Narkos-rädsla

Jag har inte någon hjärt-kärl-problematik förutom massor med extraslag vid stress. Jag har däremot blivit sövd 8 gånger under mitt liv, hälften innan jag fyllde 18. Jag är uppväxt med det så för mig är det inga konstigheter. Jag valde att göra en konisering under narkos istället för med lokalbedövning. För mig är det otroligt skönt att bara få somna och sen vakna när allt är klart. Narkosläkare och narkossyrror har stenkoll på alla dina värden under hela operationen. Om något avviker från det normala så kommer de agera. Om du är väldigt orolig så ta upp detta med kirurgen på konsultationen, inklusive aortaaneurysm-oron. Har du inte haft några symtom av det så bör det inte vara någon större fara att opereras oavsett om du har ett eller inte men prata med din kirurg. De är ju där för att hjälpa dig igenom detta :)

Förstår din rädsla. Jag har den själv till viss del. Är verkligen inte en person som gillar att tappa kontrollen eller lita på folk jag inte känner, hehe. Jag har även blodproppar i min släkt även om jag inte haft någon själv. Har informerat kirurgen och ska informera narkosläkaren om det på operationsdagen oxå. All information de kan få nu innan operationen är nog väldigt bra tänker jag. Gällande rädslan så har jag bearbetat och verkligen låtit mig känna den och sedan hittat ett resonemang som verkligen funkat för mig och det är: Vill jag verkligen gå i 10 år till och känna såhär eller är det värt att opereras med en liten risk för komplikation? Mitt svar blir att det blir värt det. Hade jag rekommenderat min närmsta vän att göra detta om hon var i min situation? Mitt svar blir absolut!! Jag har även tittat på klipp på youtube när man söver patienter inför bukplastikoperationer (det är vad jag ska göra) och även tittat på min operation för att få en bättre förståelse. Jag blir lugn av information och efter jag sett själva operationen så blev jag mycket lugnare. :) Kanske inte hjälpte så mycket men det är lite mina tankar. Stort och varmt lycka till!!

Tack snälla för svar! Betyder mycket att bara få höra andras tankar och reflektioner. Vet egentligen inte varför jag är så himla rädd för att bli sövd just... har ju tagit mig igenom två förlossningar utan förlossningsrädsla och skippade även annan bedövning än lustgas. Det har säkert med kontrollbehovet att göra men även rädslan att utsätta mig för en onödig risk som äventyrar mina barns mamma... även om jag vet att risken för allvarliga komplikationer är ytterst liten.

Ibland är det svårt att förstå sina egna rädslor, vilket är helt okej. Jag har extremt svårt att släppa kontrollen vid sjukhusbesök, gör jag en röntgen begär jag ut bilder för att kolla igenom själv, lusläser alla provsvar, behöver ofta lugnande för att inte vara för med i undersökningar/behandlingar där jag behöver slappna av. Jag är inte rädd men vill ha stenkoll på allt som sker. På det viset är det så mycket skönare att bli sövd och bara vakna när allt är klart. Som jag nämnt tidigare, var öppen med kirurgen om din rädsla så ni kan ha en bra dialog och du får rätt stöd innan. Kan vara en bra idé att öva lite mindfulness innan också så du får ett hjälpmedel att vinna över din egen rädsla :)