
Jabba
Kvinna ·
Onej, börjar tvivla :(
Fan.. Allt var klappat och klart. Tid för operation bokad på torsdag den 29:e, hotell bokat, fixat ledigt från jobbet.. O nu börjar jag såklart tvivla.
Det hänger mycket på kostnaden tror jag. Även om jag köpte dealen och får själva operationen för 25 000 kr så tillkommer hotell, tåg, tillägg för anatomiska implantat, BH osv.. Bli rätt dyrt ändå. Och så känner jag mig självisk gentemot mina barn då man hade kunnat hitta på en massa saker för dessa pengar. Och så är jag såklart rädd för att det ska uppstå komplikationer som ex.vis infektion som gör att jag kommer att behöva åka flera gånger till kliniken och behandla. Och då även förlora massa arbetstid (ska till på köpet börja nytt jobb den 16:e april)..
Visst borde man väl avboka sin operationstid när man känner som jag? Eller känner "alla" såhär innan?
Sortera efter

Milia
Kvinna ·

schmek
Kvinna ·
Jag vet hur du känner.. För mig är det mer än 2 månader kvar tills operation, och jag har också börjat tänka.. Men du får även tänka såhär;
Visst, din operation kommer kosta närmare 30.000, (min närmare 40.000) och det är myclet pengar.. När man ska börja tänka på vad man kan göra för dom pengarna - resa, ha kul, göra något med barnen.. MEN! För dom pengarna kanske du kommer iväg på en 2 veckors resa. Eller kan köpa massa kläder - som du ändå kommer växa ur/tröttna på/dom går sönder.
Nu ska du få nya tuttar. Som kommer hålla i 10-15-20 år. Det finns INGENTING du får för dom pengarna som du kommer må så bra över i så många år. Du kommer trivas med dig själv, och må bra över hur du ser ut. Du kan dra iväg med hela familjen på en resa, men två tre veckor efter att du kommit hem kommer du hamna i samma gamla tråkiga vardag igen.
Förstår du hur jag tänker? Det finns mycket du kan göra för pengarna, men inte som du kommer må bra över i upp till 20 år.
Så kalla fötter - visst. Men kör!! Du kommer inte ångra dig.

Plastikfreak
Kvinna ·
Jag har operationstid den 30 maj, och ibland känner jag "är det här verkligen nödvändigt?" men sen vet jag ju samtidigt att det är en sak jag har velat ända sedan jag var liten och varför ångra sig när man redan varit på konsultationen och testat ut, och bokat operationsdatum :) jag tror att det kommer vara en sak jag inte kommer ångra efter, ser verkligen farm emot min operation. Och man kan säkert börja vela för att man är rädd och osäker på hur resultatet kan bli. Det är nog helt normalt att bli osäker innan operationen.

josie
Kvinna ·
Jag var lite nojig veckorna innan, men dagarna innan kände jag mig faktiskt väldigt lugn. Förväntansfull. Nyfiken. Jag funderade innan jag bestämde mig noggrant och väl på just mig, vad JAG har för förutsättningar. Jag är frisk, ung, varken över eller underviktig, har fin symmetrisk form på brösten sen innan, och kan därför förvänta mig ett väldigt fint och jämnt resultat, jag är inte sjuk, jag äter inga mediciner. Bra utgångsläge. Hade jag inte känt mig såpass säker på min fysiska hälsa, och haft ett realistiskt tänk ang. resultat, kanske jag inte hade vågat. Jag tror man får försöka väga för och nackdelar, och finns det fler nackdelar... eller någonting som känns allvarligt fel, då ska man självklart avstå. Kanske ska du avvakta och fundera lite till? Ta det när det passar dig bättre i tid? Jag jobbar framför datorn tex, så för mig är det ganska enkelt att vara hemma en vecka och sedan glida in lite smått på jobbet/jobba hemifrån, utan att någon noterar detta. = Ingen stress ang. jobb. Jag känner mig inte stressad över det ekonomiskt. Jag känner mig fysiskt och psykiskt stabil att genomgå operationen. Det är mycket som ska klaffa. Tanken på att genomföra en operation och samtidigt känna stor stress för något, familj, jobb eller ekonomi, är nog inget bra. Samtidigt är det ju självklart att man får kalla fötter. Det är en operation. Det är seriösa saker. När man är inne och läser här och på andra forum, så läser man såklart sådant som folk har ett behov av att skriva. Oftast har man större behov av hjälp/kontakt osv om något har gått fel än tvärtom. Därför är det lätt att man blir rädd och får kanske för sig att det ofta sker komplikationer. Men det görs bröstförstoringar hela tiden, varje dag, många fler än de man läser om här. Ingen annan än du kan bestämma om det är rätt, känns rätt, och om du kan gå igenom det med ett relativt lugn. Att inte stressa upp sig en aning, är ju onormalt. Bara mänskligt att nerverna går igång inför en sådan här sak! Men är stressen för stor, och mest negativ.. då får du fundera lite till tycker jag! Ahhh kom kanske inte med någon vettig information här direkt. Bara självklara saker. Men ibland behöver man bli påmind! Hoppas det hjälpte lite lite åtminstonde. Lycka till!

miss zero
Kvinna ·
hej !!
jag köpte också dealen, det slutade totalt på 33 för mig med bilresa, hotell,försäkring,bh mm.... hade 70 mil till helsingborg, också två barn och kände precis som du. Nu är det 6 dagar sen jag gjorde mina och redan igår mådde jag oförskämt bra och städade hela huset, storhandlade mm... och idag är jag bara rastlös för jag är hemma sjukskriven så på onsdag kommer jag att gå till jobbet redan :) Allt har gått supersmidigt och kroppen är helt fantastisk på att anpassa sig och läka.
lycka till oavsett hur du gör, men nog är jag en lite gladare mamma allt när jag mår bättre över mig själv :)
styrkekramar

Jabba
Kvinna ·

josie
Kvinna ·
Åh vad kul att du fattat ett beslut som känns bra. Idag alltså??? STORT lycka till! Det kommer gå utmärkt! Hoppas på en uppdatering när du känner dig pigg :) Ta det lugnt!

smålandstös
Kvinna ·
Jag har också varit sjukt velig, ena stunden har jag varit "Yes klart jag ska opa mig!" men andra stunden "vad håller jag på med?!"men idag bokade jag op till den 25 april på Art Clinic och jag känner mig väldigt lugn, kanske för att jag varit så velig innan.
Lycka till!!🙂
Tror det är helt normalt. Fick själv lite kalla fötter när det började närma sig och tänkte "Men är detta verkligen nödvändigt? Jag har ju en fullt fungerande kropp!". Men så sa jag åt mig själv att skärpa mig, och jag har inte ångrat mig ens en millisekund sen jag gjorde operationen, för detta var ju vad jag ville. Ser tillbaka på gamla kort och tänker "Men usch!" :-).