Ni med barn- hur gick det efteråt?

Jag undrar oxå!

De yngsta är dock 2 men sjukt mammig....

Räknar med 0 lyft i 14 dagar iaf

På torsdag är det två veckor sen jag opererades. Jag har en som är 16 mån och en som just fyllt 4. De första 4 dagarna kunde jag inte göra nånting med barnen. Jag hade jätteont och var jättetrött. Jag hade dock sån tur att vi lyckades skarva min op med slutet av min mans pappaledighet så han är ledig 2,5 v efter min op. Dag 5 efter op började smärtan avta. Efter drygt en vecka kunde jag börja lyfta 1-åringen i och ur stolen/sängen om jag höll honom nära kroppen. Han har många gånger stått och sträckt sig upp vid mina ben och varit ledsen, då jag inte kunnat ta upp honom. Försökt böja mig ner då och kramats, men då försöker han bara klättra upp på mig och det har gjort ont! Blöjor byter jag på golvet/stående. 4-åringen förstår att jag har ont. Gos i sängen har gått bra om jag fått ligga på rygg då sidläge är svårt. Påklädning har gått helt ok, men tagit lite längre tid. Blir bättre för varje dag! Idag kunde jag tom dra både vagn och pulka till dagis :) Man känner snabbt när man ansträngt sig för mycket och då gäller det att backa o ta det lugnt. Tar fortfarande smärtlindring och snålar inte med det när jag är själv med barnen!

Jag lyfte dom inte på tre månader. Opererades för ett år sedan och då var dom i liknande ålder som dina. Det gäller att planera noga för att det ska gå. Pappan var hemma i tre veckor. Sen var det jag som både hämtade och lämnade på dagis. Påklädning och blöjbytet gjorde jag på golvet. Så länge dom var på gott humör gick det hur bra som helst. Men problemet är förstås att barn i den åldern inte alltid är så förstående inför att det finns tider att passa o det är ganska stressande att veta att jag inte har 'sista utvägen' att helt enkelt lyfta ungen med mig. Så jag fick gå upp tidigare än vanligt, ladda mitt tålamod extra och ha tusen sagor på lager i huvudet för att leka fram påklädning och transport. Ofta fick jag dra till med sagor om att vi var flygplan och sånt för att få dom över tröskeln. Hade tex oxå en fruktansvärd ful fisk som sjöng och viftade på fenorna till hjälp. Den plockade jag BARA fram som morot vid påklädning inför dagis när dom var på sitt sämsta humör. Gos: dom fick sitta så mycket dom ville i mitt knä på golvet eller i soffan men jag lyfte aldrig upp dom utan dom fick kravla sig upp själva. För att dom skulle kunna klättra in och ur bilen själva släpade jag med mig en pall i bagageluckan jämt. För det mesta var det min man som storhandlade men nån gång gjorde jag det istället eftersom jag slutar jobba tidigare men då mötte han upp vid affären på vägen hem från sitt jobb för att lyfta över kassarna från varuvagnen till bilen när jag hade handlat klart. Jag sa aldrig varför jag inte kunde bära till barnen. Sa bara att mamma är sjuk, har ont, men det kommer att bli bättre och till slut kommer jag att vara frisk. Det köpte dom och blev inte oroliga. Även om dom protesterade ibland så förstod dom ju att det var så här det är just nu. Jag var noga att ge så mycket fysisk ömhet som dom ville ha av det jag kunde ge sittande. Den första/dom första veckan/veckorna kunde dom inte sova bredvid mig för jag var så känslig men det gick bra sen för dom brukar aldrig vilja ligga på mig bara bredvid. Men vi försökte i möjligaste mån få dom att ligga på pappas sida. På nätterna kunde jag ju gå upp om dom ropade för att dom ville ha hjälp med täcket och sånt. Men ganska ofta ville dom bli buren över till vår säng och i tre månaders tid väckte jag då alltid min man. Ja han fick helt klart bära ett tyngre lass under tre månader men det var ju å andra sidan under en begränsad tid. Och han visste hur viktigt det hör var för mig. Hoppas pappan till dina barn kan ta sig i kragen o bli lite mer stöttande. Det är ju faktiskt bara tre månader!! Kan du 'muta' med att du gör något annat som inte han gillar att göra? Rensa avloppet eller så?

