Omgivningens reaktioner?

Pojkvän, mina föräldrar och dom flesta av mina närmsta vänner reagerade sååå mycket bättre än förväntat! Hade gruvat mig helt i onödan helt enkelt. På jobbet så har jag inte berättat för alla, men dom som vet är nog nästan mer taggad än vad jag är, haha! Man inser verkligen hur fina människor man har runt sig alltså!

Jag har bara berättat för närmsta vänner och pojkvän, ingen i släkten, kollegor eller klasskamrater vet. Tänker att jag ska vänta och dölja dem så länge det är vinter så får jag ta eventuella frågor på våren :D Man borde inte bry sig egentligen, men pinsamt att berätta varför man varit borta en vecka liksom!

Jag känner just nu att jag inte vill berätta för någon förutom min man och mamma och syster.... tycker inte att andra har med det att göra på ett sätt.... samtidigt är jag rädd att folk ska döma en som ytlig bimbo...bor på en liten ort och folk gillar väl i allmänhet att snacka om varandra så därför kommer jag inte berätta för nån, men om nån skulle fråga så ja då svarar jag ju ärligt.

Jag har berättat för alla, är super exalterad över operationen och känner att det bespar mig FRÅGAN! Då vet ju alla innan

Alla i min närhet, barn, arbetskamrater vet.. kan ju säga också att det provocerar en del eftersom jag är lite”äldre” och uppgraderar mig.. själv är jag supernöjd, missunnsamhet, jante finns överallt.. stå på er och gå med rak rygg, köp nya klänningar och njut av sommaren, kram på er

Härligt och höra Campari! Detta har verkligen inget med ålder och göra. Alla har vi olika förutsättningar. Varför inte slå slag i saken och satsa på sig själv och försöka strunta i vad omgivningen säger :) you go!!

Hej! Jag berättade för några få innan operationen och för ganska många efter op. Jag har ett jobb där jag måste vara fysisk och då ville jag berätta varför jag måste ta det lite lugnare en tid framöver. Berättade även för mamma, pappa, bror mfl direkt efter op. Ville ha genomfört den(visste ju inte fall jag skulle ångra mig innan och avboka eller bli sjuk eller dylikt) och att allt hade gått bra. Jag känner mig bara glad och stolt över att ha gjort min operation:) Det är mitt val och känns kul och lite busigt, ha ha! Jag bryr mig inte ett dugg om vad andra tycker, vet vad jag vill och står för och är superglad över mitt val! Tycka vad de tycka vill;)

Ni har ju helt rätt tjejer. Egentligen skiter jag fullständigt i vad folk tycker. Jag gör det ju inte för nån annan än mig!! Tack för att ni delade era synpunkter, nu blev jag starkare i att stå upp för mig själv!

Var oerhört nervös över att berätta för någon i min närhet. Berättade först för min sambo, han sa "men det behöver du inte, du är vacker". Men efter att ha förklarat att detta är något jag vill för min egna skull så sa han "vad väntar du på?". Haha. Berättade för mina närmaste kompisar också, visade sig att jag inte var ensam om tanken att göra en bröstförstoring. Berättade för min mamma, som sa "ja vad roligt! När kommer du göra operationen?". Har insett som många skriver här att man egentligen inte borde bry sig om vad andra tycker. Jag har haft turen att haft underbara människor runt mig som stöttar mig. Tror många som verkligen bryr sig om en och vet vem du är som person alltid kommer stötta dig och vara glad för din skull att du tar tag i saker som gör dig lycklig. Min åsikt är att alla typer av plastikoperationer borde accepteras mer, precis som att folk går till gymmet för att bygga muskler. Eller tatuerar sig för att se vackrare ut. Allt handlar egentligen om samma sak. Att du vill trivas och se bra ut i din egna kropp! :)

Bra skrivet, och du har så rätt i det

Jag var mest nervös att berätta för min mamma, visste vad hon skulle säga - du är fin som du är. Ochset är klart man tycker att sin barn är fina som dom är, skulle själv reagera lika om mina barn skulle op sig. Men mamma tog det bra närjag förklarade för henne. Min man vet såklart och bästa vän och dom förstod mig och stöttar mig i det jag ska göra om en månad.