Omgivningens reaktioner?!

Tråkigt att det fortfarande är lite tabubelagt det här med plastikoperationer. Det blir mer och mer vanligt i Sverige, ändå är många rädda för att prata om det. Man ska vara stolt över sin kropp. Att göra något som man själv tycker gör den vackrare, borde göra oss väldigt stolta.:)

Håller med dig Forma. Är glad att jag äntligen tig steget efter många års velande...ser föresten att i är opade samma dag o på samma klinik, kul :-)

Inte lätt att skriva inlägg med mobilen...blir lite fel här o var ;-)

Jag har ju inte ens berättat för min mamma... Knasigt kanske men har haft otroliga komplex för mina bröst i så många år, tror att det är därför det är såkänsligt för mig. Har alltid använt push up och varit extremt noga med att välja kläder som inte gjorde att brösten såg mindre ut. Hade tänkt att det inte skulle synas så mkt skillnad mot nu. Trodde det dkulle gå att platta till dom med sportbh vid behov;-) känns som en omöjlig uppgift i dagsläget då dom står rätt ut och sitter under hakan. Ha ha...är dock nöjd med op och tror/hoppas dom kommer bli fina.

Kul!! Världen är bra liten:) Hoppas att du mår bra. Själv har jag haft väldigt ont. Visste såklart att det skulle kännas. Men smärtan kom som en smärre chock. Hade så fiffiga katetrar först, där jag fick smärtlindring Kontinuerligt. Tyvärr åkte dom ut redan dagen efter pga min katt som fastnade i slangarna.

Jag berättade för min familj, sambo och närmsta vänner. Inga va negativa till op men i stort sett alla lägger sig i vilken storlek man bör ha och hur fult det är med onaturligt stora. Det gjorde att jag drog mig tillbaka vid val av storlek och fick istället gå missnöjd med storleken ett år. Efter korren berättade jag inte för nån om storleksbytet. Så jag ser ingen mening o berätta antalet cc eller vilken kupstorlek man har för de som inte är insatta i ämnet.

Jag har gått med samma inställning att det är min egna privata angelägenhet. Alltså vet ingen i familj och släkt något, förutom min make vilket inte är så konstigt. Plus att En väninna vet om det och thats it! Men ju mer jag närmar mig operationsdagen kommer funderingarna på hur ska det undgå kollegor att jag blivit lite större under sommaren?! Ena dagen shit same, nästa dag funderingar på en mindre storlek..... Men tankarna går till mitt val där JAG ska vara nöjd och mina pengar till ngt som jag längtat efter, samt efter ha läst Malin88'as inlägg blir jag mer trygg i att storlek ska vara mitt val och inte för att behöva dölja. Då kommer ångern av storlek som Malin88 skriver. Folk pratar alltid, oavsett vad det gäller. Bröst i synnerhet! Kommer själv ihåg när det kom ngn storbystad att jag höjde på brynen.... Av avundsjuka faktiskt kom jag på i efterhand. Nu inser jag att det är var och ens ensak. Säger du inget kommer förmodligen ingen heller VÅGA fråga, utan sneglar nog och viskar. Men låt dom göra det :-) I huvudsak är det viktigaste att du är nöjd med ditt beslut och med dina nya bröst. Det ska jag försöka med när jag vaknar upp efter narkosen och ser min nya hylla :-)

Absolut!! Jag gör detta för att jag vill känna mej vackrare . Behöver inte berätta för hela omvärlden. Stör det någon och det pratas bakom ryggen så låt det pratas. Det är olyckliga människor som alltid måste bry sig om andra. Tycker man inte om sig själv, har man oftast svårt att tycka om andra. Klarar mej utan dessa människor. Känner mej vacker i mina fina bröst och har vackra fina vänner omkring mej. Det är allt som behövs:)

Jag berättade inte för nån innan, för jag ville inte bli påverkad i mitt beslut. Därmot efteråt så utgick jag ifrån att det här är ingen hemlighet så jag sa som det var till folk, men ju fler som fick veta desto mer kände jag hur det började ta emot, det är ju trots allt inte en arm eller ben man pratar om utan mer privata kroppsdelar som jag i alla fall kom under fund med inte vill att alla ska gå omkring och prata om. Så jag slutade med det och jag upplever inte att folk märker så mycket. Och gör de det så är det ändå min ensak. Och frågar nån så får man väl säga som det är. Men ingen har frågat hittills. Jag har inte fått några negativa kommentarer från dem jag har berättat för i alla fall, det är ju trevligt :)

Ibland blir man förvånad när folk inte märker nåt för man tycker ju det är så uppenbart :)

Jag har berättat för min familj och pojkvän samt en väldigt nära vän. Vet dock inte hur min släkt kommer att reagera eller andra vänner, men det är egentligen skitsamma, det är mitt val, mina bröst och framförallt MIN kropp!:-)

Helt rätt linnsbröst

Jag börjar jobba igen på måndag efter 3v sjukskrivning som ingen utom min chef och närmaste manliga kollega vet anledningen till... Har ett ganska tungt jobb och jag kommer inte kunna jobba på som dem vanliga starka/arbetsmyra som jag var innan dels för att styrkan saknas ju än och jag vill ju inte förstöra något innan det läkt klart. Så visst kommer det komma frågor och skitsnacket... Ja det kommer väl det oxå som förväntat! Men jag är så stolt över mitt beslut och hur jag känner mig så det blir absolut spännande på måndag!! :)