Önskar mig lite uppmuntran och pepp

Hej Aquadoras :) känner så väl igen mig i hur du känner och tänker. Det tog mig alltför lång tid att ens på riktigt tänka tanken att genomgå min bukplastik men är så lycklig över att jag äntligen vågade ta steget!! Trots min ålder (eller kanske tack vare min ålder, kände till slut att jag inte stod ut med att må så dåligt över min mage, det tärde på mig alltför mycket psykiskt och min livskvalitet var på botten). Från att jag blev medlem här och på allvar tänkte ta min önskan på allvar till att jag opererade mig var kort i jämförelse med de 25 åren jag gått och mått så dåligt och enbart tänkt tanken. Närmare bestämt drygt ett halvår. Skräm inte upp dig själv för att hindra dig själv att få den kropp du förtjänar att må bra i! Läs och ta till dig av allt du bara kan härinne och när du känner dig redo tänkt enbart på det positiva! Det finns risker med allt här i livet, så är det tyvärr, men att gå runt och må dåligt över sin kropp förstör så mkt. Bara du vet när gränsen är nådd för hur dåligt du vill må. Skit i allt vad media och alla "moraltanter" säger om att vi måste älska våra kroppar som de är!! Tycker det sätter större press på en än alla skönhetsideal faktiskt. Styrkekramar till dig :)

Jag har vetat i ca 11år att jag velat fixa till kroppen efter graviditeter & amning. Väntade bara för att jag vill födda alla mina barn först & bli klar med den delen. Nu är det 15 dagar sedan jag gjorde full bukplastik & bröstförstoring. Är så nöjd att det äntligen är gjort & glad & stolt över mig själv som tog tag i detta & genomförde det för min egen skull. Som en 35-års present till mig själv;) Livet är kort & precis som KarolinaP skriver, så kan bara du veta om du ska operera dig eller inte. Men må inte dåligt över att du vill göra detta. Ta istället kontroll över din egen kropp & gör som du vill med den. Blir du gladare av att du känner dig lite finare efter en operation så kommer omgivningen att märka detta & vänner & familj som tycker om en på riktigt kommer bara vara glad för ens skull. Resten kan man skita i. Lev det liv som du vill leva, oftast har man en inre röst som visar vägen. Lyssna på den är mitt råd:) Lycka till!