Nervös :(

 

Jag var precis som dig innan min op, var så nervös så att jag blev tokig kändes det som! Hade svårt att äta, tappade helt aptiten och allt kändes som en bergochdalbana i känslorna. Men jag pratade med min kirurg och berättade just om hur nervös och rädd jag var och han lugnande mig något otroligt. Så de sista dagarna innan op så kunde jag faktiskt börja glädjas åt att min dröm sedan år tillbaka äntligen skulle slå in. Jag pratade också mycket med min mamma och pojkvän och det hälpte såklart det med (även fast min pojkvän lät som din låter nu) - jag tyckte det var jobbigt att han bara sa att det skulle gå bra när man inte egentligen kunde veta det, men nu i efterhand så tror jag bara att det var det jag behövde, att ha nån som var lugn och trygg när jag inte var det. Och det gick jättebra för mig, det var inte alls så hemskt som jag trodde det skulle bli! Även så åkte jag iväg med min pojkväns familj dagarna innan ut på landet, och det fick mig att koppla bort den värsta nervositeten, så aktivera dig träffa kompisar eller bara håll på med nåt :)

Hoppas att allt går bra och att du kan vända rädslan till lte glädje istället!

 

 

Och jag var också rädd för narkosen, men den var heeelt ofarlig. Verkligen bara så att man somnar in, inte obehagligt alls! Du kan läsa min opberättelse :) 

Du är långt ifrån ensam! Var sjukt nervös även jag. säker på att du inte ska berätta för din mamma? Hon hade säkert uppskattat att få reda på att hennes dotter ska operera sig. Att du känner dig sjukt nerövs är enligt mig ett friskhetstecken. Försök slappna av, det kommer gå bra.

Jag har också börjat bli jättenervös, är bara 9 dagar kvar för mig... Fast jag är inte orolig över själva narkosen, är mest rädd för att det ska kännas jätteobehagligt och göra jätteont efteråt, att jag ska ha ont länge och ha svårt att röra mig... Jag har också bara berättat för min pojkvän, och han håller också på och säger "det kommer gå jättebra, du kommer inte ha ont m.m.", men JOOOO det kommer jag! :P Har lite dåligt samvete för att jag inte tänker berätta något för mina föräldrar förrän efteråt men jag vill inte höra deras negativa tankar, speciellt från pappa som HATAR skönhetsoperationer och lätt säger vad han tycker rakt ut.. Men det här är nåt jag vill göra så så ska det bli! :P

Förväntningar som handlar om ens egna lycka är obeskrivlig och ter sig här som kraftig nervositet!

Då det som ska göras är bestående så är ju denna lycka av en helt annan sort, om man jämför med en önskvärd resa mm.

Samma nervositet brukar uppstå vid förlossningar. Skillnaden är att när det är dags att gå till BB kan man inte vända om i dörren! 😉

(min egna hypotes)

 

Det är helt naturligt att vara nervös det var även jag. Både för förvandlingen av min kropp och att inte vara tillräckligt nersövd vid ingreppet. Tur att jag iaf slapp hålla i skalpellen!

 

Lycka till tjejer och välkommen till klubben!

 

Jag är också jättenervös. Jag har inte bokat tid än, för tänkte göra en operation om ca ett år (sparar ihop pengar). Har dock varit på konsultation och hela köret. Min värsta mardröm är att bli opererad (och speciellt frivilligt) samtidigt som jag länge drömt om att ha bröst, vilket jag i dagläget inte har alls. Jag är ett nervvrak men har kommit fram till att jag min mardröm får inte ta över min dröm. Om andra klarar det så gör jag också det!! Men jag förstår verkligen dina känslor. Nu är det snart över för dig. Du måste berätta hur det gick! Lycka till!

Ja vem är inte nervös? Jag har ca 7 veckor kvar så det är lite att vänta. Alltsom oftast går dagarna bara förbi men så ibland tänker jag till på op;n och då suger det till i magen. Då går tankarna på ett ungefär, att vad är det jag ska göra!! Vad håller jag på med?!

Jag har samma tankar om narkos, op och komplikationer som du för jag har heller inte talat om det här för någon av mina näraste familjemedlemmar (förutom min sambo). Jag vill inte för då kommer den stora övertalningasprojektet dra igång. Och det orkar jag inte, jag vill inte höra negativa invändnigar.

Det är verkligen som så att det gäller att inte försöka nojja och stressa upp sig. Jag tror att det mår inte kroppen bra av och kommer få svårare att läka, oroar man sig så är det som om kroppen ställer in sig på besvär (högst egen privat teori).

Skitenkelt att sitta här och skriva sina förmaningar men okupera hjärnan med annat när du är vaken så att den/du kanske är tröttare på kvällen så det går lättare att somna. Ta en promenad, umgås med folk som gör dig glad och får dig att må bra.

Och sen....det kommer gå bra, narkosen är nog det minsta att oroa sig över, de är tokskickliga kirurgerna, narkossköterskorna och alla andra sköterskor :)

 

Dom har sån himla koll på dig hela tiden när du är nersövd så det är absolut inte någon fara. Tänk på att inte ha nagellack eller gelénaglar bara, det blir dom inte så glad för  (opererades igår, fast för en annan sak och fick lite skäll för det). Sköterskerna finns där för att hjälpa dig och du får lugnande innan du sövs, så du kommer att vara lugn alldeles innan operationen i alla fall :) Men se till att berätta att du är nervös så kommer dom finnas där ännu mer vid din sida innan det är dags för din operation :)

Varför inte nagellack? Är det för att de ska kunna kolla din hudfärg under nagel om du tar upp syre tillräckligt under op?