Ni som haft sillisar flera år

Hej!

Jag har haft mina silikonboobs i 15 månader och märkt lite hur de ändrats med tiden. De var mer svullna i början och kanske lite mer spända. Nu är det som en del av min kropp mer. Jag inte alls lika mycket känsel på mina bröst/bröstvårtot längre vilket är synd... Dock är operationen värt alla 49000kr som det kostade. Inga problem med implantaten än så länge. Enda jag kan känna har ändrats lite är hur jag känner av implantaten lite, speciellt på ena bröstet. Jag älskar att ta på dem fortfarande. Hur underbara som helst! :) Visst kan jag känna att större skulle vara roligt men samtidigt kan det få mig att se ut som en kossa om jag då inte har riktigt tajta tröjor som visare hela min figur. 😉

Hej!

Jag har haft mina i snart 2 år (mars) och jag är lika nöjd nu som när de var nya! 

Visst ibland ångrar jag mig,att jag gjorde dem alls, andra dagar att jag inte tog större, eller att jag skulle tagit mindre. 

Det beror ju helt på vilket humör man är på , men överlag så är jag supernöjd!

I april har jag haft mina i 1 år dom är som ett med kroppen faktiskt.Jag trivs med dom jättebra och har aldrig tänkt tanken på att plocka bort dom,tror inte jag kommer tänka så i framtiden heller så skönt att ha ett par bröst som man trivs med!!!Mina är mjuka gosiga fast ändå väldigt fasta så det är jag väldigt nöjd med!Snygga bh:ar är däremot lite svårt att hitta tycker jag,innan op bara älskade jag hm:s bh:ar men där kan man ju inte handla längre😡Så det är det enda negativa tycker jag,men man ska vara nöjd allt har funkat så bra kan göra allt som jag gjorde innan op och man fick inga komplikationer och så har man fått dom bröst man ville ha👍Kram

min mamma har haft sina i 20år :) Och allt ja frågar henne om har hon inte en susning om...
hon minndes knappt att dem va opade förens jag började fråga saker... för hon ser dem som sina bröst som e ett med kroppen...
Hon har bakom muskeln och känner inte av dem vid simmning, träning lr någonting annat!
Hon undrar bara vad jag får alla frågor från, å varför hon ens skulle känna av dem hehe :)

sassy: övertala din morsa att du får ta bidler. är sjukt nyfiken på hur ett par bakomnbröst ser ut efter 20 år :D

här är en till som e nyfiken :D

om hun har haft dom i 20 år ar det ju på tide och byta ut dom??😕

Nej man behöver inte byta dom om där inte är något fel villsäga!Men kirurger rek att man kollar upp sina implantat vart 10:e år ser allt bra ut finns ingen anledning till att byta ut dom!!!

Håller med Annejoh! Man behöver aldrig byta om man inte har problem eller tungdlagen tagit ut sin rätt! 😉

Härligt att höra tjejer :) Det är min största farhåga att man skulle ändra sej och känna sej oäkta eller plastig lr liknande!Inget illa menat men jag menar om man skulle få den känslan så vore det ju hemskt!! 😇 Därför jag passar påatt fråga er här :) Fick höra från en tjej som sa att det e krongligt att ha dem i sängen o när man ska mysa i soffan osv o9 ångrade helt enkelt sej! :/

SASSY: - Får man fråga hur din mammas bröst ser ut nu såhär efter 20 år!! ? 😇😀 E dem fortfarande fina som från början eller följer sillisar oxå tyngdlagen??:P hur mkt har hon i och vad hade hon från början om man får fråga det :) NYFIKEN!

Fota morsans bröst nu!   :D Jättenyfiken! Hälsa från alla oss här att vi vill seeee!  :-)  :-)

I februari har jag haft mina i fem år. Jag ångrar aldrig att jag gjorde dem :) 

Det första året minns jag att jag ville operera om dem och lägga in mer, men i efterhand har jag insett att det skulle se galet ut med ännu större bröst ;) De känns som "mina" bröst nu, och normalt sett tänker jag aldrig på att det är implantat i dem. 

Dock så tror jag att jag har fått en komplikation i mitt vänstra bröst. Det är alldeles stumt undertill, och implantatet verkar ha sjunkit. Har en tid inbokad på kliniken den 4 februari för att kolla upp det.

jag har haft mina i snart 1 år :)

Jag är nöjdare nu än jag var i början då man hade för höga krav tror ja :)

Det enda jag saknar är att jag förlorade känseln  nästan helt under bröstvårtorna å ner till ärrena på båda sidorna, Men min kirurg sade att chansen är väldigt stor den kommer tillbaka, så jag hoppas den gör det :)

Men jag ångrar absolut inte min operation.

sassy: vart också nyfiken på hur bakombröst ser ut efter 20 år :) Kul att höra att hon vant sig så mycket att hon nästan glömt bort sin op :)

Jag vill oxå se dem, intressant!

Jag har haft mina i drygt två år, ammat ett barn och de känns precis som mina egna och tänker egentligen inte alls på att jag har sillisar utan lever precis som vanligt. Nu ska jag dock göra en om-op under våren pga att jag vill ha större och behöver ett litet lyft efter barnet.

Hade mina i åtta år innan jag vart tvungen att byta pga en rad missöden. Kändes som en del av mig själv, tänkte aldrig på dom, de var lika självklara som vilken kroppsdel som helst. Mina nuvarande har jag haft i ett och ett halvt år och är fortfarande ganska facinerad över att de är så mycket finare än mina gamla.

