När ska man berätta för familj och hur???

Jag trodde att mina föräldrar skulle tycka att det är onödigt med en operation. När jag berättade att jag skulle operera mig så stöttade dom mitt beslut, mamma var bara orolig för att dom skulle bli för stora. Men nu tycker dom att passar väldigt bra på min kropp och att dom tänker inte på att jag har gjort en operation. Jag tror att föräldrarnas första tanke och största oro är att man skall ta alldeles för stora så det ser onaturligt ut

Har inte berättat. Det är inte uppmärksam i kläder. Berättar närmare till sommaren när de får se att bröst blev större. När jag började tänka om operationen några år sen, alla var missnöjda och fördömde mig, så därför bestämmde jag att de behöver inte veta.

Jag har inte berättat, har inte en speciellt nära relation med min pappa. Men hade jag haft det hade jag nog berättat, men känner inte att han behöver ta del av det eftersom jag vet att han hade blivit förbannad. Har dock berättat för min syster och mina närmaste vänner!

Hej ! Jag var jätte orolig hur min mamma skulle reagera eftersom hon är typ anti stora bröst. Men när jag väl berättade bakgrunden samt att jag mådde dåligt att se mina urammade mini tissar så var hon helt okey med det. Hon är väl inte överförtjust i att jag gjorde det men hon accepterar det. Sätt dig ner med dina föräldrar och förklara varför du vill göra operationen. Dom kanske tar det bättre än du tror. :)

Jag har inte berättat! Inget jag känner att jag behöver dela med mig av, även om vi har en bra relation.

Jag berättade för min mamma som i sin tur berättade för pappa dagen efter operationen. Det ända han sa var "jag har ju sagt te na att äte upp sej i flera år". Haha. Jag har haft ätstörningar och har lite "fett-fobi" så det skulle inte hända och fettet la sej aldrig i mina bröst, det vet han innerst inne men han är väldigt gammaldags och omodern så jag trodde han skulle bli besviken. Men inte! Efter två dagar hämtade han min schäfer för att rasta och när han ändå var hos mej (jag låg gömd under ett duntäcke) frågade jag om han kunde bära bort matlådan från bordet då det gjorde så ont att resa sej i "onödan". När han kom hem till mamma hade han sagt: hon har ju så ont att hon inte kan resa sej!! Stackarn. Även nu sju veckor efter op åker han upp till stallet när jag jobbar för att bära ner höbalar så jag slipper bära tungt :-) så lätt som han tog det trodde jag inte! Vi pratar inte om typ "privata saker". Men alla föräldrar älskar ju sina barn och accepterar det mesta som man gör av rätt syfte :-) jag är glad att han vet så han inte skulle behöva gå runt och spekulera och fråga mamma och att hon då skulle ljuga. Men jag klarade inte av o berätta det själv utan det gjorde mamma :-)

Misstänker att min mamma kommer reagera likadant att hon inte vill att jag gör för stora.. och jag tror pappa blir besviken om han får reda på det om några år men jag överväger ändå att låta bli att berätta det för honom. Tror inte ens han reflekterar över min nuvarande bröststorlek att han inte kommer märka att de är större haha

Har lite samma dilemma som dig. Nu är jag 27 år och stått på benen själv och haft jobb sedan jag var 19, men min pappa har alltid funnits med och stöttat när det varit tajt ekonomiskt och ofta sagt till mig att han blir besviken om jag tex handlat för mycket eller köpt svindyra hästprylar. Han kommer garanterat vara den som säger " hur har du råd, lägg pengarna på något vettigt" "gården kommer väl först, bla bla..." Min mor har jag hintat lite för redan, mest lite sådär skämtsamt och hennes kommentarer är som alltid, " du är fin som du är". Jag brukar svara att ja, det är jag men jag skulle känna mig finare med ngt större bröst. Anser mig så trygg i mig själv och efter 8års förhållande så gör jag det bara för min egen skull, då brukar mor bli lite lugnare ;) Lycka till!