OP ELLER INTE?

Jag tycker absolut inte att du skall operera dig om du hela tiden velar fram och tillbaka om du skall göra det eller inte. Det låter som om du ännu inte är färdig i din process, för då hade du aldrig tvekat, eller bokat av operationstider gång på gång! Finns många här inne som ångrat sig och till och med operarat ut implantaten igen. Du har jättefina bröst idag, dom får du aldrig tillbaka igen om du börjar skära och stoppa i och fylla ut med implantat! Dessutom tycker jag att du skall utgå från din egen känsla och inte din killes, eller någon annans åsikt. (inte min heller, lyssna till dig själv och ge det hellre ännu mer  tid!) Som någon sa, är det bättre att vänta tills ni kanske skaffat barn. Finns ändå risk att du måste göra om dem efter det och då har du slösat pengar i onödan.

Säger som många andra, var helt säker innan du ska göra det.

Skulle inte skärt i dem om jag ändå var nöjd med mina naturliga bröst :)

Så roligt är det inte att operera sig och kan man slippa många saker som silikon medför, så är väl det rätt skönt?😉

Sedan allt man måste räkna med, komplikationer, jobbig tid innan det läkt klart, oro!

Visst om du anser att du vill ha större, fast då får man räkna med en annan form och utseende på dem (blir inte alltid som man tänkt sig) och kan också orsaka att du blir missnöjd över dem. Speciellt om du redan nu är nöjd och kanske har en "målad" bild av hur det ska se ut.

Du gör precis som du vill :)

Lycka till med ditt beslut!

mm, är rätt svårt beslut. jag tycker uppenbarligen inte att mina nuvarande tuttar är perfekta, som någon nämnde, utan tycker att de har fin form och är liksom "inge fel på dem" , men faktum kvarstår ju att jag drömt om stora bröst sedan jag var 18. 

Jag vill ha större bröst för jag har alltid tyckt att det är så jäkla snyggt helt enkelt. Vissa drömmer om långa ben, andra om stor rumpa, vissa om stora bröst osv... har helt enkelt alltid velat ha stora bröst. Inte svårare än så... när jag var 17-18 år var mina C-kupor iallafall superfasta, så då fick jag faktiskt rätt shyst klyfta med push up, men nu några år senare har de liksom tappat "fylligheten" helt upptill due to att jag gått extremt mycket topless under kläder så de har skumpat och hoppat (gjort dem lite hängigare) + att jag pendlat en hel del upp och ner i vikt. De är fortfarande fina, men nu är det omöjligt att få till en shyst volym eller klyfta utan strumpor i bh:n, vaddering och push up all together...

Haha ja precis. egentligen är det väll inget velande nödvändigt, men jag är som jag sa tidigare en riktig mästare på att oroa mig/stressa upp mig osv. Gått i KBT för att lära mig hantera det. Oroar mig kring ALLT i livet. Så därför kan ni ju gissa hur uppstressad jag blir kring en operation, oavsett hur mkt jag vill det. Men gör mitt bästa för att försöka tagga ner min stressgalna personlighet och njuta av tanken istället att jag ska opa mig om 4 veckor och förhoppningsvis få mina drömtuttar :) 

Jag blir nervös bara jag tänker på ens konsultationen och att det sk göras ett ingrepp. Jag tror att det viktiga att känna är att man "i magen" vill genomföra. Allt annat är nog bara nerver :)

Det måste verkligen vara en dröm som man vill ska gå i uppfyllelse oavsett hur det går på vägen och hur många korrigeringar man måste göra och vad prislappen slutar på. Din kille har inget att förlora det är inte han som ska göra det, det är din kropp och din vilja som räknas.