Mina barn var 2,5 och 6år. Det var värst med lillen, han är så sjukt mammig. Han fick vara på dagis när min sambo jobbade i två veckor, sedan var det inga problem att hämta/lämna själv. Förutom att han ville bli buren från bilen och in på dagis, men han gav upp efter några dagar eftersom jag inte tog upp honom :p Första två tre dagarna fick dom inte gå nära mig (hemskt) men sedan gick det bra med gos och så, bara de var lugna och försiktiga med stackars mamma :p

Gud så skönt att höra att det fungerat trots allt.. Vi har ju barn i nästan samma ålder också. Kändes lugnande att höra. Planerar att jobba efter sex dagar men sitter bara vid datorn, går det inte får jag gå hem. Barnens pappa säger att han är beredd på att göra allt med barnen i början men vi får se, de är som sagt mammiga.. Man får väl försöka sätta sig på golvet och krama eller i soffan. Svårast blir väl lämning och hämtning, vet inte hur det lättast ska gå, vagn eller bil? Vad har du sagt till din fyra-åring? Min lär se det. Hon kommenterade både när brösten försvann efter att ammat klart och när jag köpte min första bomb Shell bh :-)

Hängbrösten, nu såg jag ditt inlägg också! Vilket bra tips med pallen att ha i bilen. Barnens pappa måste absolut ta mkt mer ansvar men just hämtning lämning måste vi dela och sen på nätterna så är det bara mig de vill ha.. När det gäller handling funderar jag på MatHem eller liknande, matkassarna levererade till dörren i början. Skönt att höra att det är ok ändå efter :-)

Fislisa, tack för svar. Skönt att höra hur andra har löst vardagen!

I flera månader gick jag omkring och dolde brösten för barnen efter operationen. Så länge jag tejpade såg dom faktiskt aldrig brösten utan bh. Det var bökigt!!! Men jag kände mig nöjd med Att göra så. Men en vacker dag såg min fyraårig mig naken för första gången igen. Han sa något om att jag såg annorlunda ut. Jag svarade något om att kroppen förändrar sig på vuxna kvinnor tex när dom blir smalare eller tjockare eller får barn eller slutar amma osv. Sen såg han nog på mig att jag inte ville prata mer om det och sen dess har han heller inte frågat något. Tror inte han satte mina nya former i samband med att jag varit 'sjuk' (dvs nyopererad) eftersom han såg mig naken först långt senare. Idag ett år efter operationen tror jag inte att han minns att jag någonsin sett annorlunda ut.

Hängbrösten, hade du fått rekommendationer att inte bära dem på 3 månader eller var det nåt du valde själv? Låter så lång tid. Jag fick börja lyfta efter 1 vecka om det kändes bra. Fundersam1, jag hade nog inte grejat att jobba efter 6 dagar då jag fortfarande hade rätt ont och var så trött, men alla mår olika! Bilen är knepig... 4-åringen klättrar upp själv, men att sätta 1-åringen i den bakåtvända bilstolen är meckigt. Det funkar ok nu efter nästan 2 v, men undviker det om jag kan. Vagnen är inte heller den lättaste att dra i snön. Hur långt har ni till dagis? Sköter du all lämning/hämtning? Till 4-åringen sa jag att jag hade opererat brösten. Inte att jag hade förstorat dem. När han såg dem nakna i början (luftar dem efter dusch så tejpen torkar innan jag sätter på bh) sa han "oj va stora, va mycket de har växt!". Han drar ingen koppling mellan op och de stora brösten ;) Va skönt att din sambo säger att han är villig är hjälpa till. Vanligt med mammiga barn, men var med dem så mycket som möjligt, men låt pappa fixa det praktiska.

En av anledningarna till att jag sa till 4-åringen att jag opererat brösten var att han skulle förstå att jag hade ont och att han måste vara försiktig. Det har funkat bra och han har varit väldigt försiktig. Tänker att han är så liten så han kommer snart glömma bort att jag opererat mig och att jag sett annorlunda ut. Fast egentligen ser jag bara annorlunda ut naken och det är inte så ofta han ser mig naken.

Det är över ett år sedan jag opererades så jag minns inte riktigt vad min kirurg sa. Jag tror att han överlag rekommenderade att jag skulle undvika hopp och lyft under tre månader och att jag då automatiskt räknade in barnen i 'lyftkategorin'. Om man inte ska lyfta på gymet är det väl inte bättre lyfta en sprattlig fyraårig? Så tänkte jag själv men om det är så vetenskapligt vet jag inte :) men allting handlar väl om man KAN undvika det eller inte. Jag hade möjligheten rent praktiskt. Då tog jag den! Jag ville för allt i världen inte gå igenom en korr! Satsade allt på att låta kroppen få läka i lugn och ro. Det tycker jag än idag var rätt för just mig. Sen råkade det bli så att jag måste korra nu iaf och det är därför jag hänger här på forumet ikväll. Men det beror ju i alla fall inte på att jag lät bli att lyfta :) det hade ju kunnat funka. Och då hade det varit värt allt dom där tre månaderna!! För det är inte ett dugg kul att sitta här och veta att man ska gå igenom skiten en gång till. Och för övrigt är det inte direkt obehagligt att kunna ligga kvar i sängen om nätterna när min man är uppe och bär över barn till vår säng :)

Tack för tips!

Pallen i bilen lät ju guld! 2-åringe skulle ju lösa att klättra in på den ;-)