Normalt att ha ångest?

Sen e jag nervös för om det blir nån komplikation..har ej råd att lägga ut flera tusen till efter OPn.,,

Göran sa han korrade gratis..men vet ej vad som ingår då..väntar fortf på mailsvar..

Jag lovar att det är normalt! Som min läkare sa till mig var att det var onormalt att INTE känna så inför open. Det är en stor och dyr operation och risker finns det. Så klart att man blir orolig. ;)

Lycka till!

Jag är också helt förstörd, har som bara en massa sjuka tankar, typ förberedd på att allt kommer gå åt helvete och så. Fyyy, man är ju helt knäpp nu innan när det börjar närma sig!

Jag känner likadant.

- Tänk om det blir dåligt. Jag är nöjd med min form idag, men de är för små för resten av min kropp. Kläder åker ner, även en A-kupa glipar osv. Om jag varit TOTALT missnöjd och verkligen hatade mina bröst hade ju slutresultatet "bara" kunnat bli bättre. Nu har jag liksom mer att förlora = skapar mer ångest...

- Sen är det ju alla beslut man måste ta. Storlek, implantat, placering, osv osv. Ju fler beslut desto fler belut som kan gå fel känns det som. Dock tänker jag vara väl påläst så jag känner mig trygg i mina val, samt hitta en läkare jag litar på och får god kontakt med för attm minska förvirringen.

- Vad ska hända efteråt? Hur ska omgivningen reagera, hur ska jag vänja mig vid mina nya vänner, hur ska livet bli helt enkelt? För det ÄR en stor förändring. Både fysiskt och psykiskt. Och det man inte känner till har man ingen kontroll över och utan kontroll känner vi oss osäkra och har större risk att utveckla ångest och oro. Jag försöker intala mig att det är naturligt ;)

- Dock så känner jag att jag har tagit rätt beslut att operera mig, och man kan inte gå och vara rädd för allt. Man kan dö av att gå över gatan också, och jag låser inte in mig i lägenheten av rädsla att bli påkörd av en bil. Och jag vägrar dö nyfiken då jag tror en OP kan underlätta en hel del för mig på alla plan. Jag kanske inte kommer bli lyckligare men jag kan förhoppningsvis leva lite mer normalt och ha på mig vilka kläder jag vill utan säkerhetsnålar för att kläderna inte ska åka ner. Jag välkomnar ångesten, för jag tror den är en del i förändringsprocessen. Jag hoppas bara att jag inte kommer babbla skavsår i min sambos öron ;) Och jag tror vi är flera här som kan hjälpas åt att reda ut frågor och ta ner varandra på jorden. Eller hur?

Jag är oxå sjukt nojig, försöker att prata om bröstrelaterade saker så lite som möjligt, tror att jag tänker på det mindre nu.

Jag behöver egentligen inte större bröst, det är det väl ingen som gör iofs men känner mig lite dum som riskerar så mycket för något som egentligen inte är nödvändigt.

Varför ska du operera dig om det e helt onödigt? Hade jag varit nöjd med mina bröst hade jag aldrig opat mig.

skönt att ej va ensam. vi ska på kräftskiva 2 v efter min op, med gubbens släkt. dock har han en kusin som förstorat så tror inte det kommer va ngn fara där iaf :)

Nästan alla mina vänner vet om det (de närmsta o de jag umgås med) o alla stöttar mig.

min familj o gubbens familj vet. o min slökt..ja som att de skulle få för sig att prata om mina bröst hahahahha

men det kommer nog kännas sååå bra efter åt o det kommer va värt det. även om de inte blir 100% perfekt kommer de bli större.

även om det blir någon komplikation o jag får fler ärr kommer jag va nöjd. för jag får de jag längtar efter mest, stora bröst. nåt jag har mått dåligt över sen jag va 12 typ. yes nu lyckades jag peppa mig själv också :)