De gamla satt dock där de skulle och ändrade sig inte nämnvärt under åren. Däremot fick jag ju grova problem efter fem år och sedan igen efter sju år, men det är en annan historia och inget som hör till vanligheterna.

Får man fråga vad det var för missöden som kom efter 5 och 7 år????

jag är också nyfiken.

behöll du samma placering när du bytte? vilken placering har du ?

Det är en ganska lång historia men jag ska försöka att hålla ner det.

Första gången (2006) så värkte det lite i bröstet på dagen, inte särskilt påtagligt men ändå så att jag noterade det. På den tiden har jag koksalt 375cc bakom muskeln som jag gjorde på Lidingökliniken 2001 med ärren i armhålan. Vaknade dagen efter och trodde att ena implantatet spruckigt under natten då det bröstet var så litet, det var först när jag skulle få på mig BHn som jag insåg att det inte var det som var litet utan det andra som var jättestort.

Åkte in till akuten på Danderyd (det var en lördag så gick inte att ringa till kliniken) där de klämde och kände innan de insåg att de inte hade en aning om vad det var och skickade mig vidare till Karolinska för att träffa en plastikkirurg. Han ville direkt operera ut implantatet för det var uppenbart infekterat men eftersom han vägrade ta bort båda och jag inte ville ha ett bröst så slutade det med att jag åkte hem.

På måndagen åkte jag in till Lidingökliniken och de bestämde sig för att försöka slå hål på kapseln som alltid bildas runt implantatet för att kunna få ut den vätska som orsakade storleksökningen, detta gjordes under lokalbedövning via ett snitt i sidan. De tömde ut över en halv liter vätska (så ni förstår hur stor det var!) som man sedan tog prov på men inga bakterier hittades. Troligtvis så var orsaken ett virus som kan ha kommit in via ett litet sår i huden. Min kirurg Igor hade endast sett det vid två tillfällen tidigare under hela sin yrkeskarriär.

Därefter var allt som vanligt under två år, tills samma sak inträffade på det andra bröstet två år senare. Då åkte jag direkt till Lidingökliniken och proceduren upprepades, den här gången var det "bara" 300cc vätska. En vecka senare började det svullna upp igen och jag fick feber så åter på kliniken bestämde de sig för att söva mig för att öppna upp och kolla vad som pågick där inne egentligen. Om jag hade tur så skulle de sätta tillbaka implantatet igen men om jag hade otur så skulle de vara tvugna att låta det läka igen innan man stoppade tillbaka det.

När jag vaknar ur narkosen har jag otippat ont under bröstet, men noterar att implantatet är kvar. När Igor sedan kommer förbi så säger han "det såg fint ut där inne så vi kunde sätta tillbaka implantatet, däremot så satt det för högt upp tidigare och jag gjorde bedömningen att det var bättre att placera det på rätt ställe så vi har sänkt ditt bröst". Fint! Sånt där kanske man bör komma överens om innan, för nu vart ju resultatet så att det ena bröstet satt 3 cm längre ner än det andra. Katastrof. Mina implantat satt för högt upp, det visste jag redan, men de satt åtminstonde i samma höjd så det beslut han tog när jag var sövd tvingade mig till ytterligare en operation för att sänka det andra bröstet. Något jag var måttligt sugen på efter allt. Den operationen gjordes först tre månader senare för att säkerställa att det första bröstet läkte som det skulle.

När jag vaknar ur den narkosen så inser jag direkt att något inte stämmer. Det gör inte ont alls under bröstet vilket det absolut borde ha gjort om de hade breddat som de gjorde på det första. Har så mycket förband så jag kan inte se resultatet men när jag kommer dit en vecka senare så är Igor först och främst inte där och när de andra som var där tar bort förbanden så ser jag bara en minimal skillnad från utgångsläget, dvs nu sitter de på typ 2,5cm olika höjd. Blir givetvis jättearg och ledsen, Igor var tydligen på semester så sköterskan säger att han ska ringa mig när han är tillbaka.

Han ringer tre dagar senare och när jag säger att det ser likadant ut som innan operationen så säger han bara "jag har gjort mitt jobb, jag har sänkt ditt bröst". Ett mycket intressant uttalande från en plastikkirurg som inte ens har sett slutresultatet.

I panik så ringer jag till Victoriakliniken istället för att boka en konsultation och sänka mitt bröst. Hade helt tappat förtroendet för Igor på Lidingökliniken och hade inte låtit honom skära i mig om så mitt liv hängde på det.

Väl på plats på Victoriakliniken så tycker Charles att det är bättre att börja på ruta ett, dels för att vävnaden vid det här laget var så pass skadad och dels för att mina implantat var så pass gamla (åtta år) och dessutom koksalt som känns ganska förlegat. Gjorde om dom i mitten av augusti 2009 till 445cc runda hallonimplantat fortfarande med bakomplacering. Vart hur bra som helst, även om de givetvis hade blivit ännu bättre om det inte vore för vävnadsskadorna.

Så sex operationer och en smärtsam summa pengar senare har jag äntligen de bröst som jag har drömt om. Nu blev det visst ett långt inlägg iaf, oops :)

Anamaya: gud vilken resa du har gjort! måste varit väldigt påfrestande o genomgå operation på operation o de aldrig blir bra. men skönt de slutade bra iaf! trots de gick på en jäkla massa pengar. men du kanske inte tålde koksalt eller nåt?  De va bra du bytte klinik, men visst hade de varit bättre o mkt billigare om du gjorde de direkt men de visste man ju inte då. Hoppas du kan ha dina bröst länge o slippa komplikationer!