Ni med barn

Nu har ju jag lite mindre barn, så jag har känt att det är helt onödigt att berätta därför. De har ju inte märkt nåt! Och jag hade inte direkt uppskattat om de berättat det på skola/dagis heller... för det gör de ju. De berättar ju allt och lite till.. :)

Svårt så klart.. men jag tänker att en anledning till att man fixar brösten är ju kanske just för att man fått barn... min kompis är sugen att operera sig, men väljer att avstå just nu för att hon har en dotter som är 12 .... Fast det dröjer ju evigheter innan flickan är så stor så hon inte är i känslig ålder?

Vilket svammel av mig haha...

Jag har 2 barn 1 kille på 9 och 1 tjej på 7, jag har inte berättat och de har inte frågat. De har inte sett mig utan bh på ca 2 månader. Kommer frågan får man väl komma på nått bra då.

Jag gjorde en mindre fettsugning av magen så jag sa att jag opererat magen och de köpte det. Värderingen är svår men jag kände jag får ta frågan den dagen den kommer.

Mymlan: hur gammal är din dotter?

Jag tycker att det är så svårt =( emn sen som någon skrev ovan, man måste ju få leva sitt liv också även om man har barn... eller...

mina barn är 6 och 3 år... Jag har inte berättat för dem att ajg ska göra min operation.. Däremot vet dem att jag kommer att ha ont ett tag sen men jag har inte sagt varför... Jag känner att de  e för små för att behöva veta nu.. Jag tror däremot att min äldsta dotter kommer att fråga om jag ahr startat bebisfabriken igen. :P för det eenda gången hon har sett mig med stora bröst =)

Mymlan: Kunde du göra vardagliga saker som att laga mat efter operationen? Eller tog det längre tid? Och om det tog längre tid hur lång tid tog det?

Ja sa bara mamma ska operera boppar så dom är här nere till här uppe så mamma blir lite finare sen räckte de, hon frågade om hon med skulle göra de när hon blir stor och ja sa nej gumman, kanske om de behövs men tror att du e så fin som du är att du inte behöver de ;)

Hur gammalt är ditt barn?

Min dotter var då 4 år när jag gjorde det, och hon är ju lite i den åldern där allt sånt är intressant ändå... mamma har stor rumpa, mage, tuttar .. och världens garv! Så hon har inte reagerat för hon sa redan innan att jag hade stora tuttar haha!

Helt klart tycker jag också att man måste få ha ett eget liv också, man är ju rätt "självutplånad" på ett sätt när man har små barn, deras behov går ju före allt. Men sen när de börja bli lite äldre hittar man ju tillbaka till sig själv igen på nåt sätt. Och man har väl rätt till ett privatliv som mamma också!? Så tycker jag. Ibland kanske vi överinformerar barn? Hörde någon barnpsykolog på TV ang. det, och började fundera lite... Med det menar jag absolut inte att det är fel OM man vill berätta.

Och vill min dotter göra det när hon blir vuxen, tjänar egna pengar så stöttar ju jag såklart henne, för jag vet ju att det här gör jag BARA för mig själv, som en riktig EGO-present! Handlar inte om att inte duga och hela det snacket, och jag hoppas också att kommer att veta det då!

Det är ju så när man har barn, spelar ju ingen roll om du har 39,0 graders feber och är dyngsjuk, är du ensam hemma med barnen så måste du fixa maten! Nog hade jag väl helst suttit i soffan, men alla dagar går det ju inte. Det blir ju inte några större utsvävningar direkt första veckan.. barnen gick hela dagar på fritids/dagis, så de var rätt nöjda när de kom hem. Och de har ju inte något emot att man gör det lätt för sig, dvs lite extra mys i tv-soffan, makaroner och korv till middag... Man får ju planera så man slipper åka och handla och ha sånt som går fort och lätt hemma. Det värsta var att komma igång på morgonen, när man reste sig ur sängen och trodde att man skulle dö av smärta.. men när man varit uppe ett tag och tagit tabletter så går det ju! Och jag behöver ju inte lyfta något av mina barn, men däremot vill de ju ha hjälp med lite allt möjligt ändå..

Min dotter blir sex år nu i maj och jag vet inte riktigt hur jag kommer att göra när "min" dag kommer. Hon är så uppmärksam på det mesta och har skrattat och pekat och sagt att mamma har långa tuttar både en och två gånger så jag har svårt att tro att hon inte skulle se skillnad. Som det känns nu så skulle jag nog berätta för henne men hade hon vart yngre och inte lika uppmärksam så skulle jag nog inte göra det om inte hon frågade. Sen är det ju en risk man får ta att det blir ett utrop på dagis. Men jag tror att folk i största allmänhet är ganska så bra inställda till bröstop så länge du inte kommer in struttandes på dagis med tuttarna under hakan, jätte uringning och beter dig som en med dom snyggaste tuttarna i hela världen (även om du säkert har det) och tänker visa det för alla.

jag har 3 barn. En dotter som snart blir 9 bland annat. Och mina barn vet inget om mina operationer. Ser ingen anledning att berätta för dom heller.

Vi säger helt enkelt att mamma skall iväg på utbildning. Sen är det bara att undvika att strutta runt halvnaken så dom ser brösten medans jag har blåmärken. Mer avancerat än så är det inte. Tycker inte att man skall belasta barn med vuxna problem, det väcker så mycket onödiga tankar hos dom.

Nej, jag berättar inte. I början av året hade jag två operationer på varandraen planerad och en akut pga komplikationer med den första operationer som ej va valfria plastikoperationer utan av den "vanliga på sjukhus" varianten. Jag va inneliggande flera dagar under den här perioden och nej. Mina barn fick inte reda på det.

Dom hade bara oroat sig, fått massa oroliga frågor, varit rädda för hur mamma mår mm. Så nej, jag anser att dom är för små för att behöva fundera på sådana saker.

Och sedan tycker jag faktiskt att det är skillnad på att operera benet och brösten.

Ett brutet ben måste opereras, det kan ett barn förstå, men ett par bröst måste inte opereras, det är ett val man gör. Och en risk man väljer att utsätta sig för. Det kan va mycket svårare att motivera. Det kan vara svårt nog att motiviera och förklar för en vuxen och att då göra det för ett barn är än svårare.

Jag har en son som är 3 år och en dotter som är 9. Till min dotter sa jag bara att nu har jag ammat er barn i sammanlagt 2 år. Nu tänkte jag " få tillbaka"  mina gamla bröst fast i en bättre version. Hon skrattade bara och tyckte jag var löjlig. Jag sa att det är Ok nu när jag är 38 och inte är så ung längre. Att ska man op: a sig är det bra att man har fått sina barn först. Nu tycker hon det är kul med alla fina BH:s som jag har köpt. Lillgrabben fattade ingenting, bara att mamma hade ont och inte kunde lyfta honom på ett tag.

Casiopeia - resonerar precis som du. Jag op'ade ryggen för ett år sen, och min dotter var så himla orolig då (men det gick bara inte att dölja, var ju inlagd i flera dagar och rätt handikappad ett tag) att jag undviker at oroa henne nu. Dessutom är hon redan nu som 9-åring redan extremt medveten om vad utseendet betyder här i världen och jag vill inte spä på det... Så min historik till trots har jag lyckats hålla henne utanför hittills och försöker alltjämt göra det.

Min äldsta är 21 år. Jag tror inte hon funderar på att förstora brösten - hon har helt andra förutsättningar än mig. :) Min lilla skrutta är sex. Jag hoppas att hon inte märker något.