att handla kläder för 1000kr som plattbystad så efter att ha funderar några dagar sa jag rakt ut "presentkortet jag fick av dig var jättefint men inget jag kan använda. Jag har länge tänkt på en bröstförstoring och nu tror jag att jag är helt söker på att jag vill göra det" Minsta var då fyra månader gammal. Ringde efter en tid för konsultation och op, fick det fem månader senare så då satte jag upp ett mål. Januari-maj skulle jag gå ner i vikt med hjälp av att träna, promenera och bättre kost och kände jag mig nöjd skulle jag operera mig. Gick ner 12kg och nu sitter jag här med 9månader gamla bröst :) Hans reaktion var väl mest att det var "onödiga pengar" och ja det är ju mycket pengar men onödigt?! Knappast. Dessa tusenlappar har gjort underverk för min egen skull, att få må bra och va nöjd med sin kropp :)
Gilla
Litalo

Litalo

Kvinna ·

Tack för alla fina svar och skönt att höra att era partners har varit stöttande :) Min mamma har varit negativ innan då jag också dragit upp det lite skämtsamt men nu verkar hon förstå allvaret och sa att hon gärna vill hjälpa mig men förstår att det kan vara jobbigt då föräldrar kan oroa sig väldigt mycket ( Jag vet då min mamma dessutom är sjuksköterska :P )
Gilla
EmmahS

EmmahS

Kvinna ·

Jag berättade det för min pojkvän direkt när jag blev superseriös med mina tankar om en bröstförstoring.

Jag berättade innan konsultation för både föräldrar och pojkvän men jag tror de tog mig först på allvar så jag berättade  att jag hade bokat en tid till min första konsultation.

Lyckligtvis stöttar de mig något så otroligt! Det ända "negativa" (knappast negativt, mer som en vänlig förvarning) min pappa har sagt är att jag inte ska bli storleksblind, utan lyssna noga på läkaren. 

Gilla
Litalo

Litalo

Kvinna ·

EmmahS skrev:

Jag berättade det för min pojkvän direkt när jag blev superseriös med mina tankar om en bröstförstoring.

Jag berättade innan konsultation för både föräldrar och pojkvän men jag tror de tog mig först på allvar så jag berättade  att jag hade bokat en tid till min första konsultation.

Lyckligtvis stöttar de mig något så otroligt! Det ända "negativa" (knappast negativt, mer som en vänlig förvarning) min pappa har sagt är att jag inte ska bli storleksblind, utan lyssna noga på läkaren. 

Okej. Tack så mycket, jag ska säga att jag tänker boka konsultation på ett fint sätt nästa gång vi ses. Hör gärna fler berättelser det är intressant!
Gilla
meride

meride

Kvinna ·

Hej,

Jag har alltid mått dåligt över bröstens utseende o storlek men jag bestämde mig först för typ 4 år sedan. Jag sa aldrig ngt till mannen då, för jag hade inte sparat ihop till det ännu plus att jag var rädd att han skulle tycka sämre om mig för att jag var så osäker. Jättedumt av mig för han är världens finaste och väldigt inkännande men, men...

Jag vart strax därefter gravid; hej 20 extra kilo! Jobbade bort mer än hälften; oj, gravid igen och hej mer glada kilon. Nu har jag tröttnat på att se ut som ngt en vägskrapa gått över och började leta kliniker o boka konsultationer. Då kände jag att jag måste berätta för honom (fast jag övervägde att inte göra det, lol), jag smsade snabbt innan jag ändrade mig att jag tänkte göra ett boobjob!! Klappat o klart! Sms kan man inte ta tillbaka.

Jag vet inte varför men det var superjobbigt att berätta för just honom. Men han har varit kanonstöttande sedan dess iaf =)

Lycka till!

Gilla
Litalo

Litalo

Kvinna ·

meride skrev:

Hej,

Jag har alltid mått dåligt över bröstens utseende o storlek men jag bestämde mig först för typ 4 år sedan. Jag sa aldrig ngt till mannen då, för jag hade inte sparat ihop till det ännu plus att jag var rädd att han skulle tycka sämre om mig för att jag var så osäker. Jättedumt av mig för han är världens finaste och väldigt inkännande men, men...

Jag vart strax därefter gravid; hej 20 extra kilo! Jobbade bort mer än hälften; oj, gravid igen och hej mer glada kilon. Nu har jag tröttnat på att se ut som ngt en vägskrapa gått över och började leta kliniker o boka konsultationer. Då kände jag att jag måste berätta för honom (fast jag övervägde att inte göra det, lol), jag smsade snabbt innan jag ändrade mig att jag tänkte göra ett boobjob!! Klappat o klart! Sms kan man inte ta tillbaka.

Jag vet inte varför men det var superjobbigt att berätta för just honom. Men han har varit kanonstöttande sedan dess iaf =)

Lycka till!

Åå! Jag tror vi känner likadant om att berätta, just det med att jag vill inte att han ska tro att jag är jätte osäker, han vet redan att jag har problem med att äta och det är bl.a. därför jag vill göra det också.. Men tog din man det bra genom sms? Inte öga mot öga som jag känner är lite privatare. Vi bor långt ifrån varandra och träffas inte fören 16mars. Tack!
Gilla
meride

meride

Kvinna ·

Jo, han tog det bra, fast blev nog lite rädd att jag ville göra det för hans skull eller ngt sånt. Han svarade inte eller nämnde smset på hela dagen, så jag hann nojja över att han skulle ignorera mig helt. Men sedan i soffan på kvällen sa han "att jag verkligen inte behövde det för hans skull...". När jag sa att det var för min skull så sa han "kör bara!"

Visst är det som du säger "privatare" öga mot öga, men om ni bor isär är ni säkert vana vid smsande. Dessutom kan jag tycka det är skönt att få låta en ide "landa" utan att ngn annan ser min reaktion, eller hur jag svamlar när jag säger det. Speciellt i ett laddat ämne, som det här kan vara. =)

Gilla
Litalo

Litalo

Kvinna ·

meride skrev:

Jo, han tog det bra, fast blev nog lite rädd att jag ville göra det för hans skull eller ngt sånt. Han svarade inte eller nämnde smset på hela dagen, så jag hann nojja över att han skulle ignorera mig helt. Men sedan i soffan på kvällen sa han "att jag verkligen inte behövde det för hans skull...". När jag sa att det var för min skull så sa han "kör bara!"

Visst är det som du säger "privatare" öga mot öga, men om ni bor isär är ni säkert vana vid smsande. Dessutom kan jag tycka det är skönt att få låta en ide "landa" utan att ngn annan ser min reaktion, eller hur jag svamlar när jag säger det. Speciellt i ett laddat ämne, som det här kan vara. =)

Okej vad skönt, ja det har du rätt i. Kan tänka mig att det kan vara skönt för honom också till viss del att få fundera lite och inte behöva tvinga ur sig något svar på en sekund som förväntas om det är en öga mot öga kommunikation, det blir mer "beslutsamt" med sms kanske :) Jag ska tänka på hur jag ska framföra det, och ja vi smsar ganska mycket det gör vi... Jag kanske är lite gammalmodig av mig, trots min ålder haha
